Djur

  • adhd,  Djur,  Håkan,  Kärlek,  Livet,  Vänner

    Gårdagen var ren lycka för mig

    Igår på förmiddagen så sa Tobbe att han hade köpt en begagnad markis i Karlstad. Jag hann inte riktigt tänka förrän jag jublande sa att Vi åker!!! Anledningen till detta är att 2006 eller tidigt 2007 så hittade jag en blogg. Det var en tjej som heter Malin som skrev.

    .

    Vi började följa varandra och vi klickade väldigt bra på en gång. Hon var lite som någon som jag har känt i hela mitt liv. Sen har vi haft kontakt sedan dess. Vi har i många år pratat om att ses och att gå på hockey tillsammans, men vi båda har lite issues med att träffa nya människor.

    .

    Sen var jag rädd för det faktum att, tänk om jag åker dit och det visar sig att vi inte har någonting att prata om i det verkliga livet.

    .

    Men nu, nu hade vi möjlighet att åka dit och ha en uppgift att utföra. Sen passa på att träffa henne när vi ändå är där. Så här såg det ut när jag kollade läget.

    .

    .

    Så, vi hämtade markisen först, en bjässe på 7 meter, så vi var tvungna att få lite hjälp med var vi ska ses så att vi får plats och även kan ta oss därifrån lite lätt.

    .

    Första mötet ~ men inte sista

    .

    Det var verkligen hur lätt som helst att prata med henne, vi var så glada och ivriga båda två. Sen fick vi så klart även träffa lilla Spader på 13 månader.

    .

    Spader ~ även kallad Spad

    .

    Tyvärr så kunde vi inte stanna så länge, för vi var tvungna att tänka på säkerheten med körningen i ett eventuellt mörker. Vi hade ingen lampa att fästa längst bak så att vi skulle synas bra.

    .

    Men vi ska åka upp igen, jag kommer att stanna hos Malin och Håkan har en gammal vän som också bor där och då åker han till honom. Det kommer självklart att bli en dag då Färjestad har hemmamatch. Äntligen äntligen kan jag få se dom. Stå med på läktaren och sjunga på Torparrock med Sven Ingvars.

    .

    För er som inte vet så var Sven-Erik Magnusson en riktig supporter till Färjestad och fram till hans död så var han hedersmedlem. Så vid varje mål så dånar det från klacken

    .

    Hå-hå, ja-ja, hå-hå, ja-ja
    Hör va det blåser i träa idag
    Hå-hå, ja-ja, hå-hå, ja-ja
    Det blåser i träa idag

    .

    Så, det blev en lång dag, vi åkte hemifrån strax innan 12:00 och vi var tillbaka hemma 21:45. Dit gick riktigt bra, men hem var väldigt jobbigt. Att bara sitta still, inte kunna sträcka på mig, så jag satt och trummade på allt som gick, munnen gick i ett, och stressen inombords när staketen längs vägbanan, de kom emot mig så fort, så det blev väldigt mycket kaos i huvudet.

    .

    Jag fick sitta och titta ut på sidan och upp i himlen och kika på moln. Men jag är lite åksjuk, men inte som när jag var yngre. Men tillräckligt för att jag var tvungen att titta på vägen lite då och då. Så när vi var hemma så var sängen väldigt skön. Trodde att vi skulle få sovmorgon, men vi båda vaknade nästan samtidigt och då var klockan 06:20.

    .

    Sovmorgon, vad är det? 😅

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi,  Tvåsamhet

    Kärleken till en hund

    ⭐⭐⭐⭐ ZORRO ⭐⭐⭐⭐

    .

    Zorro, han är en riktigt bra vän och stöttepelare. Han ser direkt när jag har det tufft och är ledsen. Det gör ju självklart Pepsi också, men hon finns främst på kvällar och nätter, eller om man är inne ändå.

    .

    Men jag är så himla tacksam för att Zorro finns. Han ser mig, hela mig enda in i själ och hjärta. Och smärta. Han kommer fram, låter mig lägga armarna runt hans hals och tar emot litervis med tårar utan att kräva något i gengäld. Inte mer än lite skinka.

    .

    Jag skulle vilja skriva riktigt fina ord om honom, dikt eller så. Men jag vet att han vet hur mycket jag älskar honom. Det gör jag verkligen. Han är så speciell, hundar är viktiga för mig och eftersom att Håkan inte vill ha hund så är jag glad att Zorro finns.

