• Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Livet,  Tvåsamhet

    Tomheten äter upp mig

    Det är svårt att vara sjuk, det är svårt att ha en psykisk sjukdom och samtidigt ha en somatisk sjukdom, det är svårt att vara anhörig till en som har en allvarlig sjukdom.

    .

    Jag vet av erfarenhet att om man som psykiskt sjuk även får en somatisk sjukdom så hittar man bara på. Man är ute efter uppmärksamhet. Nu är det även jag som utreds, dels för mina problem med magen, men nu visar även blodprover att jag kan ha problem med sköldkörteln.

    .

    Mina besvär med magen har jag haft så himla länge, men nu när utredningen väl sätter igång igen så vågar jag knappt prata om det. Psyksjuk och sambo med en som har cancer i tarmen. Vad tror ni att folk skulle vara kapabla att säga till mig? Jo, att jag gör det här för att folk ska tycka synd om mig också.

    .

    Jag har varit med om det förut. Vilket är helt sjukt. Även min nuvarande läkare skrev i journalen vid första besöket att jag vill göra en koloskopi för att jag är rädd för att jag har cancer och hon skrev om att Håkan har det. Men jag har aldrig haft tanken på att jag har det.

    .

    Men, sen när provsvaren kom så ändrade hon sig. Det är omöjligt för mig att lämna prover på saker som är fel genom att jag ”bara simulerar tanken”. Så nu är hon på min sida. Direkt när jag har ätit så mår jag illa och lite senare så kommer kramperna. Alltid på samma ställe.

    .

    Som om det inte är nog så har jag varit jävligt nere i några dagar och jag blir rädd att jag är på väg tillbaka till där jag brukar vara. Men jag hoppas att jag bara är påverkad av vädret och av att se och veta hur Håkan mår. Jag är ju rädd, självklart.

    .

    Men ute. Hade vi mått bra så hade vi kunnat åka iväg och göra något eller ta en promenad. Men nu. Håkan ligger i soffan och jag ligger på sängen. Spelar Wordfeud. Ingen av oss är på topp. Men det går över, det är nya riktlinjer för Håkan. Ovisshet om hur det ser ut vet vi inte än.

    .

    Men. Vi kan bara vänta på besked. Vänta.

  • Hälsa,  Känslor,  Livet

    Väntan är jobbig

    .

    .

    När man inte kan göra annat än vänta. Jag har gjort utredning gällande min mage flera gånger, det senaste jag har gjort är en rektoskopi och lämnat avföringsprover. Sen har det ju skickats remiss till koloskopi, men den läkaren skickade tillbaka den och ändrade till att jag skulle göra en datortomografi.

    .

    Men efter det dom hittade sen på mina prover så blev det ändrat igen. Nu ska jag göra en koloskopi trots allt. Jag mår verkligen inte bra just nu, det är bara kaos riktat till ett och samma ställe. Efter att jag har ätit så får jag ondare än jag hade innan och ofta får jag kramper.

    .

    Jag har dessutom gått och blivit väldigt trött. Jag vek tvätt nu på morgonen och jag blev helt slut, kände mig febrig men samtidigt så är jag lite frusen. Men jag har ingen feber när jag kollar. Jag är bara så… Känner mig bara allmänt sjuk, det är något som inte stämmer.

    .

    .

    .

    Nu är det detta som ska kollas och när jag läste om det nu på morgonen så är det mycket som lutar åt chrons sjukdom. Jag har haft dessa problem länge, men det blir bara värre för varje gång. Men jag vet inte. Jag bara väntar på att bli undersökt ordentligt. De sa för många år sedan att jag hade IBS men det sa de utan att ens undersöka.

    .

    Jag lämnade 2 prover och sen var de nöjda.. Men nu vet jag att det kommer att bli av, och denna gång ordentligt. Rektoskopin såg bra ut, så där är det inget fel, men ändå hittade de fel på avföringsprov, både blod och sen ett värde som de kollade som var för högt. Men jag vill bara ha ett besked, något att göra. För det här är ohållbart.

    .

    Men, nu måste jag vila lite, kanske ta en cigg först. Sen ska vi till Björnlunda och handla lite och kl 15.00 är det avspark i Svenska cupen mellan Hammarby – Malmö. Jag hoppas att Hammarby vinner för Malmö är i mina ögon inte värda ett skit. Men det är supportrarnas fel..

  • Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Mobbing

    Jag då?

    .

