Kärlek

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Naturen,  Tvåsamhet

    Ett inre kaos av tappad kontroll

    Kompass som hjälp?

    .

    Då vi ger oss ut i skogen för att leta efter skogens gula guld i form av kantareller. Nästan varje gång vi är ute så slutar det med att jag inte har en aning om var varken jag eller bilen är, så Håkan får tuta så att jag har en liten ledtråd om vart jag ska gå.

    .

    En gång hamnade jag så fel att en tuta inte hjälpte alls. Men, jag hörde höns, så jag hittade ett hus. Och då Håkan har jobbat på posten så drog jag en chansning och tog kort på huset och skickade till honom, så han visste var jag var och fick komma in och hämta mig på vägen… Men jag skrattar åt mig själv varje gång det händer.

    .

    Men i söndags var vi ute igen, jag hade med mig kompassen för att jag skulle kunna hitta tillbaka själv. Men just då hjälpte det inte ett dugg. Jag var bara så rädd för att gå vilse och behöva använda kompassen. Jag tror att det är för att jag i normala fall har så svårt att tappa kontrollen.

    .

    Nu har jag en kontroll som jag kommer att vara helt chanslös mot. Ett läge där jag inte kan göra något, veta något, se något.

    .

    Håkans operation. 10 timmar av ett ovetande. Nu är det den människan som jag älskar mest i hela världen, den människan som jag vill dela hela mitt liv med, människan vars efternamn som jag vill ha, människan som har hjälpt mig på fötter mer än någonsin. Människan som är Min totala trygghet.

    .

    De ska operera honom, först kommer han att ligga på rygg, sen den avslutande delen av operationen så ska han ligga på mage. Att vända honom från rygg till mage kommer att ta 80 minuter för att det inte ska hända något, alla slangar och rör får inte åka ut.

    .

    Jag kommer att gå hemma, titta på klockan, kedjeröka. Eller inte. Jag har redan förberett med att säga till Tobbe att han får mer än gärna sätta mig i arbete. Jag kommer inte att kunna bara vara. Så jag hoppas att det är bra väder så jag kan få jobba.

    .

    Klippa gräset lär behövas hoppas jag, kanske vara med och kapa ved som ska ska till lite olika människor. Dottern och hennes kusin, sen ska lite säljas och det ska kapas först. Det kan jag ju alltid hjälpa till med.

    .

    Är det dåligt väder så har jag redan gardetat mig med att jag ska tvätta allt som går att ta bort i soffan och slänga in i tvätten. Någon har tydligen ätit choklad på Min plats…. Jag förstår inte 😉

    .

    Sen har vi ett förråd i ladugården där det finns massor av saker som ska slängas. Nu är det mest Håkans saker som behöver rensas då jag gjorde det när jag packade för att flytta hit. Men jag vet ganska mycket som inte ska vara kvar.

    .

    Är det något mer som man kan göra om det är ett riktigt busväder? Kom gärna med tips!!!

    .

    Men något som är positivt

    .

    Bästa två åren på väldigt länge.
    Nog för att detta året började med en cancer, det har varit riktigt tufft med mycket ångest och tårar.
    Rädslan för min del är mycket att cancer kan vara farligt.
    Jag kan varken se eller göra något rent konkret och det är en svår känsla att deala med.

    Men vi ska klara det här tillsammans.

    * STRONG AS FUCK * 💚🤍

    .

    Nu vet inte jag om Håkan läser min blogg, men om. Tack för att du är Du! Tack för att jag får vara Jag och att du kan älska mig trots allt. Jag är troligen ganska svår? Knepig? Krävande?

    .

    Men jag får ändå vara den som Du älskar

  • adhd,  Djur,  Håkan,  Kärlek,  Livet,  Vänner

    Gårdagen var ren lycka för mig

    Igår på förmiddagen så sa Tobbe att han hade köpt en begagnad markis i Karlstad. Jag hann inte riktigt tänka förrän jag jublande sa att Vi åker!!! Anledningen till detta är att 2006 eller tidigt 2007 så hittade jag en blogg. Det var en tjej som heter Malin som skrev.

    .

    Vi började följa varandra och vi klickade väldigt bra på en gång. Hon var lite som någon som jag har känt i hela mitt liv. Sen har vi haft kontakt sedan dess. Vi har i många år pratat om att ses och att gå på hockey tillsammans, men vi båda har lite issues med att träffa nya människor.

    .

    Sen var jag rädd för det faktum att, tänk om jag åker dit och det visar sig att vi inte har någonting att prata om i det verkliga livet.

    .

