Hälsa

  • Familjen,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Så jävla tacksam

    .

    .

    Jag har haft högläsning ur min dagbok som jag skrev när Håkan låg på intensiven.
    Tårar från alla håll och en känsla av Tacksamhet över att det gick bra trots allt. ❤️

    .

    Tacksamhet till livet
    Att jag skulle bli glad när Håkan väl fick komma hem, det visste jag ju, men det jag Egentligen känner…
    Jag kan inte beskriva, jag kan inte hitta orden
    Jag är så jävla lycklig, jag blir gråtmild varje gång jag tittar på honom
    Glädjen att han ligger här bredvid

    .

    Jag vet, vi vet hur jävla nära det var att det skulle gå åt helvete
    Så nu, jag fick hem honom, nu tänker jag inte släppa taget en gång till.
    Eller, självklart gör jag det om det krävs, men jag vill aldrig gå igenom något liknande en gång till.

    .

    Jag vill ha honom här, nära mig.
    Så gott folk, var rädd om de du älskar, visa det, säg det.
    Du vet aldrig när det är för sent.
    Livet är bara till låns, det är inget du aldrig förlorar.

    .

    Somna aldrig osams
    Ta aldrig en en person för given

    .

    Sån klyscha kanske du tycker, men vi som har sett saker vi inte vill se, tankar blir annorlunda än förut.
    Jag tänker annorlunda, jag har fått det bevisat att jag är så mycket starkare än jag någonsin kunnat tro.

    .

    Livet – var rädd om det.

    .

    Sen måste jag tacka er alla som har stöttat och brytt er, ni är så himla fina.
    Sen kan jag inte skriva utan att rikta något till Håkan.
    Jag älskar dig mer än livet själv, mer än jag trodde var möjligt.
    Du är allt jag vill ha ~ för evigt

    .

    .

    Jag vill bara gömma mig för alla, vill bara vara hemma. På något sätt så känns det som att vi har fått en andra chans. Så nära, men det gick bra. Men i dagboken, när jag hade högläsning. Jag hade skrivit om en eventuell begravning.

    .

    Men nu behöver jag inte tänka på det på många år hoppas jag. Jag vill ha honom kvar länge till.

  • Cancer,  Familjen,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Tumören är borta med god marginal

    Det var orden som kirurgen sa till Håkan på dagens rond. Behöver jag säga att vi är så jävla glada och lättade över de orden. Den starten på veckan. Kan inte bli bättre!!

    .

    .

    Tack till George DafnisMälarsjukhuset som bokstavligt talat har räddat livet på den som är livet för mig, den som har gjort att Jag vågar leva. Du George, jag önskar att jag kunde ge dig något som gör att du förstår hur jävla tacksam jag är.

    .

    Så sant har jag märkt
  • Cancer,  Familjen,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Jag går sönder så totalt

    ..

    .

    Jag går sönder, jag vet inte hur jag ska hantera det här, inte själv. Jag klarar inte av att vara ensam, men jag vill inte, klarar inte att träffa folk. Jag vill bara vara med Håkan

    .

    Jag hör dom, orden som sades onsdag den 17 augusti. De är så jävla verkliga och så närvarande dygnets alla timmar. Orden.

    .

    Jag skulle åka till Håkan idag, det är besökstid mellan 17-18 pga covidsmitta. Om jag ska åka så är jag framme vid sjukhuset 15:38 och jag ska sen åka hem. Då byter jag buss i Sparreholm och där får jag sitta i 58 minuter.

    .

    Sen känns det så jävla elakt. Jag lovade Håkan i januari att jag kommer att vara med honom på allt som rör sjukhus. Allt. Jag lovade!!

    .

    Men nu. Jag orkar inte. Men jag orkar inte vara hemma utan honom. Det här har tagit knäcken på mig. Trött hela tiden, sover uselt, mardrömmar, och dessa flashbacks dagtid så fort jag inte gör något. Men hur ska jag göra något när allt är en kamp?

    .

    Den fysiska orken har satts på sparlåga. Det mentala ska vi inte ens prata om. Ehh.. Men jag försöker att trösta mig med att min reaktion är inte så konstig. Men det gör inte mindre ont för det.

  • Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Medicin,  Tvåsamhet,  Vänner

    Kampen om livet

    Jag har inte orkat blogga, jag har inte orkat äta, jag har varit usel på att tillföra kroppen vätska. Jag har fått kämpa med att komma ihåg att andas.


    .

    Jag åkte till Håkan i onsdags, var hos honom vid lunchtid. Jag satt bredvid sängen och lyssnade på alla maskiner som höll honom vid liv. Han låg där i sängen med slangar överallt. Munnen, en annan tub i munnen som inte fyllde någon funktion för honom, men den var till hjälp för personalen.

