Livet

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Naturen,  Tvåsamhet

    Ett inre kaos av tappad kontroll

    Kompass som hjälp?

    .

    Då vi ger oss ut i skogen för att leta efter skogens gula guld i form av kantareller. Nästan varje gång vi är ute så slutar det med att jag inte har en aning om var varken jag eller bilen är, så Håkan får tuta så att jag har en liten ledtråd om vart jag ska gå.

    .

    En gång hamnade jag så fel att en tuta inte hjälpte alls. Men, jag hörde höns, så jag hittade ett hus. Och då Håkan har jobbat på posten så drog jag en chansning och tog kort på huset och skickade till honom, så han visste var jag var och fick komma in och hämta mig på vägen… Men jag skrattar åt mig själv varje gång det händer.

    .

    Men i söndags var vi ute igen, jag hade med mig kompassen för att jag skulle kunna hitta tillbaka själv. Men just då hjälpte det inte ett dugg. Jag var bara så rädd för att gå vilse och behöva använda kompassen. Jag tror att det är för att jag i normala fall har så svårt att tappa kontrollen.

    .

    Nu har jag en kontroll som jag kommer att vara helt chanslös mot. Ett läge där jag inte kan göra något, veta något, se något.

    .

    Håkans operation. 10 timmar av ett ovetande. Nu är det den människan som jag älskar mest i hela världen, den människan som jag vill dela hela mitt liv med, människan vars efternamn som jag vill ha, människan som har hjälpt mig på fötter mer än någonsin. Människan som är Min totala trygghet.

    .

    De ska operera honom, först kommer han att ligga på rygg, sen den avslutande delen av operationen så ska han ligga på mage. Att vända honom från rygg till mage kommer att ta 80 minuter för att det inte ska hända något, alla slangar och rör får inte åka ut.

    .

    Jag kommer att gå hemma, titta på klockan, kedjeröka. Eller inte. Jag har redan förberett med att säga till Tobbe att han får mer än gärna sätta mig i arbete. Jag kommer inte att kunna bara vara. Så jag hoppas att det är bra väder så jag kan få jobba.

    .

    Klippa gräset lär behövas hoppas jag, kanske vara med och kapa ved som ska ska till lite olika människor. Dottern och hennes kusin, sen ska lite säljas och det ska kapas först. Det kan jag ju alltid hjälpa till med.

    .

    Är det dåligt väder så har jag redan gardetat mig med att jag ska tvätta allt som går att ta bort i soffan och slänga in i tvätten. Någon har tydligen ätit choklad på Min plats…. Jag förstår inte 😉

    .

    Sen har vi ett förråd i ladugården där det finns massor av saker som ska slängas. Nu är det mest Håkans saker som behöver rensas då jag gjorde det när jag packade för att flytta hit. Men jag vet ganska mycket som inte ska vara kvar.

    .

    Är det något mer som man kan göra om det är ett riktigt busväder? Kom gärna med tips!!!

    .

    Men något som är positivt

    .

    Bästa två åren på väldigt länge.
    Nog för att detta året började med en cancer, det har varit riktigt tufft med mycket ångest och tårar.
    Rädslan för min del är mycket att cancer kan vara farligt.
    Jag kan varken se eller göra något rent konkret och det är en svår känsla att deala med.

    Men vi ska klara det här tillsammans.

    * STRONG AS FUCK * 💚🤍

    .

    Nu vet inte jag om Håkan läser min blogg, men om. Tack för att du är Du! Tack för att jag får vara Jag och att du kan älska mig trots allt. Jag är troligen ganska svår? Knepig? Krävande?

    .

    Men jag får ändå vara den som Du älskar

  • adhd,  Djur,  Håkan,  Kärlek,  Livet,  Vänner

    Gårdagen var ren lycka för mig

    Igår på förmiddagen så sa Tobbe att han hade köpt en begagnad markis i Karlstad. Jag hann inte riktigt tänka förrän jag jublande sa att Vi åker!!! Anledningen till detta är att 2006 eller tidigt 2007 så hittade jag en blogg. Det var en tjej som heter Malin som skrev.

    .

    Vi började följa varandra och vi klickade väldigt bra på en gång. Hon var lite som någon som jag har känt i hela mitt liv. Sen har vi haft kontakt sedan dess. Vi har i många år pratat om att ses och att gå på hockey tillsammans, men vi båda har lite issues med att träffa nya människor.

    .

    Sen var jag rädd för det faktum att, tänk om jag åker dit och det visar sig att vi inte har någonting att prata om i det verkliga livet.

