Känslor

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Naturen,  Tvåsamhet

    Ett inre kaos av tappad kontroll

    Kompass som hjälp?

    .

    Då vi ger oss ut i skogen för att leta efter skogens gula guld i form av kantareller. Nästan varje gång vi är ute så slutar det med att jag inte har en aning om var varken jag eller bilen är, så Håkan får tuta så att jag har en liten ledtråd om vart jag ska gå.

    .

    En gång hamnade jag så fel att en tuta inte hjälpte alls. Men, jag hörde höns, så jag hittade ett hus. Och då Håkan har jobbat på posten så drog jag en chansning och tog kort på huset och skickade till honom, så han visste var jag var och fick komma in och hämta mig på vägen… Men jag skrattar åt mig själv varje gång det händer.

    .

    Men i söndags var vi ute igen, jag hade med mig kompassen för att jag skulle kunna hitta tillbaka själv. Men just då hjälpte det inte ett dugg. Jag var bara så rädd för att gå vilse och behöva använda kompassen. Jag tror att det är för att jag i normala fall har så svårt att tappa kontrollen.

    .

    Nu har jag en kontroll som jag kommer att vara helt chanslös mot. Ett läge där jag inte kan göra något, veta något, se något.

    .

    Håkans operation. 10 timmar av ett ovetande. Nu är det den människan som jag älskar mest i hela världen, den människan som jag vill dela hela mitt liv med, människan vars efternamn som jag vill ha, människan som har hjälpt mig på fötter mer än någonsin. Människan som är Min totala trygghet.

    .

    De ska operera honom, först kommer han att ligga på rygg, sen den avslutande delen av operationen så ska han ligga på mage. Att vända honom från rygg till mage kommer att ta 80 minuter för att det inte ska hända något, alla slangar och rör får inte åka ut.

    .

    Jag kommer att gå hemma, titta på klockan, kedjeröka. Eller inte. Jag har redan förberett med att säga till Tobbe att han får mer än gärna sätta mig i arbete. Jag kommer inte att kunna bara vara. Så jag hoppas att det är bra väder så jag kan få jobba.

    .

    Klippa gräset lär behövas hoppas jag, kanske vara med och kapa ved som ska ska till lite olika människor. Dottern och hennes kusin, sen ska lite säljas och det ska kapas först. Det kan jag ju alltid hjälpa till med.

    .

    Är det dåligt väder så har jag redan gardetat mig med att jag ska tvätta allt som går att ta bort i soffan och slänga in i tvätten. Någon har tydligen ätit choklad på Min plats…. Jag förstår inte 😉

    .

    Sen har vi ett förråd i ladugården där det finns massor av saker som ska slängas. Nu är det mest Håkans saker som behöver rensas då jag gjorde det när jag packade för att flytta hit. Men jag vet ganska mycket som inte ska vara kvar.

    .

    Är det något mer som man kan göra om det är ett riktigt busväder? Kom gärna med tips!!!

    .

    Men något som är positivt

    .

    Bästa två åren på väldigt länge.
    Nog för att detta året började med en cancer, det har varit riktigt tufft med mycket ångest och tårar.
    Rädslan för min del är mycket att cancer kan vara farligt.
    Jag kan varken se eller göra något rent konkret och det är en svår känsla att deala med.

    Men vi ska klara det här tillsammans.

    * STRONG AS FUCK * 💚🤍

    .

    Nu vet inte jag om Håkan läser min blogg, men om. Tack för att du är Du! Tack för att jag får vara Jag och att du kan älska mig trots allt. Jag är troligen ganska svår? Knepig? Krävande?

    .

    Men jag får ändå vara den som Du älskar

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi,  Tvåsamhet

    Kärleken till en hund

    ⭐⭐⭐⭐ ZORRO ⭐⭐⭐⭐

    .

    Zorro, han är en riktigt bra vän och stöttepelare. Han ser direkt när jag har det tufft och är ledsen. Det gör ju självklart Pepsi också, men hon finns främst på kvällar och nätter, eller om man är inne ändå.

    .