    Jag är kanske onödigt känslig, jag vet inte. Men all mobbing genom hela skolgången och sen att ha dåliga relationer eller även en bra relation men att någon som står oss nära behandlar mig illa. Det kanske blir ett tråkigt inlägg, men jag lovar att det slutar väldigt bra. Tycker jag i alla fall

    .

    Men det händer inte att någon backar upp mig, försvarar mig. Det är något som bara upprepas gång på gång. För mig blir det en signal om att jag inte är värd att kämpa för, stötta, finnas.

    .

    Vid ett tillfälle så gick det så långt att jag valde att lämna det förhållande jag var i då, själva relationen var helt fantastisk, men jag stod verkligen inte ut med att bli så öppet mobbad och alla runt omkring såg och hörde, men det var aldrig någon som sa ifrån.

    .

    Såna saker har hänt i de flesta relationer, men jag har fått stå upp för mig själv, inte prata om det, utan bara finna mig i det. Såna saker har slutat med att jag helt enkelt inte orkat och väljer att gå vidare på egen hand.

    .

    Jag vet faktiskt inte vad det är som gör att folk gör så här mot mig. Vad gör jag för fel? Varför är ingen som säger att de älskar mig redo att ställa upp för mig?

    .

    Är det för att jag pratar för mycket? Är jag för annorlunda i jämförelse med alla andra? Är jag bara jobbig? Är jag krävande? Lägger jag mig i saker som jag inte har att göra med? Ställer jag för mycket frågor? Är det för att jag kan byta samtalsämne för plötsligt?

    .

    Kan någon berätta för mig? Vad ska jag göra för att bättra mig? Jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva vänja mig vid att bli illa behandlad? Det tycker jag inte att Någon ska behöva göra.

    .

    Vid ett avslut på förhållande så hade en kommentar från en i umgänget sagt att Det var skönt att det blev så. Men vad är det som gör att det är så många som tycker så illa om mig? Kan ingen förstå att 35 års mobbning börjar göra jävligt ont?

    .

    Kan det vara så att folk är så jävla konflikträdda? Jag vet faktiskt inte varför jag kom att tänka på det här just nu.. Men ibland dyker det upp. Att ta samtal som på något sätt inkluderar mig, att jag är orsaken.

    .

    Jag är glad att jag har ett jävligt bra förhållande nu, att Håkan är så jävla fin. Jag svek honom som fan för ganska exakt ett år sedan. Det fanns lite orsaker, men det var aldrig han som gjorde något fel, men det var han som blev lidande.

    .

    Jag ville aldrig gå ifrån honom, men jag gjorde det ändå. Men jag kan bara vara så glad att han aldrig slutade att höra av sig, han bad mig gång på gång att jag skulle komma tillbaka. Jag är så jävla glad att jag lyssnade på honom.

    .

    Men om sanningen ska fram så ville jag bara gå tillbaka redan direkt, jag ville inte vara utan honom. Jag mådde jävligt dåligt under den tiden jag var ifrån honom.

    .

    …. Fjärde juni 2021….

    .

    Se på bilden, hur ser jag ut att må? Men, nu ett år senare så sitter jag här, jag bor här, jag är förlovad med den jag inte kan vara utan. Han gjorde det han ville, jag minns inte datum, men vi satt på altanen och hade grillat, då tar han min hand och ser mig djupt i ögonen och frågar:

    Maria, vill du gifta dig med mig

    Mitt svar vet ni nog redan eftersom jag har en ring på mitt finger. Det finns ingenting som gör att jag ångrar mitt svar. Men när det blir, det vet jag inte. Men jag älskar honom så djupt.

  • Bipolär,  Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Den fantastiska sjukvården i Sverige

    ..

    Jag har ju en ganska stor erfarenhet av svensk sjukvård. Men jag har liksom inte alltid tänkt så mycket på vad det kostar. Visst har jag tänkt att vi har det väldigt bra.

    .

    Först har jag min del, mycket inläggningar och dyra behandlingar som ECT och ett par dagar med hjärtövervak, jag har 2 operationer och mycket mediciner. Om jag inte hade bott i Sverige, hur hade mitt liv sett ut? Jag hade aldrig haft råd med det här.

    .

    Sen har vi nu Håkan. Hans cellgifter beräknas att kosta runt en halv miljon, sen har vi 5 strålningar som vi inte vet priset på. Nu är han uppe i 11 dygn på sjukhus. Där blev han röntgad varje dag med 2 olika typer av röntgen. Sen operation på det. Sen hans stomipåsar kostar ca 60 kr styck.