    .

    Men nu, nu hade vi möjlighet att åka dit och ha en uppgift att utföra. Sen passa på att träffa henne när vi ändå är där. Så här såg det ut när jag kollade läget.

    .

    .

    Så, vi hämtade markisen först, en bjässe på 7 meter, så vi var tvungna att få lite hjälp med var vi ska ses så att vi får plats och även kan ta oss därifrån lite lätt.

    .

    Första mötet ~ men inte sista

    .

    Det var verkligen hur lätt som helst att prata med henne, vi var så glada och ivriga båda två. Sen fick vi så klart även träffa lilla Spader på 13 månader.

    .

    Spader ~ även kallad Spad

    .

    Tyvärr så kunde vi inte stanna så länge, för vi var tvungna att tänka på säkerheten med körningen i ett eventuellt mörker. Vi hade ingen lampa att fästa längst bak så att vi skulle synas bra.

    .

    Men vi ska åka upp igen, jag kommer att stanna hos Malin och Håkan har en gammal vän som också bor där och då åker han till honom. Det kommer självklart att bli en dag då Färjestad har hemmamatch. Äntligen äntligen kan jag få se dom. Stå med på läktaren och sjunga på Torparrock med Sven Ingvars.

    .

    För er som inte vet så var Sven-Erik Magnusson en riktig supporter till Färjestad och fram till hans död så var han hedersmedlem. Så vid varje mål så dånar det från klacken

    .

    Hå-hå, ja-ja, hå-hå, ja-ja
    Hör va det blåser i träa idag
    Hå-hå, ja-ja, hå-hå, ja-ja
    Det blåser i träa idag

    .

    Så, det blev en lång dag, vi åkte hemifrån strax innan 12:00 och vi var tillbaka hemma 21:45. Dit gick riktigt bra, men hem var väldigt jobbigt. Att bara sitta still, inte kunna sträcka på mig, så jag satt och trummade på allt som gick, munnen gick i ett, och stressen inombords när staketen längs vägbanan, de kom emot mig så fort, så det blev väldigt mycket kaos i huvudet.

    .

    Jag fick sitta och titta ut på sidan och upp i himlen och kika på moln. Men jag är lite åksjuk, men inte som när jag var yngre. Men tillräckligt för att jag var tvungen att titta på vägen lite då och då. Så när vi var hemma så var sängen väldigt skön. Trodde att vi skulle få sovmorgon, men vi båda vaknade nästan samtidigt och då var klockan 06:20.

    .

    Sovmorgon, vad är det? 😅

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi,  Tvåsamhet

    Kärleken till en hund

    ⭐⭐⭐⭐ ZORRO ⭐⭐⭐⭐

    .

    Zorro, han är en riktigt bra vän och stöttepelare. Han ser direkt när jag har det tufft och är ledsen. Det gör ju självklart Pepsi också, men hon finns främst på kvällar och nätter, eller om man är inne ändå.

    .

    Men jag är så himla tacksam för att Zorro finns. Han ser mig, hela mig enda in i själ och hjärta. Och smärta. Han kommer fram, låter mig lägga armarna runt hans hals och tar emot litervis med tårar utan att kräva något i gengäld. Inte mer än lite skinka.

    .

    Jag skulle vilja skriva riktigt fina ord om honom, dikt eller så. Men jag vet att han vet hur mycket jag älskar honom. Det gör jag verkligen. Han är så speciell, hundar är viktiga för mig och eftersom att Håkan inte vill ha hund så är jag glad att Zorro finns.

    .

    Visst har vi en liten Labbe här också, men det är Zorro som söker upp mig på ett särskilt sätt. Han visar att han gillar oss alla typ, men ingen i världen kan slå matte. Absolut ingen. Och nej, jag skulle aldrig försöka att konkurrera med henne, för dels är det fel! Sen är det Omöjligt att bestämma över djur och känslor.

    .

    Men jag är så glad att han gillar att hänga med oss och jag är så tacksam för att jag får låna hans hals och gömma mina tårar där. Han vet vad jag känner, hur jag mår, vad jag tänker på, oroar mig för, hoppas på, vad jag inte vågar tänka på.

    .

    Han vet allt, och en dag ska jag dela med mig tror jag, i alla fall till Håkan. Men jag är rätt säker på att han och ni vet till viss del, men jag vill inte sätta det i ord än. Jag väntar lite.

    .

