Familjen,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

Så jävla tacksam

.

.

Jag har haft högläsning ur min dagbok som jag skrev när Håkan låg på intensiven.
Tårar från alla håll och en känsla av Tacksamhet över att det gick bra trots allt. ❤️

.

Tacksamhet till livet
Att jag skulle bli glad när Håkan väl fick komma hem, det visste jag ju, men det jag Egentligen känner…
Jag kan inte beskriva, jag kan inte hitta orden
Jag är så jävla lycklig, jag blir gråtmild varje gång jag tittar på honom
Glädjen att han ligger här bredvid

.

Jag vet, vi vet hur jävla nära det var att det skulle gå åt helvete
Så nu, jag fick hem honom, nu tänker jag inte släppa taget en gång till.
Eller, självklart gör jag det om det krävs, men jag vill aldrig gå igenom något liknande en gång till.

.

Jag vill ha honom här, nära mig.
Så gott folk, var rädd om de du älskar, visa det, säg det.
Du vet aldrig när det är för sent.
Livet är bara till låns, det är inget du aldrig förlorar.

.

Somna aldrig osams
Ta aldrig en en person för given

.

Sån klyscha kanske du tycker, men vi som har sett saker vi inte vill se, tankar blir annorlunda än förut.
Jag tänker annorlunda, jag har fått det bevisat att jag är så mycket starkare än jag någonsin kunnat tro.

.

Livet – var rädd om det.

.

Sen måste jag tacka er alla som har stöttat och brytt er, ni är så himla fina.
Sen kan jag inte skriva utan att rikta något till Håkan.
Jag älskar dig mer än livet själv, mer än jag trodde var möjligt.
Du är allt jag vill ha ~ för evigt

.

.

Jag vill bara gömma mig för alla, vill bara vara hemma. På något sätt så känns det som att vi har fått en andra chans. Så nära, men det gick bra. Men i dagboken, när jag hade högläsning. Jag hade skrivit om en eventuell begravning.

.

Men nu behöver jag inte tänka på det på många år hoppas jag. Jag vill ha honom kvar länge till.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.