    .

    Visst har vi en liten Labbe här också, men det är Zorro som söker upp mig på ett särskilt sätt. Han visar att han gillar oss alla typ, men ingen i världen kan slå matte. Absolut ingen. Och nej, jag skulle aldrig försöka att konkurrera med henne, för dels är det fel! Sen är det Omöjligt att bestämma över djur och känslor.

    .

    Men jag är så glad att han gillar att hänga med oss och jag är så tacksam för att jag får låna hans hals och gömma mina tårar där. Han vet vad jag känner, hur jag mår, vad jag tänker på, oroar mig för, hoppas på, vad jag inte vågar tänka på.

    .

    Han vet allt, och en dag ska jag dela med mig tror jag, i alla fall till Håkan. Men jag är rätt säker på att han och ni vet till viss del, men jag vill inte sätta det i ord än. Jag väntar lite.

    .

    Jag är orolig för så mycket, men jag låter inte det styra mitt liv. Det försöker jag att låta bli. Men Zorro kommer att bli viktigare än någonsin om ett litet tag. Jag kommer att behöva honom för att jag inte ska jobba ihjäl mig. Gå in i väggen.

    .

    Jag är världens sämsta på att vara ensam när Håkan är långt borta och inte mår bra, jag är hemma och kan inte finnas där för honom. Han kommer att ligga där, jag oroar mig här. Att hantera att någon jag älskar mår dåligt på något sätt… Hur i hela friden gör man det?

    .

    Men jag vet att det är han som är sjuk, han som opereras, han som kommer att ha ont. Jag vet det och det är ingenting som någon behöver påminna mig om. Men jag har känslor, jag har ett överflöd av empati. Jag vill bara trolla bort det onda. Men jag kan inte. Inte ens om jag hade varit där, men det hade känts bättre att vara det.

    .

    Då skulle vi kunna prata om allt mellan himmel och jord och få honom att kanske kunna glömma smärtan för en stund. Inte glömma, men den värsta känslan kan dämpas för stunden.

    .

    Men jag kommer att vara hemma och då blir Zorro så himla viktig. Det får mig att sakna Dipp ännu mer.

    .

    Dipp

    .

    Jag och Dipp
  • Djur,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet

    Äntligen kom jag igång igen

    Dagen startade med lasering av lådorna till bänken som vi ska ha på altan. Sen var det frukost innan jag satte igång och rensade sly i slänten upp till Kullabacken där jag håller till.

    .

    Ett gäng med blomster till mina insekter

    .

    När jag kom upp en bit så fick jag se vad det blommade och det gjorde mig väldigt glad. Sen höll jag på med det till runt 20:00. Så jag har jobbat med något i drygt 12 timmar.

    .

    Smultron är alltid gott

    .

    Jag tog en paus när det var Stockholmsderby. Tyvärr så var det Djurgården som vann. Utom på läktaren trots att det var de som hade hemmamatch. Men det visste jag redan att det skulle bli så.

    .

    Sen har jag även bäddat rent och duschat. Sen har jag fått en fråga från George på kaningården, han undrade om jag kunde jobba en vecka nu i juli. Det sa jag att jag kan. Men blir det något som kör ihop sig så finns det två andra som han kan få hjälp av. Det känns bra.

    .

    Även det att han har två stycken som brukar hjälpa till så valde han att fråga mig först. Det är ett bra tecken på att han var nöjd med mig.

    .

    Nu visar klockan på 23:05 så det är dags att göra som Håkan. Att sova…

  • adhd,  Cancer,  Djur,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Livet,  Medicin,  Tvåsamhet

    Gårdsfolket, det är vi det

    Oj vad konstigt det känns, alla befinner sig just semester just nu utom vi och Ida som inte fick semester än. Men dagtid så är det bara vi som är hemma, rastar hundar och donar i trädgården. Typ. På hela gården.

    .

    Sen så är det lugnt, eller saker hela tiden egentligen. Läkarsamtal, optiker, handla inför midsommar och så. Jag ska testa att byta Ritalin mot Concerta. Sen ska jag vidare till hudkliniken angående min hudsjukdom och nya salvor. Och om en vecka ska jag göra en koloskopi.

    .

    Jag håller på att lasera en bänk som vi ska ha på altan och sen varvar jag med att rensa i syrénhäcken inför att gå lös med det stora artilleriet. Sen måste jag rensa sly på Kullabacken och på torsdag ska vi ut till skogen och hämta hem lite björk att ställa vid trappan.