    .

    Jag har lovat honom att jag kommer att vara med honom på alla behandlingar och undersökningar. Allt som rör sig om sjukhus så ska jag finnas där. På torsdagen så kom jag till honom vid 09:30 och var kvar till 19:30. Fortfarande respirator.

    .

    På fredag morgon så gjorde de ett första wake up test. Då visade han att han visste om att jag var där. Men sen sövde de honom igen. Men sen vid 15:00 typ så kom Pontus och Camilla och de två var de första som var med och träffade honom när han hade blivit väckt och blivit av med respiratorn.

    .

    På intensiven får man bara vara 2 personer inne åt gången och jag tyckte att det var inte mer än rätt att de gick in först. När jag var inne sen så var han orolig och ville inte ha besök, så jag gick redan vid 16:30

    .

    Lördag. Jag kom till honom strax efter kl 10 efter att personalen sa att det är det bästa nu då han är vaken plus att de hinner göra det dom ska med Håkan och de andra två som ligger i samma sal. Men jag satt hos honom, tror att jag gick vid 19-tiden. Sen var det sista natten jag kunde bo hos Ronja, alltså natten mellan lördag och söndag.

    .

    På söndagen kom jag på förmiddagen, Håkan var ganska mycket med i matchen. Klagade högljutt på hur äckligt taket ser ut och det hade han rätt i. Han fick dricka kaffe idag och det var väldigt gott tyckte han.

    .

    18:14 gick sista bussen hem, så det var bara att gå. Men jag har köpt ett månadskort så att jag ska kunna åka till honom varje dag. Det var skönt att komma hem. Pepsi hade koll på mig hela tiden och så fort jag lämnade ett rum och hon var kvar i det andra, då började hon jama riktigt högt och började leta efter mig.

    .

    Nisse kom hem också, han gick verkligen och letade efter Håkan. Pratade som aldrig förr. Älskade djur. Nu är det måndag igen, klockan är 10:55 och jag sitter på bussen. Det kändes fint att komma hem och i morse när jag satt på trappan så kom Tobbe och säger :välkommen hem till dig i alla fall. Sen kom Marcus och sa samma sak.

    .

    Jag är så jävla tacksam för all hjälp jag har fått så att jag har haft möjlighet att sitta hos Håkan. Ronja som öppnade sitt hem för mig och Ida som skulle hjälpa mig med katterna.

    .

    Men jag hade glömt att jag startade en maskin med tvätt i onsdags, så den har hon tvättat om och hängt upp på tork. Sen stod det en blåbärspaj och väntade på mig.

    .

    Pepsi var snabbare än mig…

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Naturen,  Tvåsamhet

    Ett inre kaos av tappad kontroll

    Kompass som hjälp?

    .

    Då vi ger oss ut i skogen för att leta efter skogens gula guld i form av kantareller. Nästan varje gång vi är ute så slutar det med att jag inte har en aning om var varken jag eller bilen är, så Håkan får tuta så att jag har en liten ledtråd om vart jag ska gå.

    .

    En gång hamnade jag så fel att en tuta inte hjälpte alls. Men, jag hörde höns, så jag hittade ett hus. Och då Håkan har jobbat på posten så drog jag en chansning och tog kort på huset och skickade till honom, så han visste var jag var och fick komma in och hämta mig på vägen… Men jag skrattar åt mig själv varje gång det händer.

    .

    Men i söndags var vi ute igen, jag hade med mig kompassen för att jag skulle kunna hitta tillbaka själv. Men just då hjälpte det inte ett dugg. Jag var bara så rädd för att gå vilse och behöva använda kompassen. Jag tror att det är för att jag i normala fall har så svårt att tappa kontrollen.

    .

    Nu har jag en kontroll som jag kommer att vara helt chanslös mot. Ett läge där jag inte kan göra något, veta något, se något.

    .

    Håkans operation. 10 timmar av ett ovetande. Nu är det den människan som jag älskar mest i hela världen, den människan som jag vill dela hela mitt liv med, människan vars efternamn som jag vill ha, människan som har hjälpt mig på fötter mer än någonsin. Människan som är Min totala trygghet.

    .

    De ska operera honom, först kommer han att ligga på rygg, sen den avslutande delen av operationen så ska han ligga på mage. Att vända honom från rygg till mage kommer att ta 80 minuter för att det inte ska hända något, alla slangar och rör får inte åka ut.

    .

    Jag kommer att gå hemma, titta på klockan, kedjeröka. Eller inte. Jag har redan förberett med att säga till Tobbe att han får mer än gärna sätta mig i arbete. Jag kommer inte att kunna bara vara. Så jag hoppas att det är bra väder så jag kan få jobba.

