Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

En liten(?) uppdatering

Nu har jag pratat med Håkan om det här inlägget, vad jag får skriva. Han sa att jag får vara precis hur öppen jag vill. Det blir lite lättare för mig också då det är så många som frågar vad som har hänt och vad som kommer att göras.

.

Allt hände så fort. Den 22 april var en fredag, det var då vi var till Nyköping med mamma. Håkan kopplade bort cellgifterna och han mådde bra som han alltid gör de veckorna med cellgifter. Han är bara mer frusen, men det är vanligt vid den typen av cellgifter som han har.

.

Efter det så åkte vi till olika butiker så mamma fick handla och efter det åkte vi till Oxelösund och Jogersö och satt vid havet och drack kaffe och åt äggsmörgås. Alla hade en bra dag.

25 april jobbade han till kl 12:00 och när han kom hem så var han trött, men det är han alltid efter jobb. Sen efter det som bara skulle vara en vila i soffan, det slutade med att han inte kom därifrån.

.

Den 27 april mådde han inte så bra, men han var bara väldigt väldigt trött – trodde vi. Men helt plötsligt utan något direkt illamående så börjar han kräkas. Jag lyckas fixa så att vi hade tillgång till två hinkar, så när jag gick och tömde den ena hinken så hade han en ny.

.

Fram till den 30 april så är det så det ser ut. Han fick i sig köttsoppa på torsdagen och sen var det näringsdryck och vatten. Ena dagen blir han väldigt sugen på Coca-Cola med citron och is, så jag fick hjälp av grannarna med att åka och handla.

.

Men även fast han inte mådde illa så fick han inte behålla någonting och tillslut så noterar jag att det inte bara är galla. Nu rör det sig om fekalkräkningar, som alltså är. Kräks avföring. Han sa själv att han är rädd. Vi fick hjälp av grannarna med att åka till akuten.

.

Men Håkan ville duscha först, men orkade inte. Jag tog in en av utestolarna och ställde i duschen. Tillslut så säger han att han inte orkar åka in ikväll och då blev jag räddare än tidigare.

.

Jag hämtar en massa badlakan och lägger en över rygg och axlar, en under fötterna och sen säger jag till honom att bara luta sig bakåt, så jag torkar honom och sen hjälptes vi åt med påklädning och sen ringde jag till ambulansen.

.

Som tur är så står det en ambulans i Gnesta och vi hade sån tur att den var ledig, så den kom väldigt fort.

På sjukhuset tar de tempen som visar på 35,1° och han är väldigt uttorkad och hade akut njursvikt. De sätter genast sond i näsan som ska tömma magsäcken så att han inte ska kräkas. De sätter även dropp med en massa glykos och senare även med extra kalium.

.

❤️❤️❤️

.

De röntgar honom, DT och passageröntgen och inte bara en gång per dag. Men, på måndagen den 2 maj så får han testa att äta frukost och lunch, men självklart inga mängder.

.

Frukost 2 maj

.

Men tyvärr så fick han inte behålla det, sonden fick han tillbaka. De kan fortfarande inte se helt säkert vad som är fel. Det dröjer enda till den 5 maj, med konsultation med teamet i Eskilstuna, fortfarande inte helt hundra, men de tror att med största sannolikhet är det en strålskada i slutet av tunntarmen och de bokade in honom på operation den 6 maj.

.

Kirurgen ville göra det redan på kvällen samma dag som de kom fram till det troliga felet, men det gick inte att lösa. Så vid 08:30 igår så kom personalen in och sa till Håkan att det var dags att duscha med descutan. Nu blir det operation.

.

Men jag visste inte om att han hade åkt ner, så vid 11 :20 ringer jag till avdelningen och då sa dom att enligt schemat så befinner dom sig i slutet av operationen. Och redan 14:55 så ringer Håkan och säger att det är klart. Han lät riktigt pigg.

.

Sen ringde han sista gången vid 21-tiden bara för att säga godnatt. Fortfarande ganska pigg och hade precis bett om smärtstillande. Det var första gången han bad om det.

.

Men, vid 08:30 idag så ringde han sitt godmorgon-samtal. Oj, vilken skillnad från igår, nu hade han ont. Jag hade tänkt hälsa på idag, men vi hade självklart med i tanken att det kan bli framflyttat beroende på hur han mår.

.

Men det positiva är att stomin verkar fungera som det ska, den har blivit tömd några gånger och det är väldigt glada nyheter. Så idag ska han få träna på att byta stomipåse, det är ju väldigt viktigt att det görs på rätt sätt och så att det sluter helt tätt så att det inte kommer någon avföring mot huden. Det är ju väldigt frätande.

.

Så, när han ringde igår och berättade om att det blir en operation, den enorma euforin, lättnaden, lycka och den enorma stenen på mitt bröst bara försvann. Ovisshet. Att hantera saker som är riktigt svåra, inte ens läkaren kunde först svara på vad som är fel.

.

Jag har ju genom åren bara haft mina sätt att hantera riktigt svåra saker. Det har bara varit det destruktiva. Rakblad, piller, alkohol. Jag har inte vetat något annat. Men nu hade jag inget val, för jag känner bara att Jag är färdig med det.

.

Så, för att kunna vara så nära Håkan som möjligt så har jag gått runt i hans Hammarby-tröja, suttit i bilen och lyssnat på musik.

.

Det var det enda jag kunde göra

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.