Bipolär

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Naturen,  Tvåsamhet

    Ett inre kaos av tappad kontroll

    Kompass som hjälp?

    .

    Då vi ger oss ut i skogen för att leta efter skogens gula guld i form av kantareller. Nästan varje gång vi är ute så slutar det med att jag inte har en aning om var varken jag eller bilen är, så Håkan får tuta så att jag har en liten ledtråd om vart jag ska gå.

    .

    En gång hamnade jag så fel att en tuta inte hjälpte alls. Men, jag hörde höns, så jag hittade ett hus. Och då Håkan har jobbat på posten så drog jag en chansning och tog kort på huset och skickade till honom, så han visste var jag var och fick komma in och hämta mig på vägen… Men jag skrattar åt mig själv varje gång det händer.

    .

    Men i söndags var vi ute igen, jag hade med mig kompassen för att jag skulle kunna hitta tillbaka själv. Men just då hjälpte det inte ett dugg. Jag var bara så rädd för att gå vilse och behöva använda kompassen. Jag tror att det är för att jag i normala fall har så svårt att tappa kontrollen.

    .

    Nu har jag en kontroll som jag kommer att vara helt chanslös mot. Ett läge där jag inte kan göra något, veta något, se något.

    .

    Håkans operation. 10 timmar av ett ovetande. Nu är det den människan som jag älskar mest i hela världen, den människan som jag vill dela hela mitt liv med, människan vars efternamn som jag vill ha, människan som har hjälpt mig på fötter mer än någonsin. Människan som är Min totala trygghet.

    .

    De ska operera honom, först kommer han att ligga på rygg, sen den avslutande delen av operationen så ska han ligga på mage. Att vända honom från rygg till mage kommer att ta 80 minuter för att det inte ska hända något, alla slangar och rör får inte åka ut.

    .

    Jag kommer att gå hemma, titta på klockan, kedjeröka. Eller inte. Jag har redan förberett med att säga till Tobbe att han får mer än gärna sätta mig i arbete. Jag kommer inte att kunna bara vara. Så jag hoppas att det är bra väder så jag kan få jobba.

    .

    Klippa gräset lär behövas hoppas jag, kanske vara med och kapa ved som ska ska till lite olika människor. Dottern och hennes kusin, sen ska lite säljas och det ska kapas först. Det kan jag ju alltid hjälpa till med.

    .

    Är det dåligt väder så har jag redan gardetat mig med att jag ska tvätta allt som går att ta bort i soffan och slänga in i tvätten. Någon har tydligen ätit choklad på Min plats…. Jag förstår inte 😉

    .

    Sen har vi ett förråd i ladugården där det finns massor av saker som ska slängas. Nu är det mest Håkans saker som behöver rensas då jag gjorde det när jag packade för att flytta hit. Men jag vet ganska mycket som inte ska vara kvar.

    .

    Är det något mer som man kan göra om det är ett riktigt busväder? Kom gärna med tips!!!

    .

    Men något som är positivt

    .

    Bästa två åren på väldigt länge.
    Nog för att detta året började med en cancer, det har varit riktigt tufft med mycket ångest och tårar.
    Rädslan för min del är mycket att cancer kan vara farligt.
    Jag kan varken se eller göra något rent konkret och det är en svår känsla att deala med.

    Men vi ska klara det här tillsammans.

    * STRONG AS FUCK * 💚🤍

    .

    Nu vet inte jag om Håkan läser min blogg, men om. Tack för att du är Du! Tack för att jag får vara Jag och att du kan älska mig trots allt. Jag är troligen ganska svår? Knepig? Krävande?

    .

    Men jag får ändå vara den som Du älskar

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi,  Tvåsamhet

    Kärleken till en hund

    ⭐⭐⭐⭐ ZORRO ⭐⭐⭐⭐

    .

    Zorro, han är en riktigt bra vän och stöttepelare. Han ser direkt när jag har det tufft och är ledsen. Det gör ju självklart Pepsi också, men hon finns främst på kvällar och nätter, eller om man är inne ändå.

    .

    Men jag är så himla tacksam för att Zorro finns. Han ser mig, hela mig enda in i själ och hjärta. Och smärta. Han kommer fram, låter mig lägga armarna runt hans hals och tar emot litervis med tårar utan att kräva något i gengäld. Inte mer än lite skinka.

    .

