Framtid

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Naturen,  Tvåsamhet

    Ett inre kaos av tappad kontroll

    Kompass som hjälp?

    .

    Då vi ger oss ut i skogen för att leta efter skogens gula guld i form av kantareller. Nästan varje gång vi är ute så slutar det med att jag inte har en aning om var varken jag eller bilen är, så Håkan får tuta så att jag har en liten ledtråd om vart jag ska gå.

    .

    En gång hamnade jag så fel att en tuta inte hjälpte alls. Men, jag hörde höns, så jag hittade ett hus. Och då Håkan har jobbat på posten så drog jag en chansning och tog kort på huset och skickade till honom, så han visste var jag var och fick komma in och hämta mig på vägen… Men jag skrattar åt mig själv varje gång det händer.

    .

    Men i söndags var vi ute igen, jag hade med mig kompassen för att jag skulle kunna hitta tillbaka själv. Men just då hjälpte det inte ett dugg. Jag var bara så rädd för att gå vilse och behöva använda kompassen. Jag tror att det är för att jag i normala fall har så svårt att tappa kontrollen.

    .

    Nu har jag en kontroll som jag kommer att vara helt chanslös mot. Ett läge där jag inte kan göra något, veta något, se något.

    .

    Håkans operation. 10 timmar av ett ovetande. Nu är det den människan som jag älskar mest i hela världen, den människan som jag vill dela hela mitt liv med, människan vars efternamn som jag vill ha, människan som har hjälpt mig på fötter mer än någonsin. Människan som är Min totala trygghet.

    .

    De ska operera honom, först kommer han att ligga på rygg, sen den avslutande delen av operationen så ska han ligga på mage. Att vända honom från rygg till mage kommer att ta 80 minuter för att det inte ska hända något, alla slangar och rör får inte åka ut.

    .

    Jag kommer att gå hemma, titta på klockan, kedjeröka. Eller inte. Jag har redan förberett med att säga till Tobbe att han får mer än gärna sätta mig i arbete. Jag kommer inte att kunna bara vara. Så jag hoppas att det är bra väder så jag kan få jobba.

    .

    Klippa gräset lär behövas hoppas jag, kanske vara med och kapa ved som ska ska till lite olika människor. Dottern och hennes kusin, sen ska lite säljas och det ska kapas först. Det kan jag ju alltid hjälpa till med.

    .

    Är det dåligt väder så har jag redan gardetat mig med att jag ska tvätta allt som går att ta bort i soffan och slänga in i tvätten. Någon har tydligen ätit choklad på Min plats…. Jag förstår inte 😉

    .

    Sen har vi ett förråd i ladugården där det finns massor av saker som ska slängas. Nu är det mest Håkans saker som behöver rensas då jag gjorde det när jag packade för att flytta hit. Men jag vet ganska mycket som inte ska vara kvar.

    .

    Är det något mer som man kan göra om det är ett riktigt busväder? Kom gärna med tips!!!

    .

    Men något som är positivt

    .

    Bästa två åren på väldigt länge.
    Nog för att detta året började med en cancer, det har varit riktigt tufft med mycket ångest och tårar.
    Rädslan för min del är mycket att cancer kan vara farligt.
    Jag kan varken se eller göra något rent konkret och det är en svår känsla att deala med.

    Men vi ska klara det här tillsammans.

    * STRONG AS FUCK * 💚🤍

    .

    Nu vet inte jag om Håkan läser min blogg, men om. Tack för att du är Du! Tack för att jag får vara Jag och att du kan älska mig trots allt. Jag är troligen ganska svår? Knepig? Krävande?

    .

    Men jag får ändå vara den som Du älskar

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi,  Tvåsamhet

    Kärleken till en hund

    ⭐⭐⭐⭐ ZORRO ⭐⭐⭐⭐

    .

    Zorro, han är en riktigt bra vän och stöttepelare. Han ser direkt när jag har det tufft och är ledsen. Det gör ju självklart Pepsi också, men hon finns främst på kvällar och nätter, eller om man är inne ändå.

    .

    Men jag är så himla tacksam för att Zorro finns. Han ser mig, hela mig enda in i själ och hjärta. Och smärta. Han kommer fram, låter mig lägga armarna runt hans hals och tar emot litervis med tårar utan att kräva något i gengäld. Inte mer än lite skinka.

    .