    Jag är orolig för så mycket, men jag låter inte det styra mitt liv. Det försöker jag att låta bli. Men Zorro kommer att bli viktigare än någonsin om ett litet tag. Jag kommer att behöva honom för att jag inte ska jobba ihjäl mig. Gå in i väggen.

    .

    Jag är världens sämsta på att vara ensam när Håkan är långt borta och inte mår bra, jag är hemma och kan inte finnas där för honom. Han kommer att ligga där, jag oroar mig här. Att hantera att någon jag älskar mår dåligt på något sätt… Hur i hela friden gör man det?

    .

    Men jag vet att det är han som är sjuk, han som opereras, han som kommer att ha ont. Jag vet det och det är ingenting som någon behöver påminna mig om. Men jag har känslor, jag har ett överflöd av empati. Jag vill bara trolla bort det onda. Men jag kan inte. Inte ens om jag hade varit där, men det hade känts bättre att vara det.

    .

    Då skulle vi kunna prata om allt mellan himmel och jord och få honom att kanske kunna glömma smärtan för en stund. Inte glömma, men den värsta känslan kan dämpas för stunden.

    .

    Men jag kommer att vara hemma och då blir Zorro så himla viktig. Det får mig att sakna Dipp ännu mer.

    .

    Dipp

    .

    Jag och Dipp
  • Bipolär,  Känslor,  Livet

    Sometimes I want to go back

    .

    Ibland är det lättare, att inte nås av svårigheter. Bubblor är bra att ha. Att ingen ser mig. Men jag känner rätt ofta att det inte har förändrats där, en atombomb släpps och alla flyr utan att hjälpa mig att komma loss

    .

    Låter kanske hårt, men jag måste kunna få ur mig min del av livet.

  • Cancer,  Känslor,  Kärlek,  Livet

    Hyllning till en fantastisk kvinna som har gått ur tiden

    Vieno Hiiri Carlzon

    .

    Den 10 maj 1941 föddes en liten tös i Ingermanland. Namnet var Vieno Hiiri
    Hon var dotter till Paavo och Maria Hiiri.
    Exakt årtal minns jag inte, men runt 1946 flydde hon med sina föräldrar och syskonen Otto och Ensio, över isen till Sverige.
    Om jag inte minns fel så hamnade de först i Ångermanland och hamnade tillslut i Borås.

    .

    I Borås gifte hon sig med Bror Carlzon som hon sen fick en son med, han fick namnet Jonas.
    Då jag sen gifte mig med Jonas så fick jag Vieno som svärmor, en kvinna som jag snabbt fäste mig vid väldigt mycket.

    .

    Jag flyttade hem till Gnesta då jag och Jonas skildes, men jag hade kontakt med Vieno en bra tid efteråt.
    Men, hon blev sjuk och den 21 juni 2022 somnade hon in hemma på Klintegatan 17 i Borås.

    .

    Hon var en alldeles fantastisk människa och av henne fick jag en gåva som jag nyligen fick veta var det enda som hon verkligen var rädd om, ett dyrbart minne.
    Ett halsband, blått hjärta och på baksidan var Fader vår ingraverat.
    Det fick hon när hon konfirmerades.

    .

    I skrivande stund pågår begravningen i S.t Birgittas griftefrid.

    .

    Vieno, var du än befinner dig. Tack för allt.
    Jag hoppas att vi ses igen på andra sidan.
    Jag älskade dig. Verkligen.

    Vieno Hiiri Carlzon
    410510 –  220621

  • Fotboll,  Framtid,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Musik,  Sport

    Jag är kluven

    Det är fotboll i morgon. Hammarby tar emot Elfsborg. Jag har sagt länge nu att när Håkan blir frisk så ska jag börja hålla på Hammarby. Det får mig att tänka på min uppväxt med syskon som verkligen håller på Hammarby.

    Faktiskt riktigt bra låtar

    När jag var liten så lyssnade jag alltid på brorsans skiva Det svänger om Bajen
    Och jag älskade Bajen var namnet
    Jag kan den låten än idag.

    .

    Jag älskar att se dom spela, och när laget går in på plan och hela läktaren sjunger på Just idag är jag stark, jag får sån jävla gåshud.
    Jag har alltid älskat färgen grön.

    .

    Men mina syskon var så aktiva med att få mig att hålla på Hammarby och då får det motsatt effekt
    Även fast jag alltid i smyg har följt dom, men bara i smyg 😅
    Jag kan spelarna i Bajen, jag älskar Ludwigson.

    .