    .

    Sen vet vi att det blir Minst en operation till och det är då dom kommer att avlägsna tumören och även sätta dit den permanenta stomin, nu har han en typ av ileostomi. Men de ska vid kommande operation koppla tillbaka tunntarmen på tjocktarmen och göra en stomi den vägen. Vad kostar det?

    .

    Den gången så kommer han att vara inneliggande i lite mer än 2 veckor, när operationen är gjord så är han sängliggande i 14 dagar, får lämna sängen 30 minuter 3 gånger om dagen och absolut inte sitta. Så han kommer ju att bli inskriven någon dag innan för en massa provtagningar antar vi.

    .

    När han får åka hem så kommer han att få låna en speciell madrass i 14 dagar.

    Vad hade hänt om vi inte hade haft den sjukvård som vi har? Alla mediciner, vissa bara tillfälligt och några som kommer att bli kvar. Hade vi haft råd med allt det här?

    .

    Samma sak med mediciner, vi betalar max 2400 på 12 månader. Med det som både jag och Håkan kommer att ha från apotek så är vi båda uppe i högkostnadsskyddet ganska fort, särskilt Håkan. Påsar, en speciell spray för att få bort påsen på ett bra sätt som inte irriterar huden, sen alla kompresser, en speciell våtservetter som är som en barriär för att skona huden.

    .

    Visst att sjukvården ibland kan suga rent ut sagt, men alla är garanterade att faktiskt ha råd att uppsöka sjukvården och ha råd med viktiga mediciner. Jag får väldigt svårt att klaga när man tänker på det.

    .

    Visst att sjukvården får anmälningar emot sig. Mycket slarv på en avdelning gjorde att jag förlorade en vän. Som absolut inte skulle ha kunnat ske om de som jobbade hade skött sitt jobb. Just i det fallet så kan jag inte försvara vården på något sätt då 3 viktiga kontroller uteblev av någon anledning.

    .

    Men i övrigt. Svensk sjukvård. Hurra

    .

    Utan vården vi har så hade Håkan aldrig haft råd med allt som nu är nödvändigt. Jag tackar alla som påverkar att vi har den sjukförsäkring som vi faktiskt har, för nu vet vi, Håkan ska bli frisk

    .

    Tack, tack, tack 🍓
  • Bipolär,  Djur,  Livet,  Musik

    När man är lite ledsen…

    Mike Tramp – världens bästa dansk 🇩🇰

    .

    Jag har väl alltid tyckt att det är jobbigt att vara ensam, särskilt kvällar.. Jag går gärna och lägger mig tidigt för att få slut på lidandet eller vad jag ska säga.

    .

    Jag har inte blivit av med den biten än. Jag ligger i soffan och glor tomt framför mig och allt känns meningslöst och.. Tomt. Sorgset. Men ibland så är det bara musik som gäller. Och att hitta Rätt musik. Något som funkar varje gång.

    .

    Jag har min medicin i Mike Tramp, sångare i White lion. Och Freak of nature. Och självklart som solo. När jag bodde ensam och inte träffade folk så var det Mike som gjorde min ensamhet mindre jobbig. Vi snackar även dygnet runt i tre år. Nej, man tröttnar inte. Många texter är oerhört träffande.

    .

    Just nu när jag skriver så sjunger han Boom boom, men på danska och innan låten började så var han tydligen lite rolig, för folk skrattade. Men jag.. Lyssna på någon som pratar danska ganska fort.. Det går liksom inte. Men som tur är så sjunger han mest på engelska.

    .

    Hans son Lennon drar det lite längre, han har en låt som heter Mohon Ampun Ya Tuhanku och mina kunskaper i Indonesiska är icke existerande. Men han har en väldigt fin röst. Lyssna

    .

  • Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    En liten(?) uppdatering

    Nu har jag pratat med Håkan om det här inlägget, vad jag får skriva. Han sa att jag får vara precis hur öppen jag vill. Det blir lite lättare för mig också då det är så många som frågar vad som har hänt och vad som kommer att göras.

    .

    Allt hände så fort. Den 22 april var en fredag, det var då vi var till Nyköping med mamma. Håkan kopplade bort cellgifterna och han mådde bra som han alltid gör de veckorna med cellgifter. Han är bara mer frusen, men det är vanligt vid den typen av cellgifter som han har.