    .

    Sen vet jag inte.. Jag kände bara att det var dags att uppdatera läget. Vad gäller Håkan så väntar vi på besked från Uppsala där de ska besluta vilken operation som ska göras först, tumören eller metastasen. Han kommer ju inte att få mer cellgifter eftersom det var det som gjorde att han blev så fruktansvärt dålig och fick en tillfällig stomi.

    .

    Men. Så står det till just nu.

    .

    Med nya glasögon ~ känns bra att kunna se ordentligt…

  • Bipolär,  Djur,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi

    Den totala kärleken till en katt

    Timme efter timme….

    .

    Tänk, att hon ligger nära, spinner hela tiden och svansen rör sig försiktigt. Jag klappar henne hela tiden, pussar på henne, luktar i pälsen, och jag kan inte sluta le.

    .

    När jag tittar på henne, ögonen, teckningen i ansiktet, hennes små tassar. Jag kommer ofta på mig själv med att på något sätt skratta till, jag kan inte hålla lyckan tyst för mig själv. Jag tittar och blir alldeles tårögd hur ofta som helst.

    .

    Hon kan ligga så hos mig, timme efter timme.. Även fast jag klappar henne nonstop så får hon aldrig nog. Vi satt/låg så i soffan ganska länge och Håkan valde orden ”det är inte normalt” men då inte nedlåtande, utan mer att de flesta katter ligger gärna nära och sover och spinner. Men om man klappar dom för länge så går de iväg. Men inte Pepsi.

    .

    Hon vill alltid vara med, vara nära

    .

    Det jag inte är beredd att göra för henne, det finns inte.. Jag gör allt, går genom eld.. Jag älskar henne så ofattbart mycket. Efter allt som hon har gjort så är jag skyldig henne allt och lite till.

    .

    När jag har legat och bara varit orolig så har hon inte lämnat min sida. Ligger jag i sängen och behöver gå på toa så följer hon med, har jag riktigt svår ångest så lägger hon sig inte i höjd med min mage, då är det tätt intill bröstet som gäller.

    .

    Att ha hennes namn förevigat känns som det minsta jag kan göra, men jag är inte klar med den… En liten detalj fattas. 🐾

    .

    Kärleken hon visar, nyfikenheten till det nya livet. Hon. Jag älskar henne

  • Djur,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Har jag fått en ny bästa vän?

    Det började med att jag skulle lägga mig på gräsmattan och bara njuta av livet, men så fort jag la mig så small det till i ryggen. Jag försökte att ta mig upp, men tillslut så kom jag varken upp eller ner.

    .

    Skickade sms till Håkan

    Jag kommer inte upp
    Kan du komma med tensapparaten
    Jag krälar till höger om syrénbersån.”

    .

    Jag fick sällskap av både Håkan och Labbe

    Det tog 1 timme och 15 minuter innan jag stod på benen. Sen skulle jag ta mig till huset och det tog 15 minuter och det går snabbare för en snigel att ta sig fram samma väg. Sen skulle vi äta och jag kunde inte använda båda händerna för att dela maten

    .

    .

    Nu är Håkan iväg och köper Naproxen så jag måste komma ihåg att jag inte får ta mina mediciner som vanligt ikväll. Men just nu gör jag det dummaste egentligen, jag har lagt mig på sängen. Men jag rör på ryggen hela tiden

    .

    Men jag ska strax gå upp, får inte ligga för länge. Men vad gör man? Fram och tillbaka mellan två rum. Självklart med högre trösklar än i nya hus, bara för att det är svårt att lyfta benen.

    .

    Ännu mer tur att jag har Håkan, jag älskar honom. Mest av allt jag har varit med om

    .

  • Bipolär,  Djur,  Livet,  Musik

    När man är lite ledsen…

    Mike Tramp – världens bästa dansk 🇩🇰

    .

    Jag har väl alltid tyckt att det är jobbigt att vara ensam, särskilt kvällar.. Jag går gärna och lägger mig tidigt för att få slut på lidandet eller vad jag ska säga.

    .

    Jag har inte blivit av med den biten än. Jag ligger i soffan och glor tomt framför mig och allt känns meningslöst och.. Tomt. Sorgset. Men ibland så är det bara musik som gäller. Och att hitta Rätt musik. Något som funkar varje gång.

    .

