Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Sport,  Tvåsamhet

Så mycket, men ändå ingenting

Jag vet inte vad jag känner, eller jo.. Jag har misslyckats med att orka jobba. Jag har misslyckats med att orka andas. Men jag har försökt att få ordning här hemma.

.

När jag hade sorterat vad som ska ställas ner i ladugården så gick jag och ställde mig och tittade på kossorna i 45 minuter. Rena snålblåsten. Plötsligt kom det någon, det var Milo som bor ovanför oss.

.

Där stod vi ganska nära varandra och bara tittade i tystnad. Mitt i allt så började tårarna att rinna. Bara rann, men inget fulgråt. Jag vet inte ens om Milo märkte det.

.

Men djur, att bara titta på när dom åt och tittade mot mig. Det var så rogivande. Det är bara det bästa med djur, som kan ge ett sånt lugn utan att de gör mer än bara att finnas och utan att förstå vad de gör för mig, vad de betyder för mig.

.

Sen har jag sett Pepsi när hon är ute, vi visste inte hur långt hon går eller om hon bara sitter på trappan. Men hon går iväg runt det andra huset, utom synhåll och hon reagerar inte ens när lampan över garaget tänds. Så hon är van vid den.

.

Nu blir det mjölk och kardemummasnurra framför hockeyn. Leksand – Timrå som vi ska se, jag får nöja mig med att hålla koll på Färjestad – Malmö via flash score, men det är lugnt, jag är inte sugen på något just nu.

.

Bara få sova till all behandling är över

.

Min allra största kärlek är sjuk. Jag är bara maktlös. Det gör jävligt ont. 💔

Sån jävla kärlek ska inte få bli störd av cancer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.