    Men nu, nu hade vi möjlighet att åka dit och ha en uppgift att utföra. Sen passa på att träffa henne när vi ändå är där. Så här såg det ut när jag kollade läget.

    .

    .

    Så, vi hämtade markisen först, en bjässe på 7 meter, så vi var tvungna att få lite hjälp med var vi ska ses så att vi får plats och även kan ta oss därifrån lite lätt.

    .

    Första mötet ~ men inte sista

    .

    Det var verkligen hur lätt som helst att prata med henne, vi var så glada och ivriga båda två. Sen fick vi så klart även träffa lilla Spader på 13 månader.

    .

    Spader ~ även kallad Spad

    .

    Tyvärr så kunde vi inte stanna så länge, för vi var tvungna att tänka på säkerheten med körningen i ett eventuellt mörker. Vi hade ingen lampa att fästa längst bak så att vi skulle synas bra.

    .

    Men vi ska åka upp igen, jag kommer att stanna hos Malin och Håkan har en gammal vän som också bor där och då åker han till honom. Det kommer självklart att bli en dag då Färjestad har hemmamatch. Äntligen äntligen kan jag få se dom. Stå med på läktaren och sjunga på Torparrock med Sven Ingvars.

    .

    För er som inte vet så var Sven-Erik Magnusson en riktig supporter till Färjestad och fram till hans död så var han hedersmedlem. Så vid varje mål så dånar det från klacken

    .

    Hå-hå, ja-ja, hå-hå, ja-ja
    Hör va det blåser i träa idag
    Hå-hå, ja-ja, hå-hå, ja-ja
    Det blåser i träa idag

    .

    Så, det blev en lång dag, vi åkte hemifrån strax innan 12:00 och vi var tillbaka hemma 21:45. Dit gick riktigt bra, men hem var väldigt jobbigt. Att bara sitta still, inte kunna sträcka på mig, så jag satt och trummade på allt som gick, munnen gick i ett, och stressen inombords när staketen längs vägbanan, de kom emot mig så fort, så det blev väldigt mycket kaos i huvudet.

    .

    Jag fick sitta och titta ut på sidan och upp i himlen och kika på moln. Men jag är lite åksjuk, men inte som när jag var yngre. Men tillräckligt för att jag var tvungen att titta på vägen lite då och då. Så när vi var hemma så var sängen väldigt skön. Trodde att vi skulle få sovmorgon, men vi båda vaknade nästan samtidigt och då var klockan 06:20.

    .

    Sovmorgon, vad är det? 😅

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi,  Tvåsamhet

    Kärleken till en hund

    ⭐⭐⭐⭐ ZORRO ⭐⭐⭐⭐

    .

    Zorro, han är en riktigt bra vän och stöttepelare. Han ser direkt när jag har det tufft och är ledsen. Det gör ju självklart Pepsi också, men hon finns främst på kvällar och nätter, eller om man är inne ändå.

    .

    Men jag är så himla tacksam för att Zorro finns. Han ser mig, hela mig enda in i själ och hjärta. Och smärta. Han kommer fram, låter mig lägga armarna runt hans hals och tar emot litervis med tårar utan att kräva något i gengäld. Inte mer än lite skinka.

    .

    Jag skulle vilja skriva riktigt fina ord om honom, dikt eller så. Men jag vet att han vet hur mycket jag älskar honom. Det gör jag verkligen. Han är så speciell, hundar är viktiga för mig och eftersom att Håkan inte vill ha hund så är jag glad att Zorro finns.

    .

    Visst har vi en liten Labbe här också, men det är Zorro som söker upp mig på ett särskilt sätt. Han visar att han gillar oss alla typ, men ingen i världen kan slå matte. Absolut ingen. Och nej, jag skulle aldrig försöka att konkurrera med henne, för dels är det fel! Sen är det Omöjligt att bestämma över djur och känslor.

    .

    Men jag är så glad att han gillar att hänga med oss och jag är så tacksam för att jag får låna hans hals och gömma mina tårar där. Han vet vad jag känner, hur jag mår, vad jag tänker på, oroar mig för, hoppas på, vad jag inte vågar tänka på.

    .

    Han vet allt, och en dag ska jag dela med mig tror jag, i alla fall till Håkan. Men jag är rätt säker på att han och ni vet till viss del, men jag vill inte sätta det i ord än. Jag väntar lite.

    .

    Jag är orolig för så mycket, men jag låter inte det styra mitt liv. Det försöker jag att låta bli. Men Zorro kommer att bli viktigare än någonsin om ett litet tag. Jag kommer att behöva honom för att jag inte ska jobba ihjäl mig. Gå in i väggen.