    Jag har min medicin i Mike Tramp, sångare i White lion. Och Freak of nature. Och självklart som solo. När jag bodde ensam och inte träffade folk så var det Mike som gjorde min ensamhet mindre jobbig. Vi snackar även dygnet runt i tre år. Nej, man tröttnar inte. Många texter är oerhört träffande.

    .

    Just nu när jag skriver så sjunger han Boom boom, men på danska och innan låten började så var han tydligen lite rolig, för folk skrattade. Men jag.. Lyssna på någon som pratar danska ganska fort.. Det går liksom inte. Men som tur är så sjunger han mest på engelska.

    .

    Hans son Lennon drar det lite längre, han har en låt som heter Mohon Ampun Ya Tuhanku och mina kunskaper i Indonesiska är icke existerande. Men han har en väldigt fin röst. Lyssna

    .

  • Djur,  Kärlek,  Livet

    Kärlek till evigheten

    DIPP

    .

    Älskade hund, vad du har lärt mig om livet.
    Alla upptåg som vi har gjort, alla promenader, badande i alla vattensamlingar som fanns.
    Du älskade vatten, bada som duscha, jag vet inte hur många gånger du trängde dig in i duschen när jag stod där, du skulle minsann också vara med.
    Dipp, min lilla bergsget. Jag kommer aldrig att glömma dig, aldrig att sluta älska dig.
    Du var verkligen speciell. Dippelippan.

    .

    091231 – 220501

    .

  • Djur,  Kärlek

    Min lilla vän

    🐝

    .

    .
    Jag och Håkan var ut på trappan och tog en cigg och då ser Håkan att Labbe leker med något i gruset. Troligen något djur.
    Men jag är som jag är och var tvungen att titta vad det var.

    .

    Men det var min Axel som kröp på marken. Jag tog upp honom direkt och letade efter någon blomma åt honom. Han letade men hittade inte tillräckligt med nektar.
    Så vi gick in och hämtade saft och gick ut på altan.

    .

    Jag hällde lite saft på ett fat och doppade fingrarna i det.
    Oj vad han åt.
    Sen satt han bara still, åt lite till, tvättade hela kroppen och det var så fascinerande att titta hur noga han är och hur vig han är.

    .

    Han sprut-kissade på mig två gånger.
    Jag vet inte hur länge vi hängde tillsammans, men runt en timme.
    Nu sitter han i en av blommorna vid trappan, jag lovade att inte lämna honom förrän jag ser att han flyger iväg.

    .

    Jag minns när jag var liten, redan då var humlor speciella. Vi hade rätt mycket humor för att vi hade en stor rhododendron längs hela huset. När jag hittade en död humla så tog jag ett blad som från rhododendron och la i en tändsticksask och bladet i botten, sen humlan och sen ett blad till som täcke.
    Hade vi ingen ask så grävde jag under rhododendron, la flera blad i botten och la humlan på, sen täcke.
    När jag hade begravt den så plockade jag någon blomma och la det på graven.

    .

    Bumblebee, vackraste ordet på engelska. 🐝 🖤💛

    .

  • Cancer,  Djur,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Nature,  Tvåsamhet

    HALVVÄGS TILL FRAMTIDEN

    Idag gott folk, idag har vi nått den första milstolpen! Vi har, eller Håkan har – men ändå vi. Nu har vi klarat av lika många cellgifter som även återstår! Vi har klarat av hälften!!!

    .

    För att fira lite så åkte vi till Oxelösund och närmare bestämt Jogersö tillsammans med mamma. Vi tog med kaffe och äggsmörgås och jag tog självklart med mig kameran.

    .

    En liten fiskmås höll oss sällskap

    Vi satt där vid stranden, havet var där. Måsen höll oss sällskap och när jag gick mot klipporna för att fota lite så när jag kommer längre upp så ser jag bryggan och gläns i vattnet

    .

    Sen plötsligt så kommer måsen och landar på bryggan och tittar uppåt, sen flyger den upp och landar en liten bit ifrån mig. Jag såg att det var samma för den saknade vänster fot.

    .

    När vi kom hem så var vi inte sena på att landa på rygg. Oerhört skönt att bara slappa av. Nu gäller det bara att inte göra något som får mig att varva upp minsta lilla för då kan jag redan nu säga adjö till sömn i natt.

    .

    Å som vilja och kärlek
    Som smärta och gråt
    Å min älskade jag gör vad jag kan
    Vi har gått genom åren
    Å vi har lärt oss förstå
    Att vi behöver varann

    .