    Jag skulle vilja skriva riktigt fina ord om honom, dikt eller så. Men jag vet att han vet hur mycket jag älskar honom. Det gör jag verkligen. Han är så speciell, hundar är viktiga för mig och eftersom att Håkan inte vill ha hund så är jag glad att Zorro finns.

    .

    Visst har vi en liten Labbe här också, men det är Zorro som söker upp mig på ett särskilt sätt. Han visar att han gillar oss alla typ, men ingen i världen kan slå matte. Absolut ingen. Och nej, jag skulle aldrig försöka att konkurrera med henne, för dels är det fel! Sen är det Omöjligt att bestämma över djur och känslor.

    .

    Men jag är så glad att han gillar att hänga med oss och jag är så tacksam för att jag får låna hans hals och gömma mina tårar där. Han vet vad jag känner, hur jag mår, vad jag tänker på, oroar mig för, hoppas på, vad jag inte vågar tänka på.

    .

    Han vet allt, och en dag ska jag dela med mig tror jag, i alla fall till Håkan. Men jag är rätt säker på att han och ni vet till viss del, men jag vill inte sätta det i ord än. Jag väntar lite.

    .

    Jag är orolig för så mycket, men jag låter inte det styra mitt liv. Det försöker jag att låta bli. Men Zorro kommer att bli viktigare än någonsin om ett litet tag. Jag kommer att behöva honom för att jag inte ska jobba ihjäl mig. Gå in i väggen.

    .

    Jag är världens sämsta på att vara ensam när Håkan är långt borta och inte mår bra, jag är hemma och kan inte finnas där för honom. Han kommer att ligga där, jag oroar mig här. Att hantera att någon jag älskar mår dåligt på något sätt… Hur i hela friden gör man det?

    .

    Men jag vet att det är han som är sjuk, han som opereras, han som kommer att ha ont. Jag vet det och det är ingenting som någon behöver påminna mig om. Men jag har känslor, jag har ett överflöd av empati. Jag vill bara trolla bort det onda. Men jag kan inte. Inte ens om jag hade varit där, men det hade känts bättre att vara det.

    .

    Då skulle vi kunna prata om allt mellan himmel och jord och få honom att kanske kunna glömma smärtan för en stund. Inte glömma, men den värsta känslan kan dämpas för stunden.

    .

    Men jag kommer att vara hemma och då blir Zorro så himla viktig. Det får mig att sakna Dipp ännu mer.

    .

    Dipp

    .

    Jag och Dipp
  • Fotboll,  Framtid,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Musik,  Sport

    Jag är kluven

    Det är fotboll i morgon. Hammarby tar emot Elfsborg. Jag har sagt länge nu att när Håkan blir frisk så ska jag börja hålla på Hammarby. Det får mig att tänka på min uppväxt med syskon som verkligen håller på Hammarby.

    Faktiskt riktigt bra låtar

    När jag var liten så lyssnade jag alltid på brorsans skiva Det svänger om Bajen
    Och jag älskade Bajen var namnet
    Jag kan den låten än idag.

    .

    Jag älskar att se dom spela, och när laget går in på plan och hela läktaren sjunger på Just idag är jag stark, jag får sån jävla gåshud.
    Jag har alltid älskat färgen grön.

    .

    Men mina syskon var så aktiva med att få mig att hålla på Hammarby och då får det motsatt effekt
    Även fast jag alltid i smyg har följt dom, men bara i smyg 😅
    Jag kan spelarna i Bajen, jag älskar Ludwigson.

    .

    .

    .

    Sen om man ska tänka mörkt. Om Håkan Inte fixar denna cancer, då måste jag föra hans grönvita kärlek vidare.

  • Framtid,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet,  Vänner

    I will love you as long as you let me…

    .

    Feels like I’m standing in a timeless dream
    Of light mists, of pale amber rose
    Feels like I’m lost in a deep cloud of heavenly scent
    Touching, discovering you

    .

    Those days of warm rains come rushing back to me
    Miles of windless summer nights
    Secret moments shared within the heat of the afternoon
    Out of the stillness, soft spoken words

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    You’ve got
    The most unbelievable blue eyes I’ve ever seen
    You’ve got
    Me almost melting away

    .

    As we lay there
    Under a blue sky with pure white stars
    Exotic sweetness
    A magical time

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say you’ll love and love me forever
    Never stop, never whatever
    Near and far and always everywhere and everything

    .