    .

    .

    Sen om man ska tänka mörkt. Om Håkan Inte fixar denna cancer, då måste jag föra hans grönvita kärlek vidare.

  • adhd,  Bipolär,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pappa,  Tvåsamhet

    Rubrik saknas idag

    .

    .

    Jag hatar väntan. Jag hatar osynlighet. Jag känner så mycket, men jag är fullt medveten om att jag inte kan sätta ord på det varken i tal eller skrift. Skulle jag ens försöka så anser jag att det är Jag som har för mycket krav som jag inte förtjänar.

    .

    Jag är väldigt känslig och om jag känner mig bortglömd eller så. Då känner jag det mycket starkare än er människor som inte lever med min problematik. EIPS är ordet. Jag vill inte ha det så här, jag vill inte överreagera, jag vill inte känna så här.

    .

    Jag kan inte ens säga vad jag skulle vilja få uppleva, göra, känna osv. Det är som att jag känner att jag är inte värd att få göra sånt som skulle få mig att må bra och känna mig sedd.

    .

    Ensam. Jag har Håkan. Men sen har jag vänner som lovar mer än de håller. Men, det gör ont att säga det, men jag borde vara van. Det är så det har varit i så jävla många år och det måste ju fantastiskt betyda något.

    .

    Jag suger er energi. Men jag kan säga att jag suger även min egen energi. Ni som finns runt omkring, ni kan välja att hitta på saker med mig, och när ni inte orkar längre så kan ni åka hem. Ni kan åka iväg till ett lugnt ställe och andas ut, tanka energi.

    .

    Jag lever i det här. När min kropp skriker efter vila så går min hjärna på högvarv och tankar på med ångest för att jag inte aktiverar mig.

    .

    På kvällarna, jag tar mina mediciner vid 20:00 och är då så vansinnigt trött och längtar efter sängen. Men jag är glad om jag somnar inom 3 timmar. Det går bara inte, jag känner mig så jävla trött.

    .

    Sen har jag jobb som väntar nästa vecka och jag vet inte hur jag ska orka. Jag känner mig själv, jag kommer att göra mer än jag ska. Jag vet varför, men av respekt så säger jag inte något om det.

    .

    Men jag måste jobba, för jag har inte möjlighet att hjälpa till med ekonomin så mycket som jag känner att jag måste. Så jag måste jobba. Jag måste bidra med det lilla jag har.

    .

    Jag unnar mig ytterst sällan saker. Jag skulle verkligen behöva nya tröjor. Men jag tycker att det blir för dyrt när jag inte ens kan betala för mer än det jag äter. Men jag har köpt 2 tröjor som kostade 30 kr st plus ett linne för 20 kr.

    .

    Idag är det en jobbig dag helt enkelt. Jag är ledsen, bara så.

    .

    I just want a hug, but… I don’t deserve it much enough

    .

    Ja, ni ser hur jag tänker. Tankar om mig själv är inte snälla mot mig. Det har de inte varit på många år och jag börjar tro att jag sitter fast i det.

    .

    Jag har ett resmål som jag vill göra, men det är för dyrt helt enkelt. Förlåt pappa. Men jag har inte glömt bort dig. Det kommer jag aldrig att göra. I need you around me 🫂 ❤️

    .

    .

  • Livet,  Vänner

    **** OUT OF SERVICE ****

    .

    Ren skandal!
    En vän till mig är beroende av färdtjänst för att kunna leva ett liv utanför staden som denne bor i.
    Det är ofta mysiga utflykter för att kunna uppnå livskvalitet.

    .


    Men, nu är det ingenting som fungerar.
    Boka taxi är en sak, men det garanterar inte att det kommer någon bil, även fast man ringer igen och har kontaktat resegarantin.

    .

    Priset kom för någon vecka sedan.
    Bil beställdes och trots påtryckning från vännen så slutade det med att hon fick snällt övernatta på stranden och då även utan mediciner.

    .

    Vad hade de gjort om det hände någonting?
    En ensam tjej långt ifrån sin bostad.. Jag vill inte ens tänka tanken på hemska scenarion. Nu är hon visserligen en tjej med mycket skinn på näsan om det krävs, men jag vet även hur en redan skör och psykiskt trasig hon är.

    .

    Jag vill bara skrika ut min rädsla och frustration till alla, kontakta alla medier och med en önskan att uppnå en förändring. Trasiga själar, gamla människor. Även du och jag.

    .

    Färdtjänst har bara de som har behov av det och då måste det fungera.