    .

    Jag är världens sämsta på att vara ensam när Håkan är långt borta och inte mår bra, jag är hemma och kan inte finnas där för honom. Han kommer att ligga där, jag oroar mig här. Att hantera att någon jag älskar mår dåligt på något sätt… Hur i hela friden gör man det?

    .

    Men jag vet att det är han som är sjuk, han som opereras, han som kommer att ha ont. Jag vet det och det är ingenting som någon behöver påminna mig om. Men jag har känslor, jag har ett överflöd av empati. Jag vill bara trolla bort det onda. Men jag kan inte. Inte ens om jag hade varit där, men det hade känts bättre att vara det.

    .

    Då skulle vi kunna prata om allt mellan himmel och jord och få honom att kanske kunna glömma smärtan för en stund. Inte glömma, men den värsta känslan kan dämpas för stunden.

    .

    Men jag kommer att vara hemma och då blir Zorro så himla viktig. Det får mig att sakna Dipp ännu mer.

    .

    Dipp

    .

    Jag och Dipp
  • Cancer,  Känslor,  Kärlek,  Livet

    Hyllning till en fantastisk kvinna som har gått ur tiden

    Vieno Hiiri Carlzon

    .

    Den 10 maj 1941 föddes en liten tös i Ingermanland. Namnet var Vieno Hiiri
    Hon var dotter till Paavo och Maria Hiiri.
    Exakt årtal minns jag inte, men runt 1946 flydde hon med sina föräldrar och syskonen Otto och Ensio, över isen till Sverige.
    Om jag inte minns fel så hamnade de först i Ångermanland och hamnade tillslut i Borås.

    .

    I Borås gifte hon sig med Bror Carlzon som hon sen fick en son med, han fick namnet Jonas.
    Då jag sen gifte mig med Jonas så fick jag Vieno som svärmor, en kvinna som jag snabbt fäste mig vid väldigt mycket.

    .

    Jag flyttade hem till Gnesta då jag och Jonas skildes, men jag hade kontakt med Vieno en bra tid efteråt.
    Men, hon blev sjuk och den 21 juni 2022 somnade hon in hemma på Klintegatan 17 i Borås.

    .

    Hon var en alldeles fantastisk människa och av henne fick jag en gåva som jag nyligen fick veta var det enda som hon verkligen var rädd om, ett dyrbart minne.
    Ett halsband, blått hjärta och på baksidan var Fader vår ingraverat.
    Det fick hon när hon konfirmerades.

    .

    I skrivande stund pågår begravningen i S.t Birgittas griftefrid.

    .

    Vieno, var du än befinner dig. Tack för allt.
    Jag hoppas att vi ses igen på andra sidan.
    Jag älskade dig. Verkligen.

    Vieno Hiiri Carlzon
    410510 –  220621

  • Fotboll,  Framtid,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Musik,  Sport

    Jag är kluven

    Det är fotboll i morgon. Hammarby tar emot Elfsborg. Jag har sagt länge nu att när Håkan blir frisk så ska jag börja hålla på Hammarby. Det får mig att tänka på min uppväxt med syskon som verkligen håller på Hammarby.

    Faktiskt riktigt bra låtar

    När jag var liten så lyssnade jag alltid på brorsans skiva Det svänger om Bajen
    Och jag älskade Bajen var namnet
    Jag kan den låten än idag.

    .

    Jag älskar att se dom spela, och när laget går in på plan och hela läktaren sjunger på Just idag är jag stark, jag får sån jävla gåshud.
    Jag har alltid älskat färgen grön.

    .

    Men mina syskon var så aktiva med att få mig att hålla på Hammarby och då får det motsatt effekt
    Även fast jag alltid i smyg har följt dom, men bara i smyg 😅
    Jag kan spelarna i Bajen, jag älskar Ludwigson.

    .

    .

    .

    Sen om man ska tänka mörkt. Om Håkan Inte fixar denna cancer, då måste jag föra hans grönvita kärlek vidare.

  • adhd,  Bipolär,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pappa,  Tvåsamhet

    Rubrik saknas idag

    .

    .

    Jag hatar väntan. Jag hatar osynlighet. Jag känner så mycket, men jag är fullt medveten om att jag inte kan sätta ord på det varken i tal eller skrift. Skulle jag ens försöka så anser jag att det är Jag som har för mycket krav som jag inte förtjänar.

    .

    Jag är väldigt känslig och om jag känner mig bortglömd eller så. Då känner jag det mycket starkare än er människor som inte lever med min problematik. EIPS är ordet. Jag vill inte ha det så här, jag vill inte överreagera, jag vill inte känna så här.