    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    ~ ~ ❤️ ~ ~

    .

    Så länge jag får och längre än så

    .

  • Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Livet,  Tvåsamhet

    Tomheten äter upp mig

    Det är svårt att vara sjuk, det är svårt att ha en psykisk sjukdom och samtidigt ha en somatisk sjukdom, det är svårt att vara anhörig till en som har en allvarlig sjukdom.

    .

    Jag vet av erfarenhet att om man som psykiskt sjuk även får en somatisk sjukdom så hittar man bara på. Man är ute efter uppmärksamhet. Nu är det även jag som utreds, dels för mina problem med magen, men nu visar även blodprover att jag kan ha problem med sköldkörteln.

    .

    Mina besvär med magen har jag haft så himla länge, men nu när utredningen väl sätter igång igen så vågar jag knappt prata om det. Psyksjuk och sambo med en som har cancer i tarmen. Vad tror ni att folk skulle vara kapabla att säga till mig? Jo, att jag gör det här för att folk ska tycka synd om mig också.

    .

    Jag har varit med om det förut. Vilket är helt sjukt. Även min nuvarande läkare skrev i journalen vid första besöket att jag vill göra en koloskopi för att jag är rädd för att jag har cancer och hon skrev om att Håkan har det. Men jag har aldrig haft tanken på att jag har det.

    .

    Men, sen när provsvaren kom så ändrade hon sig. Det är omöjligt för mig att lämna prover på saker som är fel genom att jag “bara simulerar tanken”. Så nu är hon på min sida. Direkt när jag har ätit så mår jag illa och lite senare så kommer kramperna. Alltid på samma ställe.

    .

    Som om det inte är nog så har jag varit jävligt nere i några dagar och jag blir rädd att jag är på väg tillbaka till där jag brukar vara. Men jag hoppas att jag bara är påverkad av vädret och av att se och veta hur Håkan mår. Jag är ju rädd, självklart.

    .

    Men ute. Hade vi mått bra så hade vi kunnat åka iväg och göra något eller ta en promenad. Men nu. Håkan ligger i soffan och jag ligger på sängen. Spelar Wordfeud. Ingen av oss är på topp. Men det går över, det är nya riktlinjer för Håkan. Ovisshet om hur det ser ut vet vi inte än.

    .

    Men. Vi kan bara vänta på besked. Vänta.

  • Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Räddade än någonsin

    .

    Igår. Akut. Håkan med ambulans till sjukhuset. 3 röntgen, sond och flera olika typer av dropp. Jag är kvar här hemma. Helt ovetandes om vad som händer i hans kropp. Han har gått ner 7 kg på 10 dagar och det är verkligen inte bra.

    .

    Jag vill bara ha hem honom. Ligga nära och bara känna hans hud mot min. Känna hans hår mellan mina fingrar, en sån där kram som bara han kan ge, den där perfekta kramen som aldrig får ta slut.

    .

    Jag har börjat knapra Stesolid. Det hjälper mot den värsta ångesten. Den får mig att sluta krampa. Att vara med genom det här är helt klart det allra jävla värsta jag har varit med om. Att se honom, se hur han mår.

    .

    Jag väntar nu på att en sköterska ska ringa till mig. Så jag kan ställa alla dessa frågor om vad som händer nu och vad de ska göra just nu. Jag hoppas att få höra att de ska operera honom nu. Att tumören är redo för det.

    .

    Men jag vågar inte hoppas. Jag vågar inte. Jag är så jävla rädd att cancer vinner. Så jävla rädd

    Jag vet inte om jag har känt så här tidigare. Jag har svårt att tro det. Inte ens då när jag hölls fast i en lägenhet i Stockholm. Han som förstörde mig. Jag var livrädd och jag var övertygad om att han skulle slå ihjäl mig. Nog Fan var jag rädd. Jag ville ut, jag ville inte dö.

    .

    Men jag var inte lika rädd som jag är nu. Jag har aldrig känt så här för en man tidigare. Så som jag älskar honom. Gud, jag är beredd att göra exakt vad som helst, bara han blir frisk!!

    .

    JÄVLA CANCER! FÖRSVINN. VI HAR INTE PLATS FÖR DIG. Jag är så jävla arg. Kan ni sluta bete er som att allt är normalt? Inget är normalt! #fuckcancer

    .