    Men jag är så himla tacksam för att Zorro finns. Han ser mig, hela mig enda in i själ och hjärta. Och smärta. Han kommer fram, låter mig lägga armarna runt hans hals och tar emot litervis med tårar utan att kräva något i gengäld. Inte mer än lite skinka.

    .

    Jag skulle vilja skriva riktigt fina ord om honom, dikt eller så. Men jag vet att han vet hur mycket jag älskar honom. Det gör jag verkligen. Han är så speciell, hundar är viktiga för mig och eftersom att Håkan inte vill ha hund så är jag glad att Zorro finns.

    .

    Visst har vi en liten Labbe här också, men det är Zorro som söker upp mig på ett särskilt sätt. Han visar att han gillar oss alla typ, men ingen i världen kan slå matte. Absolut ingen. Och nej, jag skulle aldrig försöka att konkurrera med henne, för dels är det fel! Sen är det Omöjligt att bestämma över djur och känslor.

    .

    Men jag är så glad att han gillar att hänga med oss och jag är så tacksam för att jag får låna hans hals och gömma mina tårar där. Han vet vad jag känner, hur jag mår, vad jag tänker på, oroar mig för, hoppas på, vad jag inte vågar tänka på.

    .

    Han vet allt, och en dag ska jag dela med mig tror jag, i alla fall till Håkan. Men jag är rätt säker på att han och ni vet till viss del, men jag vill inte sätta det i ord än. Jag väntar lite.

    .

    Jag är orolig för så mycket, men jag låter inte det styra mitt liv. Det försöker jag att låta bli. Men Zorro kommer att bli viktigare än någonsin om ett litet tag. Jag kommer att behöva honom för att jag inte ska jobba ihjäl mig. Gå in i väggen.

    .

    Jag är världens sämsta på att vara ensam när Håkan är långt borta och inte mår bra, jag är hemma och kan inte finnas där för honom. Han kommer att ligga där, jag oroar mig här. Att hantera att någon jag älskar mår dåligt på något sätt… Hur i hela friden gör man det?

    .

    Men jag vet att det är han som är sjuk, han som opereras, han som kommer att ha ont. Jag vet det och det är ingenting som någon behöver påminna mig om. Men jag har känslor, jag har ett överflöd av empati. Jag vill bara trolla bort det onda. Men jag kan inte. Inte ens om jag hade varit där, men det hade känts bättre att vara det.

    .

    Då skulle vi kunna prata om allt mellan himmel och jord och få honom att kanske kunna glömma smärtan för en stund. Inte glömma, men den värsta känslan kan dämpas för stunden.

    .

    Men jag kommer att vara hemma och då blir Zorro så himla viktig. Det får mig att sakna Dipp ännu mer.

    .

    Dipp

    .

    Jag och Dipp
  • Bipolär,  Känslor,  Livet

    Sometimes I want to go back

    .

    Ibland är det lättare, att inte nås av svårigheter. Bubblor är bra att ha. Att ingen ser mig. Men jag känner rätt ofta att det inte har förändrats där, en atombomb släpps och alla flyr utan att hjälpa mig att komma loss

    .

    Låter kanske hårt, men jag måste kunna få ur mig min del av livet.

  • Cancer,  Känslor,  Kärlek,  Livet

    Hyllning till en fantastisk kvinna som har gått ur tiden

    Vieno Hiiri Carlzon

    .

    Den 10 maj 1941 föddes en liten tös i Ingermanland. Namnet var Vieno Hiiri
    Hon var dotter till Paavo och Maria Hiiri.
    Exakt årtal minns jag inte, men runt 1946 flydde hon med sina föräldrar och syskonen Otto och Ensio, över isen till Sverige.
    Om jag inte minns fel så hamnade de först i Ångermanland och hamnade tillslut i Borås.

    .

    I Borås gifte hon sig med Bror Carlzon som hon sen fick en son med, han fick namnet Jonas.
    Då jag sen gifte mig med Jonas så fick jag Vieno som svärmor, en kvinna som jag snabbt fäste mig vid väldigt mycket.

    .

    Jag flyttade hem till Gnesta då jag och Jonas skildes, men jag hade kontakt med Vieno en bra tid efteråt.
    Men, hon blev sjuk och den 21 juni 2022 somnade hon in hemma på Klintegatan 17 i Borås.