    Jag skulle vilja skriva riktigt fina ord om honom, dikt eller så. Men jag vet att han vet hur mycket jag älskar honom. Det gör jag verkligen. Han är så speciell, hundar är viktiga för mig och eftersom att Håkan inte vill ha hund så är jag glad att Zorro finns.

    .

    Visst har vi en liten Labbe här också, men det är Zorro som söker upp mig på ett särskilt sätt. Han visar att han gillar oss alla typ, men ingen i världen kan slå matte. Absolut ingen. Och nej, jag skulle aldrig försöka att konkurrera med henne, för dels är det fel! Sen är det Omöjligt att bestämma över djur och känslor.

    .

    Men jag är så glad att han gillar att hänga med oss och jag är så tacksam för att jag får låna hans hals och gömma mina tårar där. Han vet vad jag känner, hur jag mår, vad jag tänker på, oroar mig för, hoppas på, vad jag inte vågar tänka på.

    .

    Han vet allt, och en dag ska jag dela med mig tror jag, i alla fall till Håkan. Men jag är rätt säker på att han och ni vet till viss del, men jag vill inte sätta det i ord än. Jag väntar lite.

    .

    Jag är orolig för så mycket, men jag låter inte det styra mitt liv. Det försöker jag att låta bli. Men Zorro kommer att bli viktigare än någonsin om ett litet tag. Jag kommer att behöva honom för att jag inte ska jobba ihjäl mig. Gå in i väggen.

    .

    Jag är världens sämsta på att vara ensam när Håkan är långt borta och inte mår bra, jag är hemma och kan inte finnas där för honom. Han kommer att ligga där, jag oroar mig här. Att hantera att någon jag älskar mår dåligt på något sätt… Hur i hela friden gör man det?

    .

    Men jag vet att det är han som är sjuk, han som opereras, han som kommer att ha ont. Jag vet det och det är ingenting som någon behöver påminna mig om. Men jag har känslor, jag har ett överflöd av empati. Jag vill bara trolla bort det onda. Men jag kan inte. Inte ens om jag hade varit där, men det hade känts bättre att vara det.

    .

    Då skulle vi kunna prata om allt mellan himmel och jord och få honom att kanske kunna glömma smärtan för en stund. Inte glömma, men den värsta känslan kan dämpas för stunden.

    .

    Men jag kommer att vara hemma och då blir Zorro så himla viktig. Det får mig att sakna Dipp ännu mer.

    .

    Dipp

    .

    Jag och Dipp
  • Bipolär,  Känslor,  Livet

    Sometimes I want to go back

    .

    Ibland är det lättare, att inte nås av svårigheter. Bubblor är bra att ha. Att ingen ser mig. Men jag känner rätt ofta att det inte har förändrats där, en atombomb släpps och alla flyr utan att hjälpa mig att komma loss

    .

    Låter kanske hårt, men jag måste kunna få ur mig min del av livet.

  • adhd,  Bipolär,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pappa,  Tvåsamhet

    Rubrik saknas idag

    .

    .

    Jag hatar väntan. Jag hatar osynlighet. Jag känner så mycket, men jag är fullt medveten om att jag inte kan sätta ord på det varken i tal eller skrift. Skulle jag ens försöka så anser jag att det är Jag som har för mycket krav som jag inte förtjänar.

    .

    Jag är väldigt känslig och om jag känner mig bortglömd eller så. Då känner jag det mycket starkare än er människor som inte lever med min problematik. EIPS är ordet. Jag vill inte ha det så här, jag vill inte överreagera, jag vill inte känna så här.

    .

    Jag kan inte ens säga vad jag skulle vilja få uppleva, göra, känna osv. Det är som att jag känner att jag är inte värd att få göra sånt som skulle få mig att må bra och känna mig sedd.

    .

    Ensam. Jag har Håkan. Men sen har jag vänner som lovar mer än de håller. Men, det gör ont att säga det, men jag borde vara van. Det är så det har varit i så jävla många år och det måste ju fantastiskt betyda något.

    .

    Jag suger er energi. Men jag kan säga att jag suger även min egen energi. Ni som finns runt omkring, ni kan välja att hitta på saker med mig, och när ni inte orkar längre så kan ni åka hem. Ni kan åka iväg till ett lugnt ställe och andas ut, tanka energi.

    .

    Jag lever i det här. När min kropp skriker efter vila så går min hjärna på högvarv och tankar på med ångest för att jag inte aktiverar mig.

    .