    .

    Klippa gräset lär behövas hoppas jag, kanske vara med och kapa ved som ska ska till lite olika människor. Dottern och hennes kusin, sen ska lite säljas och det ska kapas först. Det kan jag ju alltid hjälpa till med.

    .

    Är det dåligt väder så har jag redan gardetat mig med att jag ska tvätta allt som går att ta bort i soffan och slänga in i tvätten. Någon har tydligen ätit choklad på Min plats…. Jag förstår inte 😉

    .

    Sen har vi ett förråd i ladugården där det finns massor av saker som ska slängas. Nu är det mest Håkans saker som behöver rensas då jag gjorde det när jag packade för att flytta hit. Men jag vet ganska mycket som inte ska vara kvar.

    .

    Är det något mer som man kan göra om det är ett riktigt busväder? Kom gärna med tips!!!

    .

    Men något som är positivt

    .

    Bästa två åren på väldigt länge.
    Nog för att detta året började med en cancer, det har varit riktigt tufft med mycket ångest och tårar.
    Rädslan för min del är mycket att cancer kan vara farligt.
    Jag kan varken se eller göra något rent konkret och det är en svår känsla att deala med.

    Men vi ska klara det här tillsammans.

    * STRONG AS FUCK * 💚🤍

    .

    Nu vet inte jag om Håkan läser min blogg, men om. Tack för att du är Du! Tack för att jag får vara Jag och att du kan älska mig trots allt. Jag är troligen ganska svår? Knepig? Krävande?

    .

    Men jag får ändå vara den som Du älskar

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi,  Tvåsamhet

    Kärleken till en hund

    ⭐⭐⭐⭐ ZORRO ⭐⭐⭐⭐

    .

    Zorro, han är en riktigt bra vän och stöttepelare. Han ser direkt när jag har det tufft och är ledsen. Det gör ju självklart Pepsi också, men hon finns främst på kvällar och nätter, eller om man är inne ändå.

    .

    Men jag är så himla tacksam för att Zorro finns. Han ser mig, hela mig enda in i själ och hjärta. Och smärta. Han kommer fram, låter mig lägga armarna runt hans hals och tar emot litervis med tårar utan att kräva något i gengäld. Inte mer än lite skinka.

    .

    Jag skulle vilja skriva riktigt fina ord om honom, dikt eller så. Men jag vet att han vet hur mycket jag älskar honom. Det gör jag verkligen. Han är så speciell, hundar är viktiga för mig och eftersom att Håkan inte vill ha hund så är jag glad att Zorro finns.

    .

    Visst har vi en liten Labbe här också, men det är Zorro som söker upp mig på ett särskilt sätt. Han visar att han gillar oss alla typ, men ingen i världen kan slå matte. Absolut ingen. Och nej, jag skulle aldrig försöka att konkurrera med henne, för dels är det fel! Sen är det Omöjligt att bestämma över djur och känslor.

    .

    Men jag är så glad att han gillar att hänga med oss och jag är så tacksam för att jag får låna hans hals och gömma mina tårar där. Han vet vad jag känner, hur jag mår, vad jag tänker på, oroar mig för, hoppas på, vad jag inte vågar tänka på.

    .

    Han vet allt, och en dag ska jag dela med mig tror jag, i alla fall till Håkan. Men jag är rätt säker på att han och ni vet till viss del, men jag vill inte sätta det i ord än. Jag väntar lite.

    .

    Jag är orolig för så mycket, men jag låter inte det styra mitt liv. Det försöker jag att låta bli. Men Zorro kommer att bli viktigare än någonsin om ett litet tag. Jag kommer att behöva honom för att jag inte ska jobba ihjäl mig. Gå in i väggen.

    .

    Jag är världens sämsta på att vara ensam när Håkan är långt borta och inte mår bra, jag är hemma och kan inte finnas där för honom. Han kommer att ligga där, jag oroar mig här. Att hantera att någon jag älskar mår dåligt på något sätt… Hur i hela friden gör man det?

    .

    Men jag vet att det är han som är sjuk, han som opereras, han som kommer att ha ont. Jag vet det och det är ingenting som någon behöver påminna mig om. Men jag har känslor, jag har ett överflöd av empati. Jag vill bara trolla bort det onda. Men jag kan inte. Inte ens om jag hade varit där, men det hade känts bättre att vara det.

    .

    Då skulle vi kunna prata om allt mellan himmel och jord och få honom att kanske kunna glömma smärtan för en stund. Inte glömma, men den värsta känslan kan dämpas för stunden.

    .

    Men jag kommer att vara hemma och då blir Zorro så himla viktig. Det får mig att sakna Dipp ännu mer.

    .

    Dipp

    .