    .

    Hon var en alldeles fantastisk människa och av henne fick jag en gåva som jag nyligen fick veta var det enda som hon verkligen var rädd om, ett dyrbart minne.
    Ett halsband, blått hjärta och på baksidan var Fader vår ingraverat.
    Det fick hon när hon konfirmerades.

    .

    I skrivande stund pågår begravningen i S.t Birgittas griftefrid.

    .

    Vieno, var du än befinner dig. Tack för allt.
    Jag hoppas att vi ses igen på andra sidan.
    Jag älskade dig. Verkligen.

    Vieno Hiiri Carlzon
    410510 –  220621

  • Fotboll,  Framtid,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Musik,  Sport

    Jag är kluven

    Det är fotboll i morgon. Hammarby tar emot Elfsborg. Jag har sagt länge nu att när Håkan blir frisk så ska jag börja hålla på Hammarby. Det får mig att tänka på min uppväxt med syskon som verkligen håller på Hammarby.

    Faktiskt riktigt bra låtar

    När jag var liten så lyssnade jag alltid på brorsans skiva Det svänger om Bajen
    Och jag älskade Bajen var namnet
    Jag kan den låten än idag.

    .

    Jag älskar att se dom spela, och när laget går in på plan och hela läktaren sjunger på Just idag är jag stark, jag får sån jävla gåshud.
    Jag har alltid älskat färgen grön.

    .

    Men mina syskon var så aktiva med att få mig att hålla på Hammarby och då får det motsatt effekt
    Även fast jag alltid i smyg har följt dom, men bara i smyg 😅
    Jag kan spelarna i Bajen, jag älskar Ludwigson.

    .

    .

    .

    Sen om man ska tänka mörkt. Om Håkan Inte fixar denna cancer, då måste jag föra hans grönvita kärlek vidare.

  • adhd,  Bipolär,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pappa,  Tvåsamhet

    Rubrik saknas idag

    .

    .

    Jag hatar väntan. Jag hatar osynlighet. Jag känner så mycket, men jag är fullt medveten om att jag inte kan sätta ord på det varken i tal eller skrift. Skulle jag ens försöka så anser jag att det är Jag som har för mycket krav som jag inte förtjänar.

    .

    Jag är väldigt känslig och om jag känner mig bortglömd eller så. Då känner jag det mycket starkare än er människor som inte lever med min problematik. EIPS är ordet. Jag vill inte ha det så här, jag vill inte överreagera, jag vill inte känna så här.

    .

    Jag kan inte ens säga vad jag skulle vilja få uppleva, göra, känna osv. Det är som att jag känner att jag är inte värd att få göra sånt som skulle få mig att må bra och känna mig sedd.

    .

    Ensam. Jag har Håkan. Men sen har jag vänner som lovar mer än de håller. Men, det gör ont att säga det, men jag borde vara van. Det är så det har varit i så jävla många år och det måste ju fantastiskt betyda något.

    .

    Jag suger er energi. Men jag kan säga att jag suger även min egen energi. Ni som finns runt omkring, ni kan välja att hitta på saker med mig, och när ni inte orkar längre så kan ni åka hem. Ni kan åka iväg till ett lugnt ställe och andas ut, tanka energi.

    .

    Jag lever i det här. När min kropp skriker efter vila så går min hjärna på högvarv och tankar på med ångest för att jag inte aktiverar mig.

    .

    På kvällarna, jag tar mina mediciner vid 20:00 och är då så vansinnigt trött och längtar efter sängen. Men jag är glad om jag somnar inom 3 timmar. Det går bara inte, jag känner mig så jävla trött.

    .

    Sen har jag jobb som väntar nästa vecka och jag vet inte hur jag ska orka. Jag känner mig själv, jag kommer att göra mer än jag ska. Jag vet varför, men av respekt så säger jag inte något om det.

    .

    Men jag måste jobba, för jag har inte möjlighet att hjälpa till med ekonomin så mycket som jag känner att jag måste. Så jag måste jobba. Jag måste bidra med det lilla jag har.