    .

    JAG KRÄVER FÖRÄNDRING! NU

  • Framtid,  Håkan,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet,  Vänner

    I will love you as long as you let me…

    .

    Feels like I’m standing in a timeless dream
    Of light mists, of pale amber rose
    Feels like I’m lost in a deep cloud of heavenly scent
    Touching, discovering you

    .

    Those days of warm rains come rushing back to me
    Miles of windless summer nights
    Secret moments shared within the heat of the afternoon
    Out of the stillness, soft spoken words

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    You’ve got
    The most unbelievable blue eyes I’ve ever seen
    You’ve got
    Me almost melting away

    .

    As we lay there
    Under a blue sky with pure white stars
    Exotic sweetness
    A magical time

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say it, say it again
    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    Say you’ll love and love me forever
    Never stop, never whatever
    Near and far and always everywhere and everything

    .

    I love you always forever
    Near or far, closer together
    Everywhere I will be with you
    Everything I will do for you

    .

    ~ ~ ❤️ ~ ~

    .

    Så länge jag får och längre än så

    .

  • Djur,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet

    Äntligen kom jag igång igen

    Dagen startade med lasering av lådorna till bänken som vi ska ha på altan. Sen var det frukost innan jag satte igång och rensade sly i slänten upp till Kullabacken där jag håller till.

    .

    Ett gäng med blomster till mina insekter

    .

    När jag kom upp en bit så fick jag se vad det blommade och det gjorde mig väldigt glad. Sen höll jag på med det till runt 20:00. Så jag har jobbat med något i drygt 12 timmar.

    .

    Smultron är alltid gott

    .

    Jag tog en paus när det var Stockholmsderby. Tyvärr så var det Djurgården som vann. Utom på läktaren trots att det var de som hade hemmamatch. Men det visste jag redan att det skulle bli så.

    .

    Sen har jag även bäddat rent och duschat. Sen har jag fått en fråga från George på kaningården, han undrade om jag kunde jobba en vecka nu i juli. Det sa jag att jag kan. Men blir det något som kör ihop sig så finns det två andra som han kan få hjälp av. Det känns bra.

    .

    Även det att han har två stycken som brukar hjälpa till så valde han att fråga mig först. Det är ett bra tecken på att han var nöjd med mig.

    .

    Nu visar klockan på 23:05 så det är dags att göra som Håkan. Att sova…

  • adhd,  Cancer,  Djur,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Livet,  Medicin,  Tvåsamhet

    Gårdsfolket, det är vi det

    Oj vad konstigt det känns, alla befinner sig just semester just nu utom vi och Ida som inte fick semester än. Men dagtid så är det bara vi som är hemma, rastar hundar och donar i trädgården. Typ. På hela gården.

    .

    Sen så är det lugnt, eller saker hela tiden egentligen. Läkarsamtal, optiker, handla inför midsommar och så. Jag ska testa att byta Ritalin mot Concerta. Sen ska jag vidare till hudkliniken angående min hudsjukdom och nya salvor. Och om en vecka ska jag göra en koloskopi.

    .

    Jag håller på att lasera en bänk som vi ska ha på altan och sen varvar jag med att rensa i syrénhäcken inför att gå lös med det stora artilleriet. Sen måste jag rensa sly på Kullabacken och på torsdag ska vi ut till skogen och hämta hem lite björk att ställa vid trappan.

    .

    Sen vet jag inte.. Jag kände bara att det var dags att uppdatera läget. Vad gäller Håkan så väntar vi på besked från Uppsala där de ska besluta vilken operation som ska göras först, tumören eller metastasen. Han kommer ju inte att få mer cellgifter eftersom det var det som gjorde att han blev så fruktansvärt dålig och fick en tillfällig stomi.

    .

    Men. Så står det till just nu.

    .

    Med nya glasögon ~ känns bra att kunna se ordentligt…

  • adhd,  Bipolär,  Hälsa,  Känslor,  Livet,  Mobbing

    Jag behöver krypa ur mitt eget skinn

    … SÅ HÄR SER DET UT I MITT HUVUD…

    .

    Okej att jag har adhd, men även fast jag äter medicin så är det så här det är i mitt huvud hela tiden. Jag får inte ens vila en kort stund. När jag jobbar ute på gården och behöver en rast så går jag och tänder en cigg och sen jobbar jag tillslut med ciggen i mungipan.

    .

    SÅ HÄR KÄNNS DET I MIN KROPP…

    .