    .

    Efter det så åkte vi till olika butiker så mamma fick handla och efter det åkte vi till Oxelösund och Jogersö och satt vid havet och drack kaffe och åt äggsmörgås. Alla hade en bra dag.

    25 april jobbade han till kl 12:00 och när han kom hem så var han trött, men det är han alltid efter jobb. Sen efter det som bara skulle vara en vila i soffan, det slutade med att han inte kom därifrån.

    .

    Den 27 april mådde han inte så bra, men han var bara väldigt väldigt trött – trodde vi. Men helt plötsligt utan något direkt illamående så börjar han kräkas. Jag lyckas fixa så att vi hade tillgång till två hinkar, så när jag gick och tömde den ena hinken så hade han en ny.

    .

    Fram till den 30 april så är det så det ser ut. Han fick i sig köttsoppa på torsdagen och sen var det näringsdryck och vatten. Ena dagen blir han väldigt sugen på Coca-Cola med citron och is, så jag fick hjälp av grannarna med att åka och handla.

    .

    Men även fast han inte mådde illa så fick han inte behålla någonting och tillslut så noterar jag att det inte bara är galla. Nu rör det sig om fekalkräkningar, som alltså är. Kräks avföring. Han sa själv att han är rädd. Vi fick hjälp av grannarna med att åka till akuten.

    .

    Men Håkan ville duscha först, men orkade inte. Jag tog in en av utestolarna och ställde i duschen. Tillslut så säger han att han inte orkar åka in ikväll och då blev jag räddare än tidigare.

    .

    Jag hämtar en massa badlakan och lägger en över rygg och axlar, en under fötterna och sen säger jag till honom att bara luta sig bakåt, så jag torkar honom och sen hjälptes vi åt med påklädning och sen ringde jag till ambulansen.

    .

    Som tur är så står det en ambulans i Gnesta och vi hade sån tur att den var ledig, så den kom väldigt fort.

    På sjukhuset tar de tempen som visar på 35,1° och han är väldigt uttorkad och hade akut njursvikt. De sätter genast sond i näsan som ska tömma magsäcken så att han inte ska kräkas. De sätter även dropp med en massa glykos och senare även med extra kalium.

    .

    ❤️❤️❤️

    .

    De röntgar honom, DT och passageröntgen och inte bara en gång per dag. Men, på måndagen den 2 maj så får han testa att äta frukost och lunch, men självklart inga mängder.

    .

    Frukost 2 maj

    .

    Men tyvärr så fick han inte behålla det, sonden fick han tillbaka. De kan fortfarande inte se helt säkert vad som är fel. Det dröjer enda till den 5 maj, med konsultation med teamet i Eskilstuna, fortfarande inte helt hundra, men de tror att med största sannolikhet är det en strålskada i slutet av tunntarmen och de bokade in honom på operation den 6 maj.

    .

    Kirurgen ville göra det redan på kvällen samma dag som de kom fram till det troliga felet, men det gick inte att lösa. Så vid 08:30 igår så kom personalen in och sa till Håkan att det var dags att duscha med descutan. Nu blir det operation.

    .

    Men jag visste inte om att han hade åkt ner, så vid 11 :20 ringer jag till avdelningen och då sa dom att enligt schemat så befinner dom sig i slutet av operationen. Och redan 14:55 så ringer Håkan och säger att det är klart. Han lät riktigt pigg.

    .

    Sen ringde han sista gången vid 21-tiden bara för att säga godnatt. Fortfarande ganska pigg och hade precis bett om smärtstillande. Det var första gången han bad om det.

    .

    Men, vid 08:30 idag så ringde han sitt godmorgon-samtal. Oj, vilken skillnad från igår, nu hade han ont. Jag hade tänkt hälsa på idag, men vi hade självklart med i tanken att det kan bli framflyttat beroende på hur han mår.

    .

    Men det positiva är att stomin verkar fungera som det ska, den har blivit tömd några gånger och det är väldigt glada nyheter. Så idag ska han få träna på att byta stomipåse, det är ju väldigt viktigt att det görs på rätt sätt och så att det sluter helt tätt så att det inte kommer någon avföring mot huden. Det är ju väldigt frätande.

    .

    Så, när han ringde igår och berättade om att det blir en operation, den enorma euforin, lättnaden, lycka och den enorma stenen på mitt bröst bara försvann. Ovisshet. Att hantera saker som är riktigt svåra, inte ens läkaren kunde först svara på vad som är fel.