    .

    Jag kan inte ens säga vad jag skulle vilja få uppleva, göra, känna osv. Det är som att jag känner att jag är inte värd att få göra sånt som skulle få mig att må bra och känna mig sedd.

    .

    Ensam. Jag har Håkan. Men sen har jag vänner som lovar mer än de håller. Men, det gör ont att säga det, men jag borde vara van. Det är så det har varit i så jävla många år och det måste ju fantastiskt betyda något.

    .

    Jag suger er energi. Men jag kan säga att jag suger även min egen energi. Ni som finns runt omkring, ni kan välja att hitta på saker med mig, och när ni inte orkar längre så kan ni åka hem. Ni kan åka iväg till ett lugnt ställe och andas ut, tanka energi.

    .

    Jag lever i det här. När min kropp skriker efter vila så går min hjärna på högvarv och tankar på med ångest för att jag inte aktiverar mig.

    .

    På kvällarna, jag tar mina mediciner vid 20:00 och är då så vansinnigt trött och längtar efter sängen. Men jag är glad om jag somnar inom 3 timmar. Det går bara inte, jag känner mig så jävla trött.

    .

    Sen har jag jobb som väntar nästa vecka och jag vet inte hur jag ska orka. Jag känner mig själv, jag kommer att göra mer än jag ska. Jag vet varför, men av respekt så säger jag inte något om det.

    .

    Men jag måste jobba, för jag har inte möjlighet att hjälpa till med ekonomin så mycket som jag känner att jag måste. Så jag måste jobba. Jag måste bidra med det lilla jag har.

    .

    Jag unnar mig ytterst sällan saker. Jag skulle verkligen behöva nya tröjor. Men jag tycker att det blir för dyrt när jag inte ens kan betala för mer än det jag äter. Men jag har köpt 2 tröjor som kostade 30 kr st plus ett linne för 20 kr.

    .

    Idag är det en jobbig dag helt enkelt. Jag är ledsen, bara så.

    .

    I just want a hug, but… I don’t deserve it much enough

    .

    Ja, ni ser hur jag tänker. Tankar om mig själv är inte snälla mot mig. Det har de inte varit på många år och jag börjar tro att jag sitter fast i det.

    .

    Jag har ett resmål som jag vill göra, men det är för dyrt helt enkelt. Förlåt pappa. Men jag har inte glömt bort dig. Det kommer jag aldrig att göra. I need you around me 🫂 ❤️

    .

    .

  • Framtid,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet,  Vänner

    I will love you as long as you let me…

    .

    Feels like I’m standing in a timeless dream
    Of light mists, of pale amber rose
    Feels like I’m lost in a deep cloud of heavenly scent
    Touching, discovering you

    .

    Those days of warm rains come rushing back to me
    Miles of windless summer nights
    Secret moments shared within the heat of the afternoon
    Out of the stillness, soft spoken words

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    You’ve got
    The most unbelievable blue eyes I’ve ever seen
    You’ve got
    Me almost melting away

    .

    As we lay there
    Under a blue sky with pure white stars
    Exotic sweetness
    A magical time

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say you’ll love and love me forever
    Never stop, never whatever
    Near and far and always everywhere and everything

    .

    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    ~ ~ ❤️ ~ ~

    .

    Så länge jag får och längre än så

    .

  • Djur,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet

    Äntligen kom jag igång igen

    Dagen startade med lasering av lådorna till bänken som vi ska ha på altan. Sen var det frukost innan jag satte igång och rensade sly i slänten upp till Kullabacken där jag håller till.

    .

    Ett gäng med blomster till mina insekter

    .

    När jag kom upp en bit så fick jag se vad det blommade och det gjorde mig väldigt glad. Sen höll jag på med det till runt 20:00. Så jag har jobbat med något i drygt 12 timmar.

    .

    Smultron är alltid gott

    .

    Jag tog en paus när det var Stockholmsderby. Tyvärr så var det Djurgården som vann. Utom på läktaren trots att det var de som hade hemmamatch. Men det visste jag redan att det skulle bli så.

    .

    Sen har jag även bäddat rent och duschat. Sen har jag fått en fråga från George på kaningården, han undrade om jag kunde jobba en vecka nu i juli. Det sa jag att jag kan. Men blir det något som kör ihop sig så finns det två andra som han kan få hjälp av. Det känns bra.

    .

    Även det att han har två stycken som brukar hjälpa till så valde han att fråga mig först. Det är ett bra tecken på att han var nöjd med mig.

