Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Livet,  Praktik

Det ffinns så sjuka tävlingar i livet

Många vet om att jag har haft en mångårig kontakt med psykiatrin. Inlagd, intox, självskador, suicidförsök osv.

..

.

.

Men inte så många vet om att jag har väldigt svåra problem med magen. Eller ryggen. Det märktes inte så mycket utåt när jag låg med gallsten och dessa kramper som man får på köpet.

.

Jag har väldigt svårt för att ta plats och gnälla. Jag är säker på vad det beror på och jag ska berätta om det.

.

Livet när man tillhör psykiatrin, både ute i livet och som inlagd. Då ska det verkligen vara en stor och viktig tävling, en tävling som jag alltid förlorade.

.

Det var rent skryt och jag valde bara att inte delta i den. Den man tydligen ska tävla i är saker som ;

.

Den som fick en psykisk diagnos tidigast, ju yngre du var, desto sjukare var du – status

.

Självskador; självskadat längst tid, börjat tidigast, flest stygn, eventuellt fått opereras pga självskador som blev riktigt allvarliga, bredast ärr, svåraste brännskadorna,

.

Flest självmordsförsök, att vara den som överlevde mot alla odds.

.

Flest mediciner, starkaste doserna, starkaste behovsmediciner

.

Jag kan för mitt liv inte förstå varför det ska vara en tävling. Varför kan vi inte försöka att stötta varandra i det som är så jävla tufft? Vi är trasiga, och vi förstår varandra på ett särskilt sätt då vi har en annan typ av erfarenhet som de andra utan det psykiska vet.

.

Har man själv inte kämpat mot demoner och ångest så blir det faktiskt omöjligt att förstå. Då borde väl vi drabbade stötta istället för att tävla.

.

Jag skrev att jag var den som förlorade och det var helt enkelt så att jag pratade aldrig så mycket eller detaljerat om när jag började träffa en psykolog, eller när jag började med mediciner, vad jag har varit med om. Jag kunde prata lite, men jag lämnade detaljer.

.

Självskador, jag förlorade för att jag aldrig pratade om antal stygn, jag mätte aldrig varken sår eller ärr. Jag har självklart varit med och pratat om sånt, men jag sparade på det som var det viktiga.

.

Jag skar mig aldrig för att jag inte hade något alternativ, utan det gjorde jag enbart för att få vara med i gänget. Det var så det lät.

.

Seriöst. Varför är det så? Fortfarande.

.

Det har resulterat i att jag har riktigt svårt för att säga till om jag mår dåligt psykiskt eller somatiskt. Men jag har lättare för att be om hjälp när psyket bråkar. Men mår jag dåligt på något annat sätt så tiger jag.

.

Men jag måste bli bättre på det. Men jag vill inte ta plats, kräva något, stjäla er energi. Men nu kan jag säga, jag har problem. Jag och min mage har varit ovänner så många år och jag har sökt hjälp flera gånger.. Runt 2000 så uteddes jag till viss del och de sa att jag har IBS. Men, för att kunna sätta den diagnosen så måste de undersöka allt i hela matspjälkningsapparaten. Från strupe till slutet på ändtarmen för att först utesluta chrons, cancer, tarmfickor, ulcerös kolit osv. Men det det har dom inte gjort.

.

Jag har fått göra gastroskopi 3 gånger, lämnat avföringsprov och gjort ultraljud över galla, lever och bukspottkörteln. Men sen gjordes det inget mer. Men jag har även varit tvungen att testa att utesluta gluten och laktos.

.

Men nu orkar jag faktiskt inte. Håkan sa en sak som jag behövde höra. Du kan ju inte ligga på om att jag ska söka hjälp när du själv inte gör det.

.

Men det har varit att jag har gjort det så många gånger, men blir inte tagen på allvar. Och nu är jag feg, eftersom det visade sig att han har cancer, då blev jag feg. Det räcker med att en av oss har det. Typ.

.

Men nu har jag fått en tid till vårdcentralen på måndag. Jag var tvungen att vara hemma från jobbet idag för att jag kan inte minnas när jag fick skita senast. Jag kan få ut något som är lika stort som en harlort typ.

.

Jag har nu tagit 3 påsar Movicol på inte ens en vecka, plus laxoberaldroppar så sent som igår. Jag har fått resultat, men långt ifrån så som jag egentligen borde.

.

Jag känner hur det krampar i tarmarna, det händer att jag måste ställa mig upp, kan inte sitta pga kramper. Det gör så jävla ont. Så jag måste faktiskt ta tag i det här. Man ska inte ta laxerande medel för ofta för att då slutar tarmens naturliga funktion att fungera

.

Så. Jag vill inte gnälla och ta plats, för jag känner som att jag då tar upp en plats i den där tävlingen

2 kommentarer

  • Eva

    Maria, jag har läst det du skrivit och jag är glad att du bokat tid på måndag. Du måste
    helt enkelt få hjälp med ditt problem med magen. Det är mycket för dig nu Maria, men
    du är stark också, det kommer att bli bra både för dig och Håkan.
    Jag väntar själv på ett svar efter att jag opererat bort en tumör, väntar svar från
    patologen via min läkare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.