Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

Sån jävla seger

Mitt segertåg…

Äntligen är det färdigt. I helgen har vi tömt min lägenhet i Gnesta. Jag ska lämna städningen till ett städbolag. Och jag har idag lämnat in min nyckel.

.

Jag har bott på ett särskilt boende sen oktober 2017 och nu är jag redo att stå på egna ben. Jag kommer att ha boendestöd 4 timmar i månaden för att få mina mediciner. Men utöver det så….

Det känns så himla bra, men overkligt att jag ändå har kommit så långt. Men det var Håkan som jag behövde. Det var när jag träffade honom som jag faktiskt vågade leva, lämna lägenheten, få hjälp med att hitta en ny daglig verksamhet.

.

Nu har jag dock backat lite.. Jag orkar inte vara på praktiken med kaninerna. Jag vill tillbaka. Men det är för att jag saknar att hänga med djuren. Men allt jobb. Jag måste backa bandet när det gäller att hitta tider som är lämpliga.

.

Men jag känner att jag måste prata med Elin om det hela. Hon är ändå den som är mest insatt i allt som gäller mig, min faktiska ork och vad jag vill orka. Så jag ska prata med henne om det på onsdag. Då ska jag även träffa Liselott från onkologen.

.

Men. Jag är fri. Som en fågel.

.

Tack till Håkan som verkligen har hjälpt mig. Nu är det min tur att försöka att finnas för dig, för oss. För framtiden

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.