    .

    Jag har ju genom åren bara haft mina sätt att hantera riktigt svåra saker. Det har bara varit det destruktiva. Rakblad, piller, alkohol. Jag har inte vetat något annat. Men nu hade jag inget val, för jag känner bara att Jag är färdig med det.

    .

    Så, för att kunna vara så nära Håkan som möjligt så har jag gått runt i hans Hammarby-tröja, suttit i bilen och lyssnat på musik.

    .

    Det var det enda jag kunde göra

  • Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    En liten present till min älskade

    ..

    .

    Jag beställde detta till Håkan i veckan, hade då inte en aning om hur dålig han skulle bli. Men nu har det kommit fram, men Håkan är fortfarande kvar på sjukhuset.

    .

    Vi har inte en aning om hur länge han blir kvar där, men han ligger fortfarande med dropp. Men idag har han fått äta och ska dricka 2 liter vatten helst. Han har även fått dricka kaffe.

    .

    Jag har nästan kommit ikapp med det som behövde göras, tvättat 3 maskiner, städat och även rensat ett skåp i köket och även städat av på altan. Nu sitter jag och väntar på att mitt boendestöd ska komma. Henne har jag inte träffat på länge, så det ska bli trevligt.

    .

    I det här vädret så gissar jag på att vi tar en promenad. Skönt att komma iväg lite också. Oron för Håkan har blivit mycket bättre. Men det har gått åt Stesolid. Fast inte så många som tur är. Men det är första gången jag har behövt det sen november 2020. Det är helt otroligt faktiskt.

    .

    Kämpa på Håkan, jag är inte hel utan dig 💞

  • Djur,  Kärlek,  Livet

    Kärlek till evigheten

    DIPP

    .

    Älskade hund, vad du har lärt mig om livet.
    Alla upptåg som vi har gjort, alla promenader, badande i alla vattensamlingar som fanns.
    Du älskade vatten, bada som duscha, jag vet inte hur många gånger du trängde dig in i duschen när jag stod där, du skulle minsann också vara med.
    Dipp, min lilla bergsget. Jag kommer aldrig att glömma dig, aldrig att sluta älska dig.
    Du var verkligen speciell. Dippelippan.

    .

    091231 – 220501

    .

  • Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Räddade än någonsin

    .

    Igår. Akut. Håkan med ambulans till sjukhuset. 3 röntgen, sond och flera olika typer av dropp. Jag är kvar här hemma. Helt ovetandes om vad som händer i hans kropp. Han har gått ner 7 kg på 10 dagar och det är verkligen inte bra.

    .

    Jag vill bara ha hem honom. Ligga nära och bara känna hans hud mot min. Känna hans hår mellan mina fingrar, en sån där kram som bara han kan ge, den där perfekta kramen som aldrig får ta slut.

    .

    Jag har börjat knapra Stesolid. Det hjälper mot den värsta ångesten. Den får mig att sluta krampa. Att vara med genom det här är helt klart det allra jävla värsta jag har varit med om. Att se honom, se hur han mår.

    .

    Jag väntar nu på att en sköterska ska ringa till mig. Så jag kan ställa alla dessa frågor om vad som händer nu och vad de ska göra just nu. Jag hoppas att få höra att de ska operera honom nu. Att tumören är redo för det.

    .

    Men jag vågar inte hoppas. Jag vågar inte. Jag är så jävla rädd att cancer vinner. Så jävla rädd

    Jag vet inte om jag har känt så här tidigare. Jag har svårt att tro det. Inte ens då när jag hölls fast i en lägenhet i Stockholm. Han som förstörde mig. Jag var livrädd och jag var övertygad om att han skulle slå ihjäl mig. Nog Fan var jag rädd. Jag ville ut, jag ville inte dö.

    .

    Men jag var inte lika rädd som jag är nu. Jag har aldrig känt så här för en man tidigare. Så som jag älskar honom. Gud, jag är beredd att göra exakt vad som helst, bara han blir frisk!!

    .

    JÄVLA CANCER! FÖRSVINN. VI HAR INTE PLATS FÖR DIG. Jag är så jävla arg. Kan ni sluta bete er som att allt är normalt? Inget är normalt! #fuckcancer

    .

    Det är inte bara jag som behöver honom. Han har barn. Han har ett fantastiskt jobb med kollegor som är helt outstanding. Han har vänner. Vi alla behöver honom.