    På kvällarna, jag tar mina mediciner vid 20:00 och är då så vansinnigt trött och längtar efter sängen. Men jag är glad om jag somnar inom 3 timmar. Det går bara inte, jag känner mig så jävla trött.

    .

    Sen har jag jobb som väntar nästa vecka och jag vet inte hur jag ska orka. Jag känner mig själv, jag kommer att göra mer än jag ska. Jag vet varför, men av respekt så säger jag inte något om det.

    .

    Men jag måste jobba, för jag har inte möjlighet att hjälpa till med ekonomin så mycket som jag känner att jag måste. Så jag måste jobba. Jag måste bidra med det lilla jag har.

    .

    Jag unnar mig ytterst sällan saker. Jag skulle verkligen behöva nya tröjor. Men jag tycker att det blir för dyrt när jag inte ens kan betala för mer än det jag äter. Men jag har köpt 2 tröjor som kostade 30 kr st plus ett linne för 20 kr.

    .

    Idag är det en jobbig dag helt enkelt. Jag är ledsen, bara så.

    .

    I just want a hug, but… I don’t deserve it much enough

    .

    Ja, ni ser hur jag tänker. Tankar om mig själv är inte snälla mot mig. Det har de inte varit på många år och jag börjar tro att jag sitter fast i det.

    .

    Jag har ett resmål som jag vill göra, men det är för dyrt helt enkelt. Förlåt pappa. Men jag har inte glömt bort dig. Det kommer jag aldrig att göra. I need you around me 🫂 ❤️

    .

    .

  • adhd,  Bipolär,  Hälsa,  Känslor,  Livet,  Mobbing

    Jag behöver krypa ur mitt eget skinn

    … SÅ HÄR SER DET UT I MITT HUVUD…

    .

    Okej att jag har adhd, men även fast jag äter medicin så är det så här det är i mitt huvud hela tiden. Jag får inte ens vila en kort stund. När jag jobbar ute på gården och behöver en rast så går jag och tänder en cigg och sen jobbar jag tillslut med ciggen i mungipan.

    .

    SÅ HÄR KÄNNS DET I MIN KROPP…

    .

    Jag är så trött, jag tar kvällens sista cigg på trappan och går runt lite på grusplanen och jag orkar inte stå emot, tårarna rinner för att jag är så jävla utmattad. Det är inte så att jag är ledsen, jag är bara så trött.

    .

    Det blir så att jag blir lättare irriterad, om någon låter tjurig mot mig så tar jag det onödigt hårt. Just nu är vi två stycken som är trötta av olika anledningar.

    När Håkan är trött så har han väldigt lätt för att låta irriterad på mig, jag har sagt det till honom, men det är inget han tänker på och han säger att det Inte är så han menar. Han ber om ursäkt när jag påpekar det.

    .

    Men jag vet att det är inte något konstigt, vem tusan orkar låta pigg och glad när man är så pass trött som han faktiskt blir. Jag anklagar honom inte för det, men när min trötthet är så brutal och jag inte kan få ro i skallen, då vet jag med mig att jag tar exakt allt fel.

    Jag försöker verkligen att styra, men jag vet inte hur jag ska göra för att lyckas.

    .

    Jag har svårt att ta upp hur jag känner, för jag har i de lägena en skev syn på mig själv och mitt värde. Mina känslor är inte värda att ta plats. Varför skulle någon lyssna på mig? Jag vet att jag har fel, men jag vet även att när jag väl säger något så existerar ingen respons. Så därför skriver jag.

    .

    Att läsa hur jag upplever känslor är helt frivilligt från din sida. Orkar du inte med mig så kan du sluta läsa, men jag Kan inte sluta känna.

    .

    Om jag skulle sätta mig ner och Verkligen försöka prata med Håkan, berätta hur jag känner så… Jag vet ju egentligen att han skulle lyssna. Kanske inte nu på samma sätt som livet innan cancer, men ändå lyssna. Men sen är det så tragiskt vanligt att folk bara tror att jag överdriver, jag vill bara ta plats och ha uppmärksamhet.

    .

    När det är så det nästan alltid har varit, då är det bara så svårt att våga tro på att det blir annorlunda. På vissa områden så är det som det alltid har varit. Så det är svårt att bryta den biten. Våga prata. Att öppna sig för att sen märka att den man pratar med inte verkar vilja komma med råd. Det är en känsla som blir att jag är inte värd den tiden.

    .

    De två sista stämmer så väl in på mig och har alltid gjort…

    .

