Cancer,  Familjen,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

Kärlek nu och då

Bara du ~ bara vi

.

Kärlek är olika till olika människor och i tid. Jag har upplevt olika typer av relationer, med män och kvinnor. Jag har även varit i relation med människor som jag innerst inne visste att det inte var rätt för mig, men jag har verkligen försökt att lära mig att älska.

.

Men det är till två människor som jag har älskat mer än livet själv. Den första var för 19 år sedan, det var så rätt kände jag. Men jag kraschade och drog. Det tog närmare 10 år innan jag var redo att släppa in någon annan, det tog 10 år att sluta älska en människa som jag inte träffat på länge.

.

Sen gick det till 2020 innan jag hittade den sanna kärleken. Det är det jag lever i nu. Håkan är den mannen som jag kan lita på till hundra procent, jag känner mig trygg med honom, och det har jag inte upplevt sen jag var tillsammans med en som hette Micke och jag var då 18 år och fick då uppleva så hemska saker som gjorde att jag inte längre litade på män.

.

Jag drog alla män över samma linje och jag tackade gudarna för att jag även gillar kvinnor.. Jag behövde inte leva ensam och jag behöver aldrig mer släppa in en man i mitt liv.

.

Så resonerade jag fram till den där dagen, den tredje augusti 2020 och jag fick en fråga från Håkan, ”är du sugen på kaffe?”. Vi hade då pratat dygnet runt i kanske en vecka. Men jag frågade mig själv ; vågar jag…?

.

Min nyfikenhet över denna man vann över min rädsla. Det blev dock inte kaffe, vi möttes i parken och när vi var utanför caféet så frågade Håkan om vi skulle äta istället.

.

Vi satt kvar länge och pratade, sen satte vi oss ute och när jag var tvungen att gå hem så frågade han om han fick följa med mig en bit på vägen. Då blev det att han följde med hela vägen, men inte upp i lägenheten. Jag var livrädd för att han skulle fråga om han fick det.

.

Men, han åkte hem och jag gick upp och funderade på vad jag ville nu. Ville jag dejta honom, och vad ville han. Men jag tror att ni idag vet hur vi gjorde.

.

Det var första veckan på hans semester och jag åkte till honom varje dag, vi satt på altan och pratade hela dagarna och när vi hade ätit så åkte jag hem. Så fortsatte det, och nu bor jag här.

.

Nu har vi vår gemensamma kamp, fast på olika sätt. Håkan går igenom allt det tuffa och jag följer med som stöd på allt som rör cancer. Jag kan inte vara utan honom och det han har gjort för mig, nu är det min tur att finnas för honom.

.

FUCK YOU CANCER!!!

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.