    .

    Nu visar klockan på 23:05 så det är dags att göra som Håkan. Att sova…

  • Bipolär,  Djur,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi

    Den totala kärleken till en katt

    Timme efter timme….

    .

    Tänk, att hon ligger nära, spinner hela tiden och svansen rör sig försiktigt. Jag klappar henne hela tiden, pussar på henne, luktar i pälsen, och jag kan inte sluta le.

    .

    När jag tittar på henne, ögonen, teckningen i ansiktet, hennes små tassar. Jag kommer ofta på mig själv med att på något sätt skratta till, jag kan inte hålla lyckan tyst för mig själv. Jag tittar och blir alldeles tårögd hur ofta som helst.

    .

    Hon kan ligga så hos mig, timme efter timme.. Även fast jag klappar henne nonstop så får hon aldrig nog. Vi satt/låg så i soffan ganska länge och Håkan valde orden ”det är inte normalt” men då inte nedlåtande, utan mer att de flesta katter ligger gärna nära och sover och spinner. Men om man klappar dom för länge så går de iväg. Men inte Pepsi.

    .

    Hon vill alltid vara med, vara nära

    .

    Det jag inte är beredd att göra för henne, det finns inte.. Jag gör allt, går genom eld.. Jag älskar henne så ofattbart mycket. Efter allt som hon har gjort så är jag skyldig henne allt och lite till.

    .

    När jag har legat och bara varit orolig så har hon inte lämnat min sida. Ligger jag i sängen och behöver gå på toa så följer hon med, har jag riktigt svår ångest så lägger hon sig inte i höjd med min mage, då är det tätt intill bröstet som gäller.

    .

    Att ha hennes namn förevigat känns som det minsta jag kan göra, men jag är inte klar med den… En liten detalj fattas. 🐾

    .

    Kärleken hon visar, nyfikenheten till det nya livet. Hon. Jag älskar henne

  • Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet

    Hjälpmedel och krav på vårdkontakt

    ..

    .

    Idag var sjuksköterskan här med mina mediciner och hon såg på mig hur ont jag har i ryggen, trots smärtstillande och tensapparat. Så jag ska ringa till vårdcentralen och se till att jag får komma på röntgen. Åsa misstänker att det är diskbråck och inte ryggskott.

    .

    Jag har även haft besök av sjukgymnasten och hon hade pratat med sköterskan och arbetsterapeuten och jag har nu fått låna glidlakan, en speciell kudde att ha benen på för att avlasta, mer plattor till tensapparaten och en förhöjning till toalettstolen. Jag skulle även ha en griptång men den glömde hon i andra bilen så den kommer hon med i morgon.

    .

    Jag hade önskat mig ett till batteri så jag inte behöver vara utan alls. Men, det får gå ändå.

    Jävla rygg. Mamma har problem med ryggen, syrran har diskbråck och har även opererats för det tidigare och pappa hade skolios. Även systerdotter har problem och det har några av mina mostrar.

    .

    Jag har haft problem väldigt länge, men då har jag bara ont i bröstryggen samt att jag får knutor runt och under skulderblad. Men det här, jag vet inte vad jag ska säga om det, men jag är glad att Håkan har Primperan som är mot illamående. Nu måste jag vila lite, om det går.

    .

    Tur att Håkan är så pass pigg nu att han kan hjälpa mig. Tur att jag har honom i allt.. ☘️

  • Djur,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Har jag fått en ny bästa vän?

    Det började med att jag skulle lägga mig på gräsmattan och bara njuta av livet, men så fort jag la mig så small det till i ryggen. Jag försökte att ta mig upp, men tillslut så kom jag varken upp eller ner.

    .

    Skickade sms till Håkan

    Jag kommer inte upp
    Kan du komma med tensapparaten
    Jag krälar till höger om syrénbersån.”

    .

    Jag fick sällskap av både Håkan och Labbe

    Det tog 1 timme och 15 minuter innan jag stod på benen. Sen skulle jag ta mig till huset och det tog 15 minuter och det går snabbare för en snigel att ta sig fram samma väg. Sen skulle vi äta och jag kunde inte använda båda händerna för att dela maten

    .

    .

    Nu är Håkan iväg och köper Naproxen så jag måste komma ihåg att jag inte får ta mina mediciner som vanligt ikväll. Men just nu gör jag det dummaste egentligen, jag har lagt mig på sängen. Men jag rör på ryggen hela tiden

    .

    Men jag ska strax gå upp, får inte ligga för länge. Men vad gör man? Fram och tillbaka mellan två rum. Självklart med högre trösklar än i nya hus, bara för att det är svårt att lyfta benen.