    Ett exempel på att jag inte är värd att kämpa för. Om/när folk är elaka mot mig, alla ser och hör. Men ingen gör något för att hjälpa mig. I skolan tex, många lärare såg – men ingen sa något. Vid ett tillfälle fick jag en sk hoppspark i ryggen, jag ramlar och får en spark i magen och spott på huvudet. De sk fritidsledarna, satt på bänken och säger ”äh, lugna ner er nu killar”. Tack som fan.

    .

    Det har faktiskt varit likadant även Efter skoltid. Tillåten vuxenmobbing.

    .

    .

    Nu har jag gnällt klart. I min egen blogg tänker jag tillåta mig att ta plats. Jag kan inte fly från mig själv, men ni kan fly från mig om ni vill. Men jag måste på något sätt rensa det som ligger och tar plats. Och som rubriken lyder, på kvällen känner jag ofta att jag vill krypa ur mitt eget skinn, jag känner mig instän. Även mina kläder är i vägen

    .

    .

    Förlåt dock för att jag är så negativ idag. Men det är inte lika ofta som det var förr om åren…

  • Bipolär,  Djur,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi

    Den totala kärleken till en katt

    Timme efter timme….

    .

    Tänk, att hon ligger nära, spinner hela tiden och svansen rör sig försiktigt. Jag klappar henne hela tiden, pussar på henne, luktar i pälsen, och jag kan inte sluta le.

    .

    När jag tittar på henne, ögonen, teckningen i ansiktet, hennes små tassar. Jag kommer ofta på mig själv med att på något sätt skratta till, jag kan inte hålla lyckan tyst för mig själv. Jag tittar och blir alldeles tårögd hur ofta som helst.

    .

    Hon kan ligga så hos mig, timme efter timme.. Även fast jag klappar henne nonstop så får hon aldrig nog. Vi satt/låg så i soffan ganska länge och Håkan valde orden ”det är inte normalt” men då inte nedlåtande, utan mer att de flesta katter ligger gärna nära och sover och spinner. Men om man klappar dom för länge så går de iväg. Men inte Pepsi.

    .

    Hon vill alltid vara med, vara nära

    .

    Det jag inte är beredd att göra för henne, det finns inte.. Jag gör allt, går genom eld.. Jag älskar henne så ofattbart mycket. Efter allt som hon har gjort så är jag skyldig henne allt och lite till.

    .

    När jag har legat och bara varit orolig så har hon inte lämnat min sida. Ligger jag i sängen och behöver gå på toa så följer hon med, har jag riktigt svår ångest så lägger hon sig inte i höjd med min mage, då är det tätt intill bröstet som gäller.

    .

    Att ha hennes namn förevigat känns som det minsta jag kan göra, men jag är inte klar med den… En liten detalj fattas. 🐾

    .

    Kärleken hon visar, nyfikenheten till det nya livet. Hon. Jag älskar henne

  • Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Livet,  Tvåsamhet

    Tomheten äter upp mig

    Det är svårt att vara sjuk, det är svårt att ha en psykisk sjukdom och samtidigt ha en somatisk sjukdom, det är svårt att vara anhörig till en som har en allvarlig sjukdom.

    .

    Jag vet av erfarenhet att om man som psykiskt sjuk även får en somatisk sjukdom så hittar man bara på. Man är ute efter uppmärksamhet. Nu är det även jag som utreds, dels för mina problem med magen, men nu visar även blodprover att jag kan ha problem med sköldkörteln.

    .

    Mina besvär med magen har jag haft så himla länge, men nu när utredningen väl sätter igång igen så vågar jag knappt prata om det. Psyksjuk och sambo med en som har cancer i tarmen. Vad tror ni att folk skulle vara kapabla att säga till mig? Jo, att jag gör det här för att folk ska tycka synd om mig också.

    .

    Jag har varit med om det förut. Vilket är helt sjukt. Även min nuvarande läkare skrev i journalen vid första besöket att jag vill göra en koloskopi för att jag är rädd för att jag har cancer och hon skrev om att Håkan har det. Men jag har aldrig haft tanken på att jag har det.

    .

    Men, sen när provsvaren kom så ändrade hon sig. Det är omöjligt för mig att lämna prover på saker som är fel genom att jag ”bara simulerar tanken”. Så nu är hon på min sida. Direkt när jag har ätit så mår jag illa och lite senare så kommer kramperna. Alltid på samma ställe.

    .