    Jag och Dipp
  • adhd,  Bipolär,  Hälsa,  Känslor,  Livet,  Mobbing

    Jag behöver krypa ur mitt eget skinn

    … SÅ HÄR SER DET UT I MITT HUVUD…

    .

    Okej att jag har adhd, men även fast jag äter medicin så är det så här det är i mitt huvud hela tiden. Jag får inte ens vila en kort stund. När jag jobbar ute på gården och behöver en rast så går jag och tänder en cigg och sen jobbar jag tillslut med ciggen i mungipan.

    .

    SÅ HÄR KÄNNS DET I MIN KROPP…

    .

    Jag är så trött, jag tar kvällens sista cigg på trappan och går runt lite på grusplanen och jag orkar inte stå emot, tårarna rinner för att jag är så jävla utmattad. Det är inte så att jag är ledsen, jag är bara så trött.

    .

    Det blir så att jag blir lättare irriterad, om någon låter tjurig mot mig så tar jag det onödigt hårt. Just nu är vi två stycken som är trötta av olika anledningar.

    När Håkan är trött så har han väldigt lätt för att låta irriterad på mig, jag har sagt det till honom, men det är inget han tänker på och han säger att det Inte är så han menar. Han ber om ursäkt när jag påpekar det.

    .

    Men jag vet att det är inte något konstigt, vem tusan orkar låta pigg och glad när man är så pass trött som han faktiskt blir. Jag anklagar honom inte för det, men när min trötthet är så brutal och jag inte kan få ro i skallen, då vet jag med mig att jag tar exakt allt fel.

    Jag försöker verkligen att styra, men jag vet inte hur jag ska göra för att lyckas.

    .

    Jag har svårt att ta upp hur jag känner, för jag har i de lägena en skev syn på mig själv och mitt värde. Mina känslor är inte värda att ta plats. Varför skulle någon lyssna på mig? Jag vet att jag har fel, men jag vet även att när jag väl säger något så existerar ingen respons. Så därför skriver jag.

    .

    Att läsa hur jag upplever känslor är helt frivilligt från din sida. Orkar du inte med mig så kan du sluta läsa, men jag Kan inte sluta känna.

    .

    Om jag skulle sätta mig ner och Verkligen försöka prata med Håkan, berätta hur jag känner så… Jag vet ju egentligen att han skulle lyssna. Kanske inte nu på samma sätt som livet innan cancer, men ändå lyssna. Men sen är det så tragiskt vanligt att folk bara tror att jag överdriver, jag vill bara ta plats och ha uppmärksamhet.

    .

    När det är så det nästan alltid har varit, då är det bara så svårt att våga tro på att det blir annorlunda. På vissa områden så är det som det alltid har varit. Så det är svårt att bryta den biten. Våga prata. Att öppna sig för att sen märka att den man pratar med inte verkar vilja komma med råd. Det är en känsla som blir att jag är inte värd den tiden.

    .

    De två sista stämmer så väl in på mig och har alltid gjort…

    .

    Ett exempel på att jag inte är värd att kämpa för. Om/när folk är elaka mot mig, alla ser och hör. Men ingen gör något för att hjälpa mig. I skolan tex, många lärare såg – men ingen sa något. Vid ett tillfälle fick jag en sk hoppspark i ryggen, jag ramlar och får en spark i magen och spott på huvudet. De sk fritidsledarna, satt på bänken och säger ”äh, lugna ner er nu killar”. Tack som fan.

    .

    Det har faktiskt varit likadant även Efter skoltid. Tillåten vuxenmobbing.

    .

    .

    Nu har jag gnällt klart. I min egen blogg tänker jag tillåta mig att ta plats. Jag kan inte fly från mig själv, men ni kan fly från mig om ni vill. Men jag måste på något sätt rensa det som ligger och tar plats. Och som rubriken lyder, på kvällen känner jag ofta att jag vill krypa ur mitt eget skinn, jag känner mig instän. Även mina kläder är i vägen

    .

    .

    Förlåt dock för att jag är så negativ idag. Men det är inte lika ofta som det var förr om åren…

  • Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet

    Hjälpmedel och krav på vårdkontakt

    ..

    .

    Idag var sjuksköterskan här med mina mediciner och hon såg på mig hur ont jag har i ryggen, trots smärtstillande och tensapparat. Så jag ska ringa till vårdcentralen och se till att jag får komma på röntgen. Åsa misstänker att det är diskbråck och inte ryggskott.

    .

    Jag har även haft besök av sjukgymnasten och hon hade pratat med sköterskan och arbetsterapeuten och jag har nu fått låna glidlakan, en speciell kudde att ha benen på för att avlasta, mer plattor till tensapparaten och en förhöjning till toalettstolen. Jag skulle även ha en griptång men den glömde hon i andra bilen så den kommer hon med i morgon.

    .

    Jag hade önskat mig ett till batteri så jag inte behöver vara utan alls. Men, det får gå ändå.

    Jävla rygg. Mamma har problem med ryggen, syrran har diskbråck och har även opererats för det tidigare och pappa hade skolios. Även systerdotter har problem och det har några av mina mostrar.

    .

    Jag har haft problem väldigt länge, men då har jag bara ont i bröstryggen samt att jag får knutor runt och under skulderblad. Men det här, jag vet inte vad jag ska säga om det, men jag är glad att Håkan har Primperan som är mot illamående. Nu måste jag vila lite, om det går.

    .

    Tur att Håkan är så pass pigg nu att han kan hjälpa mig. Tur att jag har honom i allt.. ☘️

  • Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Livet,  Tvåsamhet

    Tomheten äter upp mig

    Det är svårt att vara sjuk, det är svårt att ha en psykisk sjukdom och samtidigt ha en somatisk sjukdom, det är svårt att vara anhörig till en som har en allvarlig sjukdom.

    .

    Jag vet av erfarenhet att om man som psykiskt sjuk även får en somatisk sjukdom så hittar man bara på. Man är ute efter uppmärksamhet. Nu är det även jag som utreds, dels för mina problem med magen, men nu visar även blodprover att jag kan ha problem med sköldkörteln.

    .

    Mina besvär med magen har jag haft så himla länge, men nu när utredningen väl sätter igång igen så vågar jag knappt prata om det. Psyksjuk och sambo med en som har cancer i tarmen. Vad tror ni att folk skulle vara kapabla att säga till mig? Jo, att jag gör det här för att folk ska tycka synd om mig också.

    .

    Jag har varit med om det förut. Vilket är helt sjukt. Även min nuvarande läkare skrev i journalen vid första besöket att jag vill göra en koloskopi för att jag är rädd för att jag har cancer och hon skrev om att Håkan har det. Men jag har aldrig haft tanken på att jag har det.

    .

    Men, sen när provsvaren kom så ändrade hon sig. Det är omöjligt för mig att lämna prover på saker som är fel genom att jag ”bara simulerar tanken”. Så nu är hon på min sida. Direkt när jag har ätit så mår jag illa och lite senare så kommer kramperna. Alltid på samma ställe.

    .

    Som om det inte är nog så har jag varit jävligt nere i några dagar och jag blir rädd att jag är på väg tillbaka till där jag brukar vara. Men jag hoppas att jag bara är påverkad av vädret och av att se och veta hur Håkan mår. Jag är ju rädd, självklart.

    .

    Men ute. Hade vi mått bra så hade vi kunnat åka iväg och göra något eller ta en promenad. Men nu. Håkan ligger i soffan och jag ligger på sängen. Spelar Wordfeud. Ingen av oss är på topp. Men det går över, det är nya riktlinjer för Håkan. Ovisshet om hur det ser ut vet vi inte än.

    .

    Men. Vi kan bara vänta på besked. Vänta.

  • Hälsa,  Känslor,  Livet

    Väntan är jobbig

    .

    .

    När man inte kan göra annat än vänta. Jag har gjort utredning gällande min mage flera gånger, det senaste jag har gjort är en rektoskopi och lämnat avföringsprover. Sen har det ju skickats remiss till koloskopi, men den läkaren skickade tillbaka den och ändrade till att jag skulle göra en datortomografi.

    .

    Men efter det dom hittade sen på mina prover så blev det ändrat igen. Nu ska jag göra en koloskopi trots allt. Jag mår verkligen inte bra just nu, det är bara kaos riktat till ett och samma ställe. Efter att jag har ätit så får jag ondare än jag hade innan och ofta får jag kramper.

    .

    Jag har dessutom gått och blivit väldigt trött. Jag vek tvätt nu på morgonen och jag blev helt slut, kände mig febrig men samtidigt så är jag lite frusen. Men jag har ingen feber när jag kollar. Jag är bara så… Känner mig bara allmänt sjuk, det är något som inte stämmer.

    .

    .

    .

    Nu är det detta som ska kollas och när jag läste om det nu på morgonen så är det mycket som lutar åt chrons sjukdom. Jag har haft dessa problem länge, men det blir bara värre för varje gång. Men jag vet inte. Jag bara väntar på att bli undersökt ordentligt. De sa för många år sedan att jag hade IBS men det sa de utan att ens undersöka.

    .

    Jag lämnade 2 prover och sen var de nöjda.. Men nu vet jag att det kommer att bli av, och denna gång ordentligt. Rektoskopin såg bra ut, så där är det inget fel, men ändå hittade de fel på avföringsprov, både blod och sen ett värde som de kollade som var för högt. Men jag vill bara ha ett besked, något att göra. För det här är ohållbart.