    Det är inte bara jag som behöver honom. Han har barn. Han har ett fantastiskt jobb med kollegor som är helt outstanding. Han har vänner. Vi alla behöver honom.

  • Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Jag skäms. Om jag skrattar

    Jag vet egentligen att jag inte ska skämmas.

    .

    .

    .

    Ingenting är kul, jag vill inte göra något, jag vill inte ha roligt, jag vill inte jobba ute, jag vill inte göra fint, jag vill inte titta på något, jag vill inte spela yatzy, jag vill inte äta…

    .

    Jag vill bara göra något Tillsammans med Håkan, jag vill bara ha roligt Med Håkan, jag vill jobba ute Med Håkan, jag vill göra fint ute Med Håkan, jag vill titta på något Med Håkan, jag vill spela yatzy Med Håkan. Jag vill äta något gott Med Håkan.

    .

    När vi pratade om allt det här så sa han vad han kan känna, som jag känner så jävla starkt men som jag skäms över att känna. Ilska!

    .

    Vi kan känna ilska av att andra människor skrattar. Att folk har mage att leva vidare och tro att allt är som det ska. Men INGENTING är som det ska. Hör ni det? Ingenting

    .

    Jävla, jävla, jävla cancer. Jävla Håkans inneboende som tar sig friheten att bara ta över, förstöra. Jävla skit….

    .

    Jag är så arg. Men egentligen inte på er som känner glädje, ni ska ju skratta. Men vi vill också skratta och ha kul.

    Ibland är jag bara så rädd.

  • Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Ingen rubrik alls… Bara lite rädsla

    .

    Jag vet inte vad jag ska skriva för att det inte ska bli fel. Men jag tänker rätt mycket och det är sånt som är Väldigt svårt att prata om. Jag är rädd för att det ska komma ut på fel sätt.

    .

    Jag vill inte såra, jag är rädd, jag börjar få lite tankar kring.. Katastroftänk typ. Det jag inte kan göra idag, tänk om det då blir ett Aldrig mer på ett permanent sätt. Ingen kan ju lova någonting.

    .

    Det jag försöker att Inte göra idag är av ett försök till respekt. Men då måste jag sätta mig och mina behov på paus.

    .

    Jag väljer nog att sova nu. Jag hatar kvällarna. Återigen är den känslan tillbaka, när kvällen är bara ångest och rädsla.

    .

    Jag klarar inte av tanken på att förlora dig

    Jag vill ha dig här, jag behöver dig i mitt liv.

  • Cancer,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Cancer tar mer än man tror

    ~~


    Jag vet hur och varför det blev så här. Men cancern är egoistisk och njuter av att plåga.

    Han har typ aldrig varit sjuk.
    Jag har typ aldrig fått må bra.

    Nu när Vi hittade varandra så hittade tumören hit.

    ~

    Jag saknar det som var innan denna djävul. Det som var något självklart.
    Så fint.

    Men. Cancer.
    Jag väntar. Så länge det krävs, bara jag får honom tillbaka och frisk.
    Vi har ju planer. Fina planer där en cancer inte är välkommen.

    ~

    Ibland känns det som att jag skriver på ett sätt som kan verka anklagande, men det är absolut inte så det är.
    Vi har inte valt det här.
    Mitt hjärta valde honom, och då får jag faktiskt även vara med honom och försöka att bara finnas.
    Jag kan inte göra något annat.

    Det är vi. Bara så.

  • Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

    Det är väldigt mycket nu

    Det stämmer väldigt bra

    .

    Många som frågar om jag inte är på kaningården längre, men sanningen är att jag har fallit tillbaka till viss del. Jag kan åka hemifrån, men jag gör det helst inte ensam. Jag vill inte vara med folk.

    .

    Jag har dock inte isolerat mig igen. Jag brukar titta på någon serie när Håkan åkt till jobbet, sen jobbar jag lite ute med att göra det lite fint, jag leker med hundarna, jag städar och donar inne. Leker hemmafru helt enkelt. Jag trivs bäst med det just nu.

    .

    Jag tänker inte så mycket på cancer. Jag har ändå lyckats med att hålla negativa tankar borta utan problem. Men det är bara det sociala som står åt sidan. Men nu har jag fått igenom kontaktperson och jag känner redan Anna och jag trivs väldigt bra med henne.

    .