    Som om det inte är nog så har jag varit jävligt nere i några dagar och jag blir rädd att jag är på väg tillbaka till där jag brukar vara. Men jag hoppas att jag bara är påverkad av vädret och av att se och veta hur Håkan mår. Jag är ju rädd, självklart.

    .

    Men ute. Hade vi mått bra så hade vi kunnat åka iväg och göra något eller ta en promenad. Men nu. Håkan ligger i soffan och jag ligger på sängen. Spelar Wordfeud. Ingen av oss är på topp. Men det går över, det är nya riktlinjer för Håkan. Ovisshet om hur det ser ut vet vi inte än.

    .

    Men. Vi kan bara vänta på besked. Vänta.

  • Bipolär,  Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Den fantastiska sjukvården i Sverige

    ..

    Jag har ju en ganska stor erfarenhet av svensk sjukvård. Men jag har liksom inte alltid tänkt så mycket på vad det kostar. Visst har jag tänkt att vi har det väldigt bra.

    .

    Först har jag min del, mycket inläggningar och dyra behandlingar som ECT och ett par dagar med hjärtövervak, jag har 2 operationer och mycket mediciner. Om jag inte hade bott i Sverige, hur hade mitt liv sett ut? Jag hade aldrig haft råd med det här.

    .

    Sen har vi nu Håkan. Hans cellgifter beräknas att kosta runt en halv miljon, sen har vi 5 strålningar som vi inte vet priset på. Nu är han uppe i 11 dygn på sjukhus. Där blev han röntgad varje dag med 2 olika typer av röntgen. Sen operation på det. Sen hans stomipåsar kostar ca 60 kr styck.

    .

    Sen vet vi att det blir Minst en operation till och det är då dom kommer att avlägsna tumören och även sätta dit den permanenta stomin, nu har han en typ av ileostomi. Men de ska vid kommande operation koppla tillbaka tunntarmen på tjocktarmen och göra en stomi den vägen. Vad kostar det?

    .

    Den gången så kommer han att vara inneliggande i lite mer än 2 veckor, när operationen är gjord så är han sängliggande i 14 dagar, får lämna sängen 30 minuter 3 gånger om dagen och absolut inte sitta. Så han kommer ju att bli inskriven någon dag innan för en massa provtagningar antar vi.

    .

    När han får åka hem så kommer han att få låna en speciell madrass i 14 dagar.

    Vad hade hänt om vi inte hade haft den sjukvård som vi har? Alla mediciner, vissa bara tillfälligt och några som kommer att bli kvar. Hade vi haft råd med allt det här?

    .

    Samma sak med mediciner, vi betalar max 2400 på 12 månader. Med det som både jag och Håkan kommer att ha från apotek så är vi båda uppe i högkostnadsskyddet ganska fort, särskilt Håkan. Påsar, en speciell spray för att få bort påsen på ett bra sätt som inte irriterar huden, sen alla kompresser, en speciell våtservetter som är som en barriär för att skona huden.

    .

    Visst att sjukvården ibland kan suga rent ut sagt, men alla är garanterade att faktiskt ha råd att uppsöka sjukvården och ha råd med viktiga mediciner. Jag får väldigt svårt att klaga när man tänker på det.

    .

    Visst att sjukvården får anmälningar emot sig. Mycket slarv på en avdelning gjorde att jag förlorade en vän. Som absolut inte skulle ha kunnat ske om de som jobbade hade skött sitt jobb. Just i det fallet så kan jag inte försvara vården på något sätt då 3 viktiga kontroller uteblev av någon anledning.

    .

    Men i övrigt. Svensk sjukvård. Hurra

    .

    Utan vården vi har så hade Håkan aldrig haft råd med allt som nu är nödvändigt. Jag tackar alla som påverkar att vi har den sjukförsäkring som vi faktiskt har, för nu vet vi, Håkan ska bli frisk

    .

    Tack, tack, tack 🍓
  • Bipolär,  Djur,  Livet,  Musik

    När man är lite ledsen…

    Mike Tramp – världens bästa dansk 🇩🇰

    .

    Jag har väl alltid tyckt att det är jobbigt att vara ensam, särskilt kvällar.. Jag går gärna och lägger mig tidigt för att få slut på lidandet eller vad jag ska säga.

    .

    Jag har inte blivit av med den biten än. Jag ligger i soffan och glor tomt framför mig och allt känns meningslöst och.. Tomt. Sorgset. Men ibland så är det bara musik som gäller. Och att hitta Rätt musik. Något som funkar varje gång.

    .