    .

    Jag unnar mig ytterst sällan saker. Jag skulle verkligen behöva nya tröjor. Men jag tycker att det blir för dyrt när jag inte ens kan betala för mer än det jag äter. Men jag har köpt 2 tröjor som kostade 30 kr st plus ett linne för 20 kr.

    .

    Idag är det en jobbig dag helt enkelt. Jag är ledsen, bara så.

    .

    I just want a hug, but… I don’t deserve it much enough

    .

    Ja, ni ser hur jag tänker. Tankar om mig själv är inte snälla mot mig. Det har de inte varit på många år och jag börjar tro att jag sitter fast i det.

    .

    Jag har ett resmål som jag vill göra, men det är för dyrt helt enkelt. Förlåt pappa. Men jag har inte glömt bort dig. Det kommer jag aldrig att göra. I need you around me 🫂 ❤️

    .

    .

  • Framtid,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet,  Vänner

    I will love you as long as you let me…

    .

    Feels like I’m standing in a timeless dream
    Of light mists, of pale amber rose
    Feels like I’m lost in a deep cloud of heavenly scent
    Touching, discovering you

    .

    Those days of warm rains come rushing back to me
    Miles of windless summer nights
    Secret moments shared within the heat of the afternoon
    Out of the stillness, soft spoken words

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    You’ve got
    The most unbelievable blue eyes I’ve ever seen
    You’ve got
    Me almost melting away

    .

    As we lay there
    Under a blue sky with pure white stars
    Exotic sweetness
    A magical time

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say you’ll love and love me forever
    Never stop, never whatever
    Near and far and always everywhere and everything

    .

    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    ~ ~ ❤️ ~ ~

    .

    Så länge jag får och längre än så

    .

  • Djur,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet

    Äntligen kom jag igång igen

    Dagen startade med lasering av lådorna till bänken som vi ska ha på altan. Sen var det frukost innan jag satte igång och rensade sly i slänten upp till Kullabacken där jag håller till.

    .

    Ett gäng med blomster till mina insekter

    .

    När jag kom upp en bit så fick jag se vad det blommade och det gjorde mig väldigt glad. Sen höll jag på med det till runt 20:00. Så jag har jobbat med något i drygt 12 timmar.

    .

    Smultron är alltid gott

    .

    Jag tog en paus när det var Stockholmsderby. Tyvärr så var det Djurgården som vann. Utom på läktaren trots att det var de som hade hemmamatch. Men det visste jag redan att det skulle bli så.

    .

    Sen har jag även bäddat rent och duschat. Sen har jag fått en fråga från George på kaningården, han undrade om jag kunde jobba en vecka nu i juli. Det sa jag att jag kan. Men blir det något som kör ihop sig så finns det två andra som han kan få hjälp av. Det känns bra.

    .

    Även det att han har två stycken som brukar hjälpa till så valde han att fråga mig först. Det är ett bra tecken på att han var nöjd med mig.

    .

    Nu visar klockan på 23:05 så det är dags att göra som Håkan. Att sova…

  • Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor

    Stark oro tar över mitt känsloregister

    Idag kom brevet från Akademiska sjukhuset i Uppsala om Håkan. Han ska dit på onsdag och få information om det som nu väntar. Först blev jag väldigt glad att det äntligen händer något.

    .

    Men nu, jag är bara så jävla orolig för allt, för framtiden. Jag sitter ute och försöker att lugna ner mig själv. Jag tänkte att om jag gör klart lanseringen av bänk och lådor så kan jag kanske sluta tänka för stunden.

    .

    Men jag kan inte. Jag tog fram allt jag behöver, men mer… Jag satte mig för att ta en cigg, men oron och rädslan. Jag mår mest illa av allt. Allt är bara så verkligt nu, ablation och operation.

    .

    Jag är så rädd. Cancer är så laddat.

    Man kan dö av cancer. Förstår ni, det är ett hårt ord, jag kan inte klara mig utan Håkan, vad gör jag om det går åt helvete? Det får inte hända, han måste klara det här.

    .