    .

    Men, nu måste jag vila lite, kanske ta en cigg först. Sen ska vi till Björnlunda och handla lite och kl 15.00 är det avspark i Svenska cupen mellan Hammarby – Malmö. Jag hoppas att Hammarby vinner för Malmö är i mina ögon inte värda ett skit. Men det är supportrarnas fel..

  • Bipolär,  Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Den fantastiska sjukvården i Sverige

    ..

    Jag har ju en ganska stor erfarenhet av svensk sjukvård. Men jag har liksom inte alltid tänkt så mycket på vad det kostar. Visst har jag tänkt att vi har det väldigt bra.

    .

    Först har jag min del, mycket inläggningar och dyra behandlingar som ECT och ett par dagar med hjärtövervak, jag har 2 operationer och mycket mediciner. Om jag inte hade bott i Sverige, hur hade mitt liv sett ut? Jag hade aldrig haft råd med det här.

    .

    Sen har vi nu Håkan. Hans cellgifter beräknas att kosta runt en halv miljon, sen har vi 5 strålningar som vi inte vet priset på. Nu är han uppe i 11 dygn på sjukhus. Där blev han röntgad varje dag med 2 olika typer av röntgen. Sen operation på det. Sen hans stomipåsar kostar ca 60 kr styck.

    .

    Sen vet vi att det blir Minst en operation till och det är då dom kommer att avlägsna tumören och även sätta dit den permanenta stomin, nu har han en typ av ileostomi. Men de ska vid kommande operation koppla tillbaka tunntarmen på tjocktarmen och göra en stomi den vägen. Vad kostar det?

    .

    Den gången så kommer han att vara inneliggande i lite mer än 2 veckor, när operationen är gjord så är han sängliggande i 14 dagar, får lämna sängen 30 minuter 3 gånger om dagen och absolut inte sitta. Så han kommer ju att bli inskriven någon dag innan för en massa provtagningar antar vi.

    .

    När han får åka hem så kommer han att få låna en speciell madrass i 14 dagar.

    Vad hade hänt om vi inte hade haft den sjukvård som vi har? Alla mediciner, vissa bara tillfälligt och några som kommer att bli kvar. Hade vi haft råd med allt det här?

    .

    Samma sak med mediciner, vi betalar max 2400 på 12 månader. Med det som både jag och Håkan kommer att ha från apotek så är vi båda uppe i högkostnadsskyddet ganska fort, särskilt Håkan. Påsar, en speciell spray för att få bort påsen på ett bra sätt som inte irriterar huden, sen alla kompresser, en speciell våtservetter som är som en barriär för att skona huden.

    .

    Visst att sjukvården ibland kan suga rent ut sagt, men alla är garanterade att faktiskt ha råd att uppsöka sjukvården och ha råd med viktiga mediciner. Jag får väldigt svårt att klaga när man tänker på det.

    .

    Visst att sjukvården får anmälningar emot sig. Mycket slarv på en avdelning gjorde att jag förlorade en vän. Som absolut inte skulle ha kunnat ske om de som jobbade hade skött sitt jobb. Just i det fallet så kan jag inte försvara vården på något sätt då 3 viktiga kontroller uteblev av någon anledning.

    .

    Men i övrigt. Svensk sjukvård. Hurra

    .

    Utan vården vi har så hade Håkan aldrig haft råd med allt som nu är nödvändigt. Jag tackar alla som påverkar att vi har den sjukförsäkring som vi faktiskt har, för nu vet vi, Håkan ska bli frisk

    .

    Tack, tack, tack 🍓
  • Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    En liten(?) uppdatering

    Nu har jag pratat med Håkan om det här inlägget, vad jag får skriva. Han sa att jag får vara precis hur öppen jag vill. Det blir lite lättare för mig också då det är så många som frågar vad som har hänt och vad som kommer att göras.

    .

    Allt hände så fort. Den 22 april var en fredag, det var då vi var till Nyköping med mamma. Håkan kopplade bort cellgifterna och han mådde bra som han alltid gör de veckorna med cellgifter. Han är bara mer frusen, men det är vanligt vid den typen av cellgifter som han har.

    .

    Efter det så åkte vi till olika butiker så mamma fick handla och efter det åkte vi till Oxelösund och Jogersö och satt vid havet och drack kaffe och åt äggsmörgås. Alla hade en bra dag.

    25 april jobbade han till kl 12:00 och när han kom hem så var han trött, men det är han alltid efter jobb. Sen efter det som bara skulle vara en vila i soffan, det slutade med att han inte kom därifrån.

    .