    .

    Ännu mer tur att jag har Håkan, jag älskar honom. Mest av allt jag har varit med om

    .

  • Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Mobbing

    Jag då?

    .

    Jag är kanske onödigt känslig, jag vet inte. Men all mobbing genom hela skolgången och sen att ha dåliga relationer eller även en bra relation men att någon som står oss nära behandlar mig illa. Det kanske blir ett tråkigt inlägg, men jag lovar att det slutar väldigt bra. Tycker jag i alla fall

    .

    Men det händer inte att någon backar upp mig, försvarar mig. Det är något som bara upprepas gång på gång. För mig blir det en signal om att jag inte är värd att kämpa för, stötta, finnas.

    .

    Vid ett tillfälle så gick det så långt att jag valde att lämna det förhållande jag var i då, själva relationen var helt fantastisk, men jag stod verkligen inte ut med att bli så öppet mobbad och alla runt omkring såg och hörde, men det var aldrig någon som sa ifrån.

    .

    Såna saker har hänt i de flesta relationer, men jag har fått stå upp för mig själv, inte prata om det, utan bara finna mig i det. Såna saker har slutat med att jag helt enkelt inte orkat och väljer att gå vidare på egen hand.

    .

    Jag vet faktiskt inte vad det är som gör att folk gör så här mot mig. Vad gör jag för fel? Varför är ingen som säger att de älskar mig redo att ställa upp för mig?

    .

    Är det för att jag pratar för mycket? Är jag för annorlunda i jämförelse med alla andra? Är jag bara jobbig? Är jag krävande? Lägger jag mig i saker som jag inte har att göra med? Ställer jag för mycket frågor? Är det för att jag kan byta samtalsämne för plötsligt?

    .

    Kan någon berätta för mig? Vad ska jag göra för att bättra mig? Jag tycker faktiskt inte att jag ska behöva vänja mig vid att bli illa behandlad? Det tycker jag inte att Någon ska behöva göra.

    .

    Vid ett avslut på förhållande så hade en kommentar från en i umgänget sagt att Det var skönt att det blev så. Men vad är det som gör att det är så många som tycker så illa om mig? Kan ingen förstå att 35 års mobbning börjar göra jävligt ont?

    .

    Kan det vara så att folk är så jävla konflikträdda? Jag vet faktiskt inte varför jag kom att tänka på det här just nu.. Men ibland dyker det upp. Att ta samtal som på något sätt inkluderar mig, att jag är orsaken.

    .

    Jag är glad att jag har ett jävligt bra förhållande nu, att Håkan är så jävla fin. Jag svek honom som fan för ganska exakt ett år sedan. Det fanns lite orsaker, men det var aldrig han som gjorde något fel, men det var han som blev lidande.

    .

    Jag ville aldrig gå ifrån honom, men jag gjorde det ändå. Men jag kan bara vara så glad att han aldrig slutade att höra av sig, han bad mig gång på gång att jag skulle komma tillbaka. Jag är så jävla glad att jag lyssnade på honom.

    .

    Men om sanningen ska fram så ville jag bara gå tillbaka redan direkt, jag ville inte vara utan honom. Jag mådde jävligt dåligt under den tiden jag var ifrån honom.

    .

    …. Fjärde juni 2021….

    .

    Se på bilden, hur ser jag ut att må? Men, nu ett år senare så sitter jag här, jag bor här, jag är förlovad med den jag inte kan vara utan. Han gjorde det han ville, jag minns inte datum, men vi satt på altanen och hade grillat, då tar han min hand och ser mig djupt i ögonen och frågar:

    Maria, vill du gifta dig med mig

    Mitt svar vet ni nog redan eftersom jag har en ring på mitt finger. Det finns ingenting som gör att jag ångrar mitt svar. Men när det blir, det vet jag inte. Men jag älskar honom så djupt.

  • Bipolär,  Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    Den fantastiska sjukvården i Sverige

    ..

    Jag har ju en ganska stor erfarenhet av svensk sjukvård. Men jag har liksom inte alltid tänkt så mycket på vad det kostar. Visst har jag tänkt att vi har det väldigt bra.

    .

    Först har jag min del, mycket inläggningar och dyra behandlingar som ECT och ett par dagar med hjärtövervak, jag har 2 operationer och mycket mediciner. Om jag inte hade bott i Sverige, hur hade mitt liv sett ut? Jag hade aldrig haft råd med det här.

    .