    Jag följer med Håkan så mycket jag kan, jag har kontakt med Elin samt en kurator via onkologen. Så jag har stöd så, vilket känns väldigt viktigt. Jag skulle ha träffat båda idag, men jag är fortfarande förkyld, så jag ska prata med Elin i telefon i morgon.

    .

    Jag har blivit väldigt känslig för stress och krav. Så jag är hemma, vet inte hur länge eller vad som händer sen. Men jag vet att jag måste lyssna på mig själv och vad jag klarar av.

  • Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

    Sån jävla seger

    Mitt segertåg…

    Äntligen är det färdigt. I helgen har vi tömt min lägenhet i Gnesta. Jag ska lämna städningen till ett städbolag. Och jag har idag lämnat in min nyckel.

    .

    Jag har bott på ett särskilt boende sen oktober 2017 och nu är jag redo att stå på egna ben. Jag kommer att ha boendestöd 4 timmar i månaden för att få mina mediciner. Men utöver det så….

    Det känns så himla bra, men overkligt att jag ändå har kommit så långt. Men det var Håkan som jag behövde. Det var när jag träffade honom som jag faktiskt vågade leva, lämna lägenheten, få hjälp med att hitta en ny daglig verksamhet.

    .

    Nu har jag dock backat lite.. Jag orkar inte vara på praktiken med kaninerna. Jag vill tillbaka. Men det är för att jag saknar att hänga med djuren. Men allt jobb. Jag måste backa bandet när det gäller att hitta tider som är lämpliga.

    .

    Men jag känner att jag måste prata med Elin om det hela. Hon är ändå den som är mest insatt i allt som gäller mig, min faktiska ork och vad jag vill orka. Så jag ska prata med henne om det på onsdag. Då ska jag även träffa Liselott från onkologen.

    .

    Men. Jag är fri. Som en fågel.

    .

    Tack till Håkan som verkligen har hjälpt mig. Nu är det min tur att försöka att finnas för dig, för oss. För framtiden

  • Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Klockan var 10:27

    Det var då sköterskan sa; Så, då är cellgifterna igång”. Det betyder att det Riktiga kriget för oss har börjat. Håkan har varit med om strålning, men det är nu som det blev verkligare för mig på något sätt.

    .

    Första gången så tar allt lite längre tid, vi har fått information, tagits blodtryck 2 gånger och getts lite medicin mot bla illamående. Sen kopplades det tunga artilleriet in. Nu jävlar kör vi!!

    .

    Nu har vi fått lite kaffe och 2 kakor och om en stund skulle de komma in med en meny så vi kan välja mat. Sen kommer cellgifterna läggas i en midjeväska och då kan vi åka hem.

    .

    På fredag är det dags att åka tillbaka för att koppla bort cellgifterna. Så vi har fått veta lite om vilka biverkningar som kan dyka upp, men det behöver inte visa något alls.

    .

    Sen lite förhållningsregler, vid kyliga dagar så måste han ha halsduk och även skydda ansiktet för annars kan man lätt få kramp i halsen som gör att det känns som att man inte får någon luft.

    .

    Hög solskyddsfaktor för att få vara ute. Inte dricka kalla drycker, vilket kommer att bli svårt för en som inte dricker vatten om det inte är Riktigt kallt.

    .

    Men, 3 juni åker vi till Nyköping för att koppla bort cellgifterna. För sista gången, om det inte blir några förändringar.

    .

    Men. Nu är det igång på riktigt. Håkan vägrar att inte kämpa. Han säger att om han klarade av att sluta supa så klarar han det här.

    .

    Som min bror sa till mig igår; Det kommer att bli bra, han är en bajare, vilket en riktig krigare

  • Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Sport,  Tvåsamhet

    En sån dag…

    Började rätt bra, vaknade innan larmet och gick då upp för att fixa frukost till Håkan att ta med till jobbet, passade även på att fixa lunch medan han duschade och så. Sen kaffe på trappan som vanligt.

    .

    När han hade åkt så tittade jag på två avsnitt av SWAT. Fixade sen kaffe för att fylla termosen så det hela tiden fanns färdigt åt mig.

    .

    Sen var det lite prat med Tobbe, var tvungen att berätta att Nisse har fått mask så att de kan hålla koll på hundarna. Sen blev det dags att rensa sly i ena slänten och även fått fönstren putsade, men bara på utsidan. Tar resten i morgon.

    .