    Fan, jag är rädd. Så rädd

  • adhd,  Cancer,  Djur,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Livet,  Medicin,  Tvåsamhet

    Gårdsfolket, det är vi det

    Oj vad konstigt det känns, alla befinner sig just semester just nu utom vi och Ida som inte fick semester än. Men dagtid så är det bara vi som är hemma, rastar hundar och donar i trädgården. Typ. På hela gården.

    .

    Sen så är det lugnt, eller saker hela tiden egentligen. Läkarsamtal, optiker, handla inför midsommar och så. Jag ska testa att byta Ritalin mot Concerta. Sen ska jag vidare till hudkliniken angående min hudsjukdom och nya salvor. Och om en vecka ska jag göra en koloskopi.

    .

    Jag håller på att lasera en bänk som vi ska ha på altan och sen varvar jag med att rensa i syrénhäcken inför att gå lös med det stora artilleriet. Sen måste jag rensa sly på Kullabacken och på torsdag ska vi ut till skogen och hämta hem lite björk att ställa vid trappan.

    .

    Sen vet jag inte.. Jag kände bara att det var dags att uppdatera läget. Vad gäller Håkan så väntar vi på besked från Uppsala där de ska besluta vilken operation som ska göras först, tumören eller metastasen. Han kommer ju inte att få mer cellgifter eftersom det var det som gjorde att han blev så fruktansvärt dålig och fick en tillfällig stomi.

    .

    Men. Så står det till just nu.

    .

    Med nya glasögon ~ känns bra att kunna se ordentligt…

  • adhd,  Bipolär,  Hälsa,  Känslor,  Livet,  Mobbing

    Jag behöver krypa ur mitt eget skinn

    … SÅ HÄR SER DET UT I MITT HUVUD…

    .

    Okej att jag har adhd, men även fast jag äter medicin så är det så här det är i mitt huvud hela tiden. Jag får inte ens vila en kort stund. När jag jobbar ute på gården och behöver en rast så går jag och tänder en cigg och sen jobbar jag tillslut med ciggen i mungipan.

    .

    SÅ HÄR KÄNNS DET I MIN KROPP…

    .

    Jag är så trött, jag tar kvällens sista cigg på trappan och går runt lite på grusplanen och jag orkar inte stå emot, tårarna rinner för att jag är så jävla utmattad. Det är inte så att jag är ledsen, jag är bara så trött.

    .

    Det blir så att jag blir lättare irriterad, om någon låter tjurig mot mig så tar jag det onödigt hårt. Just nu är vi två stycken som är trötta av olika anledningar.

    När Håkan är trött så har han väldigt lätt för att låta irriterad på mig, jag har sagt det till honom, men det är inget han tänker på och han säger att det Inte är så han menar. Han ber om ursäkt när jag påpekar det.

    .

    Men jag vet att det är inte något konstigt, vem tusan orkar låta pigg och glad när man är så pass trött som han faktiskt blir. Jag anklagar honom inte för det, men när min trötthet är så brutal och jag inte kan få ro i skallen, då vet jag med mig att jag tar exakt allt fel.

    Jag försöker verkligen att styra, men jag vet inte hur jag ska göra för att lyckas.

    .

    Jag har svårt att ta upp hur jag känner, för jag har i de lägena en skev syn på mig själv och mitt värde. Mina känslor är inte värda att ta plats. Varför skulle någon lyssna på mig? Jag vet att jag har fel, men jag vet även att när jag väl säger något så existerar ingen respons. Så därför skriver jag.

    .

    Att läsa hur jag upplever känslor är helt frivilligt från din sida. Orkar du inte med mig så kan du sluta läsa, men jag Kan inte sluta känna.

    .

    Om jag skulle sätta mig ner och Verkligen försöka prata med Håkan, berätta hur jag känner så… Jag vet ju egentligen att han skulle lyssna. Kanske inte nu på samma sätt som livet innan cancer, men ändå lyssna. Men sen är det så tragiskt vanligt att folk bara tror att jag överdriver, jag vill bara ta plats och ha uppmärksamhet.

    .