    Nu é vi halvvägs
    Men det är långt kvar än
    Å vi é halvvägs
    Halvvägs till framtiden

    Niklas Strömstedt

  • Djur,  Livet

    Axel, jag saknar dig

    Hur ska jag kunna få en ny humla att vara lika social som Axel? Nu heter dock alla humlor Axel, men den här var speciell. Ingen trodde på mig när jag sa att jag hade en social humla. Men han var det, jag fick tom vittnen till det.

    KLICKA PÅ BILDEN 🐝

    ~

    En vän försöker få mig att skriva en bok, det har han sagt ganska länge, men nu har han sagt som förslag att den ska heta Den sociala humlan.

    Varför inte tänker jag, har tidigare aldrig haft en humla som kommer fram så fort jag börjar prata med den. Men Axel.

    ~

    Så, i köket ligger det en fröpåse som ger blommor som lockar till sig insekter. Jag älskar allt liv. Av djur. Insekter, kryp, däggdjur, reptiler. Allt. Men jag vill inte ha ormar här dock, grannen är rädd och det finns en massa djur här. 2 katter och 2 hundar. De vill inte bli bitna.

  • Djur,  Håkan,  Kärlek,  Livet,  Nisse,  Pepsi,  Tvåsamhet

    En smärre bildbomb

    ~

    ~

    ~

    Ibland är Facebook bra att ha, för idag fick jag veta att det är 9 år sedan jag började leta efter en ny katt. 9 år.

    Det betyder att det tog mig 1,5 år att hitta vem jag sökte efter. För i oktober 2014 hittade jag Pepsi och i november var hon stor nog att lämna sin mamma.

    ~

    ~

    ~

    ~

    Tänk att hon räddade mitt liv. Men jag kommer inte ihåg vilket år, men jag kan gissa på 2016. Väckte husse. Jag till sjukhus.

    Utan henne hade jag inte överlevt natten. Så jag är så jävla glad och tacksam för att jag har henne.. Nu har jag dessutom Nisse också och just nu när jag skriver så ligger han i sängen med mitt ben som kudde.

    ~

    Pepsi är nog ute, det är ju ändå bra väder. I morse när vi satt i köket så fick vi syn på henne, hon gick på gräsmattan mot buskarna. Vad hon såg vet vi inte, men hon gjorde sig liten, redo för anfall. Smög så försiktigt hon kunde.

    ~

    Jag satt och njöt för fullt, just för att jag vet hur gärna hon vill vara ute. Alltid. Men när jag skulle lära henne att gå i koppel så var det ingen lätt match. 3 år höll jag på, men hon ville verkligen inte och var så himla lättskrämd.

    ~

    Men att vara på balkongen och på loftgången dög. Varje dag skulle hon ut. Men hade ingen möjlighet att se någonting. Sen nu. Hon har en lucka bredvid dörren och kan nu gå ut precis när hon vill. Jag ser hur hon älskar att gå, grus eller gräs under tassarna.

    ~

    Möjlighet att jaga. Det tror jag att hon kommer att klara, hon har ju ändå fångat en blåmes. På loftgången. Jag vet inte hur det gick till, för hon vågade inte hoppa. Jag har iakttagit henne tillräckligt för att vara säker.

    ~

    Men jag tror att fågeln kom upp ur de hålen som är längs loftgången där eventuellt regnvatten ska rinna ut. Det är min enda förklaring till det.

    ~

    Hur som, nu ska jag vila lite och sen fixa lite här hemma. Vi har sått frön och planterat blommor. Så nu börjar det hända lite här.

  • Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

    Det är väldigt mycket nu

    Det stämmer väldigt bra

    .

    Många som frågar om jag inte är på kaningården längre, men sanningen är att jag har fallit tillbaka till viss del. Jag kan åka hemifrån, men jag gör det helst inte ensam. Jag vill inte vara med folk.

    .

    Jag har dock inte isolerat mig igen. Jag brukar titta på någon serie när Håkan åkt till jobbet, sen jobbar jag lite ute med att göra det lite fint, jag leker med hundarna, jag städar och donar inne. Leker hemmafru helt enkelt. Jag trivs bäst med det just nu.

    .

    Jag tänker inte så mycket på cancer. Jag har ändå lyckats med att hålla negativa tankar borta utan problem. Men det är bara det sociala som står åt sidan. Men nu har jag fått igenom kontaktperson och jag känner redan Anna och jag trivs väldigt bra med henne.

