Livet

På ortopedakuten

På en brits i korridoren

.

Det är mycket nu. Misstänkt diskbråck. Extrem smärta, urinläckage, bortdomnade ben, en stickande känsla över rygg och ut över baksida av överarm.

.

Nu ligger jag i korridoren, kan inte sitta eller stå särskilt länge utan att det gör ondare. Har fått börja röra mig annorlunda för att lindra smärtan i ländryggen så nu har jag ont längre upp också. Väldigt vanligt när man måste kompensera för att stå ut.

.

Men jag måste vara beredd på att lämna ifrån mig sängen om det kommer en äldre människa. Frågan är vad jag gör då? När stol eller stående funkar. Jag får räkna med 5-6 timmar på att träffa läkaren. Kanske mer än så. Det är helt sjukt, vi är flera stycken som ligger i korridoren.

.

Men. Jag hoppas att ingen tror att jag överdriver eller hittar på en smärta som inte finns. Det brukar alltid vara någon som tror sånt. Jag förstår inte varför, så jag ligger mest och Hoppas att det ska synas något på röntgen, för jag måste tydligen ha någon form av bevis från bättre kunnande.

.

Jag vet för flera år sedan, när jag bodde i Viskafors, då var det väldigt ofta som folk trodde att jag bara var ute efter uppmärksamhet. Ni som har följt mig länge kanske minns att jag var tvungen att lägga ut kopior på journalen och det fick jag även göra när det hände något med djuren.

.

Bevisa att jag faktiskt tog dom till veterinären om det behövdes. Jag vet inte, men folk tror helt enkelt inte på mig. Jag vet inte vad jag gör för fel för att alla misstror mig.

.

Varför ska jag vara tvungen att bevisa? Varför kan folk bara inte tro på mig?

.

Jag är en människa med känslor och det gör faktiskt ont att ingen tror på mig.

Men, nu ska jag visst klä av mig och få ett finger där solen aldrig lyser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.