    Jag har min medicin i Mike Tramp, sångare i White lion. Och Freak of nature. Och självklart som solo. När jag bodde ensam och inte träffade folk så var det Mike som gjorde min ensamhet mindre jobbig. Vi snackar även dygnet runt i tre år. Nej, man tröttnar inte. Många texter är oerhört träffande.

    .

    Just nu när jag skriver så sjunger han Boom boom, men på danska och innan låten började så var han tydligen lite rolig, för folk skrattade. Men jag.. Lyssna på någon som pratar danska ganska fort.. Det går liksom inte. Men som tur är så sjunger han mest på engelska.

    .

    Hans son Lennon drar det lite längre, han har en låt som heter Mohon Ampun Ya Tuhanku och mina kunskaper i Indonesiska är icke existerande. Men han har en väldigt fin röst. Lyssna

    .

  • Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

    Sån jävla seger

    Mitt segertåg…

    Äntligen är det färdigt. I helgen har vi tömt min lägenhet i Gnesta. Jag ska lämna städningen till ett städbolag. Och jag har idag lämnat in min nyckel.

    .

    Jag har bott på ett särskilt boende sen oktober 2017 och nu är jag redo att stå på egna ben. Jag kommer att ha boendestöd 4 timmar i månaden för att få mina mediciner. Men utöver det så….

    Det känns så himla bra, men overkligt att jag ändå har kommit så långt. Men det var Håkan som jag behövde. Det var när jag träffade honom som jag faktiskt vågade leva, lämna lägenheten, få hjälp med att hitta en ny daglig verksamhet.

    .

    Nu har jag dock backat lite.. Jag orkar inte vara på praktiken med kaninerna. Jag vill tillbaka. Men det är för att jag saknar att hänga med djuren. Men allt jobb. Jag måste backa bandet när det gäller att hitta tider som är lämpliga.

    .

    Men jag känner att jag måste prata med Elin om det hela. Hon är ändå den som är mest insatt i allt som gäller mig, min faktiska ork och vad jag vill orka. Så jag ska prata med henne om det på onsdag. Då ska jag även träffa Liselott från onkologen.

    .

    Men. Jag är fri. Som en fågel.

    .

    Tack till Håkan som verkligen har hjälpt mig. Nu är det min tur att försöka att finnas för dig, för oss. För framtiden

  • Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet

    Do you want to come in?

    No, you don’t….

    .

    Bara en bild från tv:n och jag vill dit, gå in genom dörren och titta.

    .

    Det som får mig att glömma världen för ett tag är mina nya vänner på Viaplay

    S.W.A.T

    .

    Ingen att prata med direkt, så då gör jag det som jag orkar. Pysslar hemma, umgås med djuren, tittar på ovanstående ⤴️

    .

    Jobba på gården med kaninerna känns väldigt svårt då jag inte fixar den ensamheten just nu. Kraven på mig själv är enorma, så jag är hemma. Skäms nästan över det. Håkan är sjuk och han jobbar.

    .

    Men jag försöker att tänka, han har både kollegor och deltagare och kan då glömma det som pågår, jag är ensam. Och då går det bara överstyr just nu. Hemma är annorlunda.

    .

    I morgon ringer Tina angående nästa vecka och jag blir så stressad över det. Sen ska jag till tandläkaren på morgonen och då jag har fått ont i tanden som vi försöker att rädda, så antar jag att det har gått åt helvete. Att tanden dras ut i morgon.

    .

    Mitt liv – min otur.

    .

    Jag är nog världens tråkigaste som finns, nu. Bara så trött. Ledsen och besviken. Arg och frustrerad. Rädd. Riktigt rädd

  • Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

    Så jävla besviken på mig själv…

    Jag är inte så stark som jag vill tro, eller som jag försöker att intala alla andra. Innan jag kraschar igen så måste jag försöka att förhindra det, för om jag kraschar så kan jag inte vara en bra partner och jag kan inte heller vara det stöd som Håkan behöver.

    .

    Jag kan heller inte glömma bort vårat hem, lägenheten som ska tömmas eller våra djur. Nu är det mer struktur på mina dagar. Fasta tider att förhålla mig efter.

    .

    Även fast det känns som ett nederlag och att jag är besviken på mig själv så var alla dessa förändringar min idé. Och bara det tycker jag ändå är ett jävligt stort steg att ta. Men nu är det inte så mycket för min skull och då är det kanske lättare.

    .

    Men. Nu är rasten slut….