Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

Så jävla besviken på mig själv…

Jag är inte så stark som jag vill tro, eller som jag försöker att intala alla andra. Innan jag kraschar igen så måste jag försöka att förhindra det, för om jag kraschar så kan jag inte vara en bra partner och jag kan inte heller vara det stöd som Håkan behöver.

.

Jag kan heller inte glömma bort vårat hem, lägenheten som ska tömmas eller våra djur. Nu är det mer struktur på mina dagar. Fasta tider att förhålla mig efter.

.

Även fast det känns som ett nederlag och att jag är besviken på mig själv så var alla dessa förändringar min idé. Och bara det tycker jag ändå är ett jävligt stort steg att ta. Men nu är det inte så mycket för min skull och då är det kanske lättare.

.

Men. Nu är rasten slut….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.