    Den 27 april mådde han inte så bra, men han var bara väldigt väldigt trött – trodde vi. Men helt plötsligt utan något direkt illamående så börjar han kräkas. Jag lyckas fixa så att vi hade tillgång till två hinkar, så när jag gick och tömde den ena hinken så hade han en ny.

    .

    Fram till den 30 april så är det så det ser ut. Han fick i sig köttsoppa på torsdagen och sen var det näringsdryck och vatten. Ena dagen blir han väldigt sugen på Coca-Cola med citron och is, så jag fick hjälp av grannarna med att åka och handla.

    .

    Men även fast han inte mådde illa så fick han inte behålla någonting och tillslut så noterar jag att det inte bara är galla. Nu rör det sig om fekalkräkningar, som alltså är. Kräks avföring. Han sa själv att han är rädd. Vi fick hjälp av grannarna med att åka till akuten.

    .

    Men Håkan ville duscha först, men orkade inte. Jag tog in en av utestolarna och ställde i duschen. Tillslut så säger han att han inte orkar åka in ikväll och då blev jag räddare än tidigare.

    .

    Jag hämtar en massa badlakan och lägger en över rygg och axlar, en under fötterna och sen säger jag till honom att bara luta sig bakåt, så jag torkar honom och sen hjälptes vi åt med påklädning och sen ringde jag till ambulansen.

    .

    Som tur är så står det en ambulans i Gnesta och vi hade sån tur att den var ledig, så den kom väldigt fort.

    På sjukhuset tar de tempen som visar på 35,1° och han är väldigt uttorkad och hade akut njursvikt. De sätter genast sond i näsan som ska tömma magsäcken så att han inte ska kräkas. De sätter även dropp med en massa glykos och senare även med extra kalium.

    .

    ❤️❤️❤️

    .

    De röntgar honom, DT och passageröntgen och inte bara en gång per dag. Men, på måndagen den 2 maj så får han testa att äta frukost och lunch, men självklart inga mängder.

    .

    Frukost 2 maj

    .

    Men tyvärr så fick han inte behålla det, sonden fick han tillbaka. De kan fortfarande inte se helt säkert vad som är fel. Det dröjer enda till den 5 maj, med konsultation med teamet i Eskilstuna, fortfarande inte helt hundra, men de tror att med största sannolikhet är det en strålskada i slutet av tunntarmen och de bokade in honom på operation den 6 maj.

    .

    Kirurgen ville göra det redan på kvällen samma dag som de kom fram till det troliga felet, men det gick inte att lösa. Så vid 08:30 igår så kom personalen in och sa till Håkan att det var dags att duscha med descutan. Nu blir det operation.

    .

    Men jag visste inte om att han hade åkt ner, så vid 11 :20 ringer jag till avdelningen och då sa dom att enligt schemat så befinner dom sig i slutet av operationen. Och redan 14:55 så ringer Håkan och säger att det är klart. Han lät riktigt pigg.

    .

    Sen ringde han sista gången vid 21-tiden bara för att säga godnatt. Fortfarande ganska pigg och hade precis bett om smärtstillande. Det var första gången han bad om det.

    .

    Men, vid 08:30 idag så ringde han sitt godmorgon-samtal. Oj, vilken skillnad från igår, nu hade han ont. Jag hade tänkt hälsa på idag, men vi hade självklart med i tanken att det kan bli framflyttat beroende på hur han mår.

    .

    Men det positiva är att stomin verkar fungera som det ska, den har blivit tömd några gånger och det är väldigt glada nyheter. Så idag ska han få träna på att byta stomipåse, det är ju väldigt viktigt att det görs på rätt sätt och så att det sluter helt tätt så att det inte kommer någon avföring mot huden. Det är ju väldigt frätande.

    .

    Så, när han ringde igår och berättade om att det blir en operation, den enorma euforin, lättnaden, lycka och den enorma stenen på mitt bröst bara försvann. Ovisshet. Att hantera saker som är riktigt svåra, inte ens läkaren kunde först svara på vad som är fel.

    .

    Jag har ju genom åren bara haft mina sätt att hantera riktigt svåra saker. Det har bara varit det destruktiva. Rakblad, piller, alkohol. Jag har inte vetat något annat. Men nu hade jag inget val, för jag känner bara att Jag är färdig med det.

    .

    Så, för att kunna vara så nära Håkan som möjligt så har jag gått runt i hans Hammarby-tröja, suttit i bilen och lyssnat på musik.

    .

    Det var det enda jag kunde göra

  • Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    En liten present till min älskade

    ..

    .

    Jag beställde detta till Håkan i veckan, hade då inte en aning om hur dålig han skulle bli. Men nu har det kommit fram, men Håkan är fortfarande kvar på sjukhuset.

    .

