Uncategorized

Det är väl nu det börjar på riktigt

Klara, färdiga, gå…

Jag vill skrika rakt ut, men jag vet att ingenting blir bättre för det. Så jag försöker att hålla mig samlad. Ta varje dag som den kommer och inget mer än så.

Inte måla fan på väggen och inget övrigt katastroftänk. Jag vågar inte skriva mer om vad som händer i livet nu, dels för respekt plus att jag inte kan stava till det. Nästan.

En valde att göra det värre, men andra gör tvärtom. Jag får jobba mer än jag ska om jag behöver, för att inte tänka för mycket.

Chock just nu, men jag hoppas att det lugnar ner sig.. Jag måste bara få samla mig, förstå och få veta mer än vad jag vet nu.

Jag har kämpat i många år gällande mig själv, sen blev jag stabil. Nu börjar en ny typ av kamp. Men inte bara för mig. Men på helt olika sätt för oss som är inblandade på något sätt.

Men, jag känner mig rätt stabil nu, men jag måste hålla mig sysselsatt och inte vara ensam för mycket. Därav mer jobb.

Men, jag kanske skriver mer om det när jag kan. Kan sätta ord på det. Men, så är det. Livets nyck.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.