    När det är så det nästan alltid har varit, då är det bara så svårt att våga tro på att det blir annorlunda. På vissa områden så är det som det alltid har varit. Så det är svårt att bryta den biten. Våga prata. Att öppna sig för att sen märka att den man pratar med inte verkar vilja komma med råd. Det är en känsla som blir att jag är inte värd den tiden.

    .

    De två sista stämmer så väl in på mig och har alltid gjort…

    .

    Ett exempel på att jag inte är värd att kämpa för. Om/när folk är elaka mot mig, alla ser och hör. Men ingen gör något för att hjälpa mig. I skolan tex, många lärare såg – men ingen sa något. Vid ett tillfälle fick jag en sk hoppspark i ryggen, jag ramlar och får en spark i magen och spott på huvudet. De sk fritidsledarna, satt på bänken och säger ”äh, lugna ner er nu killar”. Tack som fan.

    .

    Det har faktiskt varit likadant även Efter skoltid. Tillåten vuxenmobbing.

    .

    .

    Nu har jag gnällt klart. I min egen blogg tänker jag tillåta mig att ta plats. Jag kan inte fly från mig själv, men ni kan fly från mig om ni vill. Men jag måste på något sätt rensa det som ligger och tar plats. Och som rubriken lyder, på kvällen känner jag ofta att jag vill krypa ur mitt eget skinn, jag känner mig instän. Även mina kläder är i vägen

    .

    .

    Förlåt dock för att jag är så negativ idag. Men det är inte lika ofta som det var förr om åren…

  • Bipolär,  Djur,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi

    Den totala kärleken till en katt

    Timme efter timme….

    .

    Tänk, att hon ligger nära, spinner hela tiden och svansen rör sig försiktigt. Jag klappar henne hela tiden, pussar på henne, luktar i pälsen, och jag kan inte sluta le.

    .

    När jag tittar på henne, ögonen, teckningen i ansiktet, hennes små tassar. Jag kommer ofta på mig själv med att på något sätt skratta till, jag kan inte hålla lyckan tyst för mig själv. Jag tittar och blir alldeles tårögd hur ofta som helst.

    .

    Hon kan ligga så hos mig, timme efter timme.. Även fast jag klappar henne nonstop så får hon aldrig nog. Vi satt/låg så i soffan ganska länge och Håkan valde orden ”det är inte normalt” men då inte nedlåtande, utan mer att de flesta katter ligger gärna nära och sover och spinner. Men om man klappar dom för länge så går de iväg. Men inte Pepsi.

    .

    Hon vill alltid vara med, vara nära

    .

    Det jag inte är beredd att göra för henne, det finns inte.. Jag gör allt, går genom eld.. Jag älskar henne så ofattbart mycket. Efter allt som hon har gjort så är jag skyldig henne allt och lite till.

    .

    När jag har legat och bara varit orolig så har hon inte lämnat min sida. Ligger jag i sängen och behöver gå på toa så följer hon med, har jag riktigt svår ångest så lägger hon sig inte i höjd med min mage, då är det tätt intill bröstet som gäller.

    .

    Att ha hennes namn förevigat känns som det minsta jag kan göra, men jag är inte klar med den… En liten detalj fattas. 🐾

    .

    Kärleken hon visar, nyfikenheten till det nya livet. Hon. Jag älskar henne

  • Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet

    Hjälpmedel och krav på vårdkontakt

    ..

    .

    Idag var sjuksköterskan här med mina mediciner och hon såg på mig hur ont jag har i ryggen, trots smärtstillande och tensapparat. Så jag ska ringa till vårdcentralen och se till att jag får komma på röntgen. Åsa misstänker att det är diskbråck och inte ryggskott.

    .

    Jag har även haft besök av sjukgymnasten och hon hade pratat med sköterskan och arbetsterapeuten och jag har nu fått låna glidlakan, en speciell kudde att ha benen på för att avlasta, mer plattor till tensapparaten och en förhöjning till toalettstolen. Jag skulle även ha en griptång men den glömde hon i andra bilen så den kommer hon med i morgon.

    .

    Jag hade önskat mig ett till batteri så jag inte behöver vara utan alls. Men, det får gå ändå.

    Jävla rygg. Mamma har problem med ryggen, syrran har diskbråck och har även opererats för det tidigare och pappa hade skolios. Även systerdotter har problem och det har några av mina mostrar.