    Vi har inte en aning om hur länge han blir kvar där, men han ligger fortfarande med dropp. Men idag har han fått äta och ska dricka 2 liter vatten helst. Han har även fått dricka kaffe.

    .

    Jag har nästan kommit ikapp med det som behövde göras, tvättat 3 maskiner, städat och även rensat ett skåp i köket och även städat av på altan. Nu sitter jag och väntar på att mitt boendestöd ska komma. Henne har jag inte träffat på länge, så det ska bli trevligt.

    .

    I det här vädret så gissar jag på att vi tar en promenad. Skönt att komma iväg lite också. Oron för Håkan har blivit mycket bättre. Men det har gått åt Stesolid. Fast inte så många som tur är. Men det är första gången jag har behövt det sen november 2020. Det är helt otroligt faktiskt.

    .

    Kämpa på Håkan, jag är inte hel utan dig 💞

  • Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Räddade än någonsin

    .

    Igår. Akut. Håkan med ambulans till sjukhuset. 3 röntgen, sond och flera olika typer av dropp. Jag är kvar här hemma. Helt ovetandes om vad som händer i hans kropp. Han har gått ner 7 kg på 10 dagar och det är verkligen inte bra.

    .

    Jag vill bara ha hem honom. Ligga nära och bara känna hans hud mot min. Känna hans hår mellan mina fingrar, en sån där kram som bara han kan ge, den där perfekta kramen som aldrig får ta slut.

    .

    Jag har börjat knapra Stesolid. Det hjälper mot den värsta ångesten. Den får mig att sluta krampa. Att vara med genom det här är helt klart det allra jävla värsta jag har varit med om. Att se honom, se hur han mår.

    .

    Jag väntar nu på att en sköterska ska ringa till mig. Så jag kan ställa alla dessa frågor om vad som händer nu och vad de ska göra just nu. Jag hoppas att få höra att de ska operera honom nu. Att tumören är redo för det.

    .

    Men jag vågar inte hoppas. Jag vågar inte. Jag är så jävla rädd att cancer vinner. Så jävla rädd

    Jag vet inte om jag har känt så här tidigare. Jag har svårt att tro det. Inte ens då när jag hölls fast i en lägenhet i Stockholm. Han som förstörde mig. Jag var livrädd och jag var övertygad om att han skulle slå ihjäl mig. Nog Fan var jag rädd. Jag ville ut, jag ville inte dö.

    .

    Men jag var inte lika rädd som jag är nu. Jag har aldrig känt så här för en man tidigare. Så som jag älskar honom. Gud, jag är beredd att göra exakt vad som helst, bara han blir frisk!!

    .

    JÄVLA CANCER! FÖRSVINN. VI HAR INTE PLATS FÖR DIG. Jag är så jävla arg. Kan ni sluta bete er som att allt är normalt? Inget är normalt! #fuckcancer

    .

    Det är inte bara jag som behöver honom. Han har barn. Han har ett fantastiskt jobb med kollegor som är helt outstanding. Han har vänner. Vi alla behöver honom.

  • Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Jävla jävla cancer

    Jag har upplevt väldigt mycket i mitt liv. Jag har fört en kamp för överlevnad, jag har försökt att avsluta mitt lidande, jag har kämpat med så mycket som har varit riktigt tungt och med mycket och svår ångest.

    .

    Men det jag känner nu, det jag gör för hans skull, för att underlätta för honom, att bara finnas nära.

    .

    .

    .

    Jag orkar inte längre kämpa mot gråten. Jag låter det komma. Den här rädslan jag upplever nu är något utöver något annat jag har känt. Att se hur han mår. Tröttheten, Fatigue som det så fint heter. Det är en trötthet som inte går över trots att han sover.

    .

    Häromdagen när han duschade så när han var färdig så var han tvungen att sätta sig på toalettstolen och vila. Förlamande trött. Vi satt ute på altanen för en stund sedan, han ville komma ut för att röka. Men att sitta är för jobbigt, så nu ligger han i soffan igen.

    .

    ~ Bara du Håkan ~

    .

    Men ilskan jag känner, jag är arg för att Håkan är sjuk, men jag tror att det inte är ilska på det sättet, utan mer den här känslan av att inte kunna göra något. Men, jag gör det jag behöver, det har även inneburit att jag har fått utmana mig själv och en av mina största fobier – kräk

    .

    Men jag har inte haft några problem, jag gör det för att jag måste, jag måste hjälpa den jag älskar mest i hela världen. Och då kanske man fungerar annorlunda. Man tänker inte på det på samma sätt. Vad vet jag.

    .

    Jag är rädd ~ han är rädd

    .

    Jag gör allt jag kan för Håkan, inte bara nu, alltid! Allt för min Håkan