    Sen kom Håkan hem, men innan dess så frågade han om det var något vi behövde ha handlat och jag tyckte att det var dags för semlor igen, så han köpte det och varsin stor Pucko.

    .

    På kvällen var det dags för andra playouten mot Troja Ljungby. Bäst av 7 gäller för att försäkra sig om en plats i allsvenskan nästa säsong också. Södertälje vann den första matchen och ikväll var det match nummer 2.

    .

    Men det var bara första perioden som de spelade bra, andra och tredje var det enbart vår målvakt som rent mentalt var på isen, men det räckte idag. Södertälje vann med 2-0 och den sista pucken i tom kasse.

    BELARUS – NIKITA TOLOPILO

    .

    Under tiden vi kollade på hockey så var det ett fasligt spring på katterna och sen kom det en sån fin sak.

    Äntligen är de sams

    .

    Jag blir så fånigt glad att se dom. Pepsi har blivit helt förändrad. De kan nu sova tillsammans, de sitter bredvid varandra och äter, de leker ihop och det är även Pepsi som bjuder in till lek.

    .

    Sen har jag pratat med Tina om min praktik och frånvaron där. Jag orkar inte jobba. Hemma är det lättare för att om jag behöver en paus så kan jag göra så mycket annat som jag blir lugn av. Så Tina sa att jag är hemma och börjar jobba igen den 4 april och då är hon med mig för att få en bild av hur det ser ut där.

    .

    Men, nu ska jag släcka lampan och försöka sova, varit en riktigt jobbig dag med svåra saker att hantera. Men, det är bara att bita ihop igen.

  • Framtid,  Håkan,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    En vårig helg

    Då var det söndag och vi har precis gått och lagt oss. Igår jobbade vi lite på gården, Håkan fixade äppelträden fina och jag rensade sly.

    .

    Idag började vi lugnt. Tanken var att vi skulle åka till Gnesta och tömma lägenheten, men Håkans mage var bråkig idag, så jag städade bilen och efter det åkte Håkan ner till ladugården och tvättade utsidan.

    .

    Sen blev det en tur till Stjärnhov för att handla och tanka. Sen blev det korvgrillning och äta ute. Det har varit riktigt fint väder denna helg. Denna dag avslutade vi med att titta på nya Beck. Rätt bra faktiskt. Men nu ska jag spela lite Wordfeud och sen sova.

  • Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet,  Uncategorized

    En härlig dag hemma på gården

    Vaknade strax innan kl 7 och gick ut på trappan och tog en cigg. Håkan sov fortfarande så jag kröp ner i sängen igen för att ligga där och bara titta på den jag älskar.

    .

    Men självklart så somnade jag om, men vaknade då vid 08:30 så jag gick upp och fixade kaffe. Så när det var klart så gick jag tillbaka till sängen och pussade på Håkan lite försiktigt.

    .

    Han vaknade och berättade att han inte alls har fått sova särskilt mycket, men vi låg kvar och pratade lite.

    .

    När vi skulle gå ut på trappan så fick vi besök av Zorro och Labbe. Självklart så skulle de få lite skinka som de alltid får. Men eftersom att Labbe är så liten och klumpig och bara Skulle ha kattmat så fick jag städa lite efter det. Vatten i hela köket.

    .

    Sen satt vi och pratade med Tobbe och Nancy, men jag vet egentligen inte vad vi pratade om för jag hade Zorro hos mig.. Underbara jycke 🖤

    .

    Sen har Håkan beskurit äppelträd och jag rensade sly i ena slänten. Jag hoppade in i duschen och Håkan la sig för att vila. Den där strålningen har verkligen tagit på honom. Han blir helt förlamande trött för minsta lilla.

    .

    Så nu ligger jag bredvid honom, han snarkar lite lätt. Jag smorde in mig med duscholja så det ska få torka in ordentligt innan jag försöker få på mig byxor.

    .

    Sen måste vi åka och handla lite till middagen och jag har ett paket som jag ska hämta ut..

    Den här cancern, jag är så himla trött på den, att gå här och se hur Håkan mår, det är så jävla tungt. Jag bara hoppas att han mår bättre snart. Biverkningarna efter strålningen kunde sitta i upp till 2 veckor..

    .

    Jag vill ha Min Håkan tillbaka, den som jag träffade. Det är tungt att vara anhörig ska gudarna veta…

    .

    #fuckcancer