    Sen har vi nu Håkan. Hans cellgifter beräknas att kosta runt en halv miljon, sen har vi 5 strålningar som vi inte vet priset på. Nu är han uppe i 11 dygn på sjukhus. Där blev han röntgad varje dag med 2 olika typer av röntgen. Sen operation på det. Sen hans stomipåsar kostar ca 60 kr styck.

    .

    Sen vet vi att det blir Minst en operation till och det är då dom kommer att avlägsna tumören och även sätta dit den permanenta stomin, nu har han en typ av ileostomi. Men de ska vid kommande operation koppla tillbaka tunntarmen på tjocktarmen och göra en stomi den vägen. Vad kostar det?

    .

    Den gången så kommer han att vara inneliggande i lite mer än 2 veckor, när operationen är gjord så är han sängliggande i 14 dagar, får lämna sängen 30 minuter 3 gånger om dagen och absolut inte sitta. Så han kommer ju att bli inskriven någon dag innan för en massa provtagningar antar vi.

    .

    När han får åka hem så kommer han att få låna en speciell madrass i 14 dagar.

    Vad hade hänt om vi inte hade haft den sjukvård som vi har? Alla mediciner, vissa bara tillfälligt och några som kommer att bli kvar. Hade vi haft råd med allt det här?

    .

    Samma sak med mediciner, vi betalar max 2400 på 12 månader. Med det som både jag och Håkan kommer att ha från apotek så är vi båda uppe i högkostnadsskyddet ganska fort, särskilt Håkan. Påsar, en speciell spray för att få bort påsen på ett bra sätt som inte irriterar huden, sen alla kompresser, en speciell våtservetter som är som en barriär för att skona huden.

    .

    Visst att sjukvården ibland kan suga rent ut sagt, men alla är garanterade att faktiskt ha råd att uppsöka sjukvården och ha råd med viktiga mediciner. Jag får väldigt svårt att klaga när man tänker på det.

    .

    Visst att sjukvården får anmälningar emot sig. Mycket slarv på en avdelning gjorde att jag förlorade en vän. Som absolut inte skulle ha kunnat ske om de som jobbade hade skött sitt jobb. Just i det fallet så kan jag inte försvara vården på något sätt då 3 viktiga kontroller uteblev av någon anledning.

    .

    Men i övrigt. Svensk sjukvård. Hurra

    .

    Utan vården vi har så hade Håkan aldrig haft råd med allt som nu är nödvändigt. Jag tackar alla som påverkar att vi har den sjukförsäkring som vi faktiskt har, för nu vet vi, Håkan ska bli frisk

    .

    Tack, tack, tack 🍓
  • Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    En liten(?) uppdatering

    Nu har jag pratat med Håkan om det här inlägget, vad jag får skriva. Han sa att jag får vara precis hur öppen jag vill. Det blir lite lättare för mig också då det är så många som frågar vad som har hänt och vad som kommer att göras.

    .

    Allt hände så fort. Den 22 april var en fredag, det var då vi var till Nyköping med mamma. Håkan kopplade bort cellgifterna och han mådde bra som han alltid gör de veckorna med cellgifter. Han är bara mer frusen, men det är vanligt vid den typen av cellgifter som han har.

    .

    Efter det så åkte vi till olika butiker så mamma fick handla och efter det åkte vi till Oxelösund och Jogersö och satt vid havet och drack kaffe och åt äggsmörgås. Alla hade en bra dag.

    25 april jobbade han till kl 12:00 och när han kom hem så var han trött, men det är han alltid efter jobb. Sen efter det som bara skulle vara en vila i soffan, det slutade med att han inte kom därifrån.

    .

    Den 27 april mådde han inte så bra, men han var bara väldigt väldigt trött – trodde vi. Men helt plötsligt utan något direkt illamående så börjar han kräkas. Jag lyckas fixa så att vi hade tillgång till två hinkar, så när jag gick och tömde den ena hinken så hade han en ny.

    .

    Fram till den 30 april så är det så det ser ut. Han fick i sig köttsoppa på torsdagen och sen var det näringsdryck och vatten. Ena dagen blir han väldigt sugen på Coca-Cola med citron och is, så jag fick hjälp av grannarna med att åka och handla.

    .

    Men även fast han inte mådde illa så fick han inte behålla någonting och tillslut så noterar jag att det inte bara är galla. Nu rör det sig om fekalkräkningar, som alltså är. Kräks avföring. Han sa själv att han är rädd. Vi fick hjälp av grannarna med att åka till akuten.

    .

    Men Håkan ville duscha först, men orkade inte. Jag tog in en av utestolarna och ställde i duschen. Tillslut så säger han att han inte orkar åka in ikväll och då blev jag räddare än tidigare.