    .

    Jag har haft problem väldigt länge, men då har jag bara ont i bröstryggen samt att jag får knutor runt och under skulderblad. Men det här, jag vet inte vad jag ska säga om det, men jag är glad att Håkan har Primperan som är mot illamående. Nu måste jag vila lite, om det går.

    .

    Tur att Håkan är så pass pigg nu att han kan hjälpa mig. Tur att jag har honom i allt.. ☘️

  • Djur,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Har jag fått en ny bästa vän?

    Det började med att jag skulle lägga mig på gräsmattan och bara njuta av livet, men så fort jag la mig så small det till i ryggen. Jag försökte att ta mig upp, men tillslut så kom jag varken upp eller ner.

    .

    Skickade sms till Håkan

    Jag kommer inte upp
    Kan du komma med tensapparaten
    Jag krälar till höger om syrénbersån.”

    .

    Jag fick sällskap av både Håkan och Labbe

    Det tog 1 timme och 15 minuter innan jag stod på benen. Sen skulle jag ta mig till huset och det tog 15 minuter och det går snabbare för en snigel att ta sig fram samma väg. Sen skulle vi äta och jag kunde inte använda båda händerna för att dela maten

    .

    .

    Nu är Håkan iväg och köper Naproxen så jag måste komma ihåg att jag inte får ta mina mediciner som vanligt ikväll. Men just nu gör jag det dummaste egentligen, jag har lagt mig på sängen. Men jag rör på ryggen hela tiden

    .

    Men jag ska strax gå upp, får inte ligga för länge. Men vad gör man? Fram och tillbaka mellan två rum. Självklart med högre trösklar än i nya hus, bara för att det är svårt att lyfta benen.

    .

    Ännu mer tur att jag har Håkan, jag älskar honom. Mest av allt jag har varit med om

    .

  • Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Livet,  Tvåsamhet

    Tomheten äter upp mig

    Det är svårt att vara sjuk, det är svårt att ha en psykisk sjukdom och samtidigt ha en somatisk sjukdom, det är svårt att vara anhörig till en som har en allvarlig sjukdom.

    .

    Jag vet av erfarenhet att om man som psykiskt sjuk även får en somatisk sjukdom så hittar man bara på. Man är ute efter uppmärksamhet. Nu är det även jag som utreds, dels för mina problem med magen, men nu visar även blodprover att jag kan ha problem med sköldkörteln.

    .

    Mina besvär med magen har jag haft så himla länge, men nu när utredningen väl sätter igång igen så vågar jag knappt prata om det. Psyksjuk och sambo med en som har cancer i tarmen. Vad tror ni att folk skulle vara kapabla att säga till mig? Jo, att jag gör det här för att folk ska tycka synd om mig också.

    .

    Jag har varit med om det förut. Vilket är helt sjukt. Även min nuvarande läkare skrev i journalen vid första besöket att jag vill göra en koloskopi för att jag är rädd för att jag har cancer och hon skrev om att Håkan har det. Men jag har aldrig haft tanken på att jag har det.

    .

    Men, sen när provsvaren kom så ändrade hon sig. Det är omöjligt för mig att lämna prover på saker som är fel genom att jag ”bara simulerar tanken”. Så nu är hon på min sida. Direkt när jag har ätit så mår jag illa och lite senare så kommer kramperna. Alltid på samma ställe.

    .

    Som om det inte är nog så har jag varit jävligt nere i några dagar och jag blir rädd att jag är på väg tillbaka till där jag brukar vara. Men jag hoppas att jag bara är påverkad av vädret och av att se och veta hur Håkan mår. Jag är ju rädd, självklart.

    .

    Men ute. Hade vi mått bra så hade vi kunnat åka iväg och göra något eller ta en promenad. Men nu. Håkan ligger i soffan och jag ligger på sängen. Spelar Wordfeud. Ingen av oss är på topp. Men det går över, det är nya riktlinjer för Håkan. Ovisshet om hur det ser ut vet vi inte än.

    .

    Men. Vi kan bara vänta på besked. Vänta.