    .

    Jag följer med Håkan så mycket jag kan, jag har kontakt med Elin samt en kurator via onkologen. Så jag har stöd så, vilket känns väldigt viktigt. Jag skulle ha träffat båda idag, men jag är fortfarande förkyld, så jag ska prata med Elin i telefon i morgon.

    .

    Jag har blivit väldigt känslig för stress och krav. Så jag är hemma, vet inte hur länge eller vad som händer sen. Men jag vet att jag måste lyssna på mig själv och vad jag klarar av.

  • Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

    Sån jävla seger

    Mitt segertåg…

    Äntligen är det färdigt. I helgen har vi tömt min lägenhet i Gnesta. Jag ska lämna städningen till ett städbolag. Och jag har idag lämnat in min nyckel.

    .

    Jag har bott på ett särskilt boende sen oktober 2017 och nu är jag redo att stå på egna ben. Jag kommer att ha boendestöd 4 timmar i månaden för att få mina mediciner. Men utöver det så….

    Det känns så himla bra, men overkligt att jag ändå har kommit så långt. Men det var Håkan som jag behövde. Det var när jag träffade honom som jag faktiskt vågade leva, lämna lägenheten, få hjälp med att hitta en ny daglig verksamhet.

    .

    Nu har jag dock backat lite.. Jag orkar inte vara på praktiken med kaninerna. Jag vill tillbaka. Men det är för att jag saknar att hänga med djuren. Men allt jobb. Jag måste backa bandet när det gäller att hitta tider som är lämpliga.

    .

    Men jag känner att jag måste prata med Elin om det hela. Hon är ändå den som är mest insatt i allt som gäller mig, min faktiska ork och vad jag vill orka. Så jag ska prata med henne om det på onsdag. Då ska jag även träffa Liselott från onkologen.

    .

    Men. Jag är fri. Som en fågel.

    .

    Tack till Håkan som verkligen har hjälpt mig. Nu är det min tur att försöka att finnas för dig, för oss. För framtiden

  • Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Sport,  Tvåsamhet

    En sån dag…

    Började rätt bra, vaknade innan larmet och gick då upp för att fixa frukost till Håkan att ta med till jobbet, passade även på att fixa lunch medan han duschade och så. Sen kaffe på trappan som vanligt.

    .

    När han hade åkt så tittade jag på två avsnitt av SWAT. Fixade sen kaffe för att fylla termosen så det hela tiden fanns färdigt åt mig.

    .

    Sen var det lite prat med Tobbe, var tvungen att berätta att Nisse har fått mask så att de kan hålla koll på hundarna. Sen blev det dags att rensa sly i ena slänten och även fått fönstren putsade, men bara på utsidan. Tar resten i morgon.

    .

    Sen kom Håkan hem, men innan dess så frågade han om det var något vi behövde ha handlat och jag tyckte att det var dags för semlor igen, så han köpte det och varsin stor Pucko.

    .

    På kvällen var det dags för andra playouten mot Troja Ljungby. Bäst av 7 gäller för att försäkra sig om en plats i allsvenskan nästa säsong också. Södertälje vann den första matchen och ikväll var det match nummer 2.

    .

    Men det var bara första perioden som de spelade bra, andra och tredje var det enbart vår målvakt som rent mentalt var på isen, men det räckte idag. Södertälje vann med 2-0 och den sista pucken i tom kasse.

    BELARUS – NIKITA TOLOPILO

    .

    Under tiden vi kollade på hockey så var det ett fasligt spring på katterna och sen kom det en sån fin sak.

    Äntligen är de sams

    .

    Jag blir så fånigt glad att se dom. Pepsi har blivit helt förändrad. De kan nu sova tillsammans, de sitter bredvid varandra och äter, de leker ihop och det är även Pepsi som bjuder in till lek.

    .

    Sen har jag pratat med Tina om min praktik och frånvaron där. Jag orkar inte jobba. Hemma är det lättare för att om jag behöver en paus så kan jag göra så mycket annat som jag blir lugn av. Så Tina sa att jag är hemma och börjar jobba igen den 4 april och då är hon med mig för att få en bild av hur det ser ut där.

    .

    Men, nu ska jag släcka lampan och försöka sova, varit en riktigt jobbig dag med svåra saker att hantera. Men, det är bara att bita ihop igen.