    .

    Jag hämtar en massa badlakan och lägger en över rygg och axlar, en under fötterna och sen säger jag till honom att bara luta sig bakåt, så jag torkar honom och sen hjälptes vi åt med påklädning och sen ringde jag till ambulansen.

    .

    Som tur är så står det en ambulans i Gnesta och vi hade sån tur att den var ledig, så den kom väldigt fort.

    På sjukhuset tar de tempen som visar på 35,1° och han är väldigt uttorkad och hade akut njursvikt. De sätter genast sond i näsan som ska tömma magsäcken så att han inte ska kräkas. De sätter även dropp med en massa glykos och senare även med extra kalium.

    .

    ❤️❤️❤️

    .

    De röntgar honom, DT och passageröntgen och inte bara en gång per dag. Men, på måndagen den 2 maj så får han testa att äta frukost och lunch, men självklart inga mängder.

    .

    Frukost 2 maj

    .

    Men tyvärr så fick han inte behålla det, sonden fick han tillbaka. De kan fortfarande inte se helt säkert vad som är fel. Det dröjer enda till den 5 maj, med konsultation med teamet i Eskilstuna, fortfarande inte helt hundra, men de tror att med största sannolikhet är det en strålskada i slutet av tunntarmen och de bokade in honom på operation den 6 maj.

    .

    Kirurgen ville göra det redan på kvällen samma dag som de kom fram till det troliga felet, men det gick inte att lösa. Så vid 08:30 igår så kom personalen in och sa till Håkan att det var dags att duscha med descutan. Nu blir det operation.

    .

    Men jag visste inte om att han hade åkt ner, så vid 11 :20 ringer jag till avdelningen och då sa dom att enligt schemat så befinner dom sig i slutet av operationen. Och redan 14:55 så ringer Håkan och säger att det är klart. Han lät riktigt pigg.

    .

    Sen ringde han sista gången vid 21-tiden bara för att säga godnatt. Fortfarande ganska pigg och hade precis bett om smärtstillande. Det var första gången han bad om det.

    .

    Men, vid 08:30 idag så ringde han sitt godmorgon-samtal. Oj, vilken skillnad från igår, nu hade han ont. Jag hade tänkt hälsa på idag, men vi hade självklart med i tanken att det kan bli framflyttat beroende på hur han mår.

    .

    Men det positiva är att stomin verkar fungera som det ska, den har blivit tömd några gånger och det är väldigt glada nyheter. Så idag ska han få träna på att byta stomipåse, det är ju väldigt viktigt att det görs på rätt sätt och så att det sluter helt tätt så att det inte kommer någon avföring mot huden. Det är ju väldigt frätande.

    .

    Så, när han ringde igår och berättade om att det blir en operation, den enorma euforin, lättnaden, lycka och den enorma stenen på mitt bröst bara försvann. Ovisshet. Att hantera saker som är riktigt svåra, inte ens läkaren kunde först svara på vad som är fel.

    .

    Jag har ju genom åren bara haft mina sätt att hantera riktigt svåra saker. Det har bara varit det destruktiva. Rakblad, piller, alkohol. Jag har inte vetat något annat. Men nu hade jag inget val, för jag känner bara att Jag är färdig med det.

    .

    Så, för att kunna vara så nära Håkan som möjligt så har jag gått runt i hans Hammarby-tröja, suttit i bilen och lyssnat på musik.

    .

    Det var det enda jag kunde göra

  • Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet

    En liten present till min älskade

    ..

    .

    Jag beställde detta till Håkan i veckan, hade då inte en aning om hur dålig han skulle bli. Men nu har det kommit fram, men Håkan är fortfarande kvar på sjukhuset.

    .

    Vi har inte en aning om hur länge han blir kvar där, men han ligger fortfarande med dropp. Men idag har han fått äta och ska dricka 2 liter vatten helst. Han har även fått dricka kaffe.

    .

    Jag har nästan kommit ikapp med det som behövde göras, tvättat 3 maskiner, städat och även rensat ett skåp i köket och även städat av på altan. Nu sitter jag och väntar på att mitt boendestöd ska komma. Henne har jag inte träffat på länge, så det ska bli trevligt.

    .

    I det här vädret så gissar jag på att vi tar en promenad. Skönt att komma iväg lite också. Oron för Håkan har blivit mycket bättre. Men det har gått åt Stesolid. Fast inte så många som tur är. Men det är första gången jag har behövt det sen november 2020. Det är helt otroligt faktiskt.

    .

    Kämpa på Håkan, jag är inte hel utan dig 💞