    Jag är så trött, jag tar kvällens sista cigg på trappan och går runt lite på grusplanen och jag orkar inte stå emot, tårarna rinner för att jag är så jävla utmattad. Det är inte så att jag är ledsen, jag är bara så trött.

    .

    Det blir så att jag blir lättare irriterad, om någon låter tjurig mot mig så tar jag det onödigt hårt. Just nu är vi två stycken som är trötta av olika anledningar.

    När Håkan är trött så har han väldigt lätt för att låta irriterad på mig, jag har sagt det till honom, men det är inget han tänker på och han säger att det Inte är så han menar. Han ber om ursäkt när jag påpekar det.

    .

    Men jag vet att det är inte något konstigt, vem tusan orkar låta pigg och glad när man är så pass trött som han faktiskt blir. Jag anklagar honom inte för det, men när min trötthet är så brutal och jag inte kan få ro i skallen, då vet jag med mig att jag tar exakt allt fel.

    Jag försöker verkligen att styra, men jag vet inte hur jag ska göra för att lyckas.

    .

    Jag har svårt att ta upp hur jag känner, för jag har i de lägena en skev syn på mig själv och mitt värde. Mina känslor är inte värda att ta plats. Varför skulle någon lyssna på mig? Jag vet att jag har fel, men jag vet även att när jag väl säger något så existerar ingen respons. Så därför skriver jag.

    .

    Att läsa hur jag upplever känslor är helt frivilligt från din sida. Orkar du inte med mig så kan du sluta läsa, men jag Kan inte sluta känna.

    .

    Om jag skulle sätta mig ner och Verkligen försöka prata med Håkan, berätta hur jag känner så… Jag vet ju egentligen att han skulle lyssna. Kanske inte nu på samma sätt som livet innan cancer, men ändå lyssna. Men sen är det så tragiskt vanligt att folk bara tror att jag överdriver, jag vill bara ta plats och ha uppmärksamhet.

    .

    När det är så det nästan alltid har varit, då är det bara så svårt att våga tro på att det blir annorlunda. På vissa områden så är det som det alltid har varit. Så det är svårt att bryta den biten. Våga prata. Att öppna sig för att sen märka att den man pratar med inte verkar vilja komma med råd. Det är en känsla som blir att jag är inte värd den tiden.

    .

    De två sista stämmer så väl in på mig och har alltid gjort…

    .

    Ett exempel på att jag inte är värd att kämpa för. Om/när folk är elaka mot mig, alla ser och hör. Men ingen gör något för att hjälpa mig. I skolan tex, många lärare såg – men ingen sa något. Vid ett tillfälle fick jag en sk hoppspark i ryggen, jag ramlar och får en spark i magen och spott på huvudet. De sk fritidsledarna, satt på bänken och säger ”äh, lugna ner er nu killar”. Tack som fan.

    .

    Det har faktiskt varit likadant även Efter skoltid. Tillåten vuxenmobbing.

    .

    .

    Nu har jag gnällt klart. I min egen blogg tänker jag tillåta mig att ta plats. Jag kan inte fly från mig själv, men ni kan fly från mig om ni vill. Men jag måste på något sätt rensa det som ligger och tar plats. Och som rubriken lyder, på kvällen känner jag ofta att jag vill krypa ur mitt eget skinn, jag känner mig instän. Även mina kläder är i vägen

    .

    .

    Förlåt dock för att jag är så negativ idag. Men det är inte lika ofta som det var förr om åren…

  • Livet

    Att göra rätt för sig…

    Jag vill alltid göra rätt för mig i alla lägen, hamnar jag i situationer där jag inte kan eller får påverka så kan jag inte må helt bra. Vissa situationer som kan hända gör att om jag inte gör rätt för mig så känner jag mig som en jävla snyltare.

    .

    Så har det varit så länge jag kan minnas, men jag tycker att det har blivit svårare att hantera, att inte riktigt kunna slappna av. Jag tror att det beror på de åren som jag fullständigt levde på andra pga saker som Jag inte visste om att det skedde bakom min rygg.

    .

    Jag hade typ klippkort hos Svenska kyrkan, pingstkyrkan och Frälsningsarmén där jag fick en rekvisition för att handla mat, eller så kunde jag plocka ihop mat där.

    .

    Jag var tvungen att gå med i grupper på Facebook som tex Räddande änglar och Hjälpande hand eller vad den hette. Där fick man skriva till administratören och berätta hur min situation ser ut och i detalj skriva vad jag behöver ekonