Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor

Stark oro tar över mitt känsloregister

Idag kom brevet från Akademiska sjukhuset i Uppsala om Håkan. Han ska dit på onsdag och få information om det som nu väntar. Först blev jag väldigt glad att det äntligen händer något.

.

Men nu, jag är bara så jävla orolig för allt, för framtiden. Jag sitter ute och försöker att lugna ner mig själv. Jag tänkte att om jag gör klart lanseringen av bänk och lådor så kan jag kanske sluta tänka för stunden.

.

Men jag kan inte. Jag tog fram allt jag behöver, men mer… Jag satte mig för att ta en cigg, men oron och rädslan. Jag mår mest illa av allt. Allt är bara så verkligt nu, ablation och operation.

.

Jag är så rädd. Cancer är så laddat.

Man kan dö av cancer. Förstår ni, det är ett hårt ord, jag kan inte klara mig utan Håkan, vad gör jag om det går åt helvete? Det får inte hända, han måste klara det här.

.

Fan, jag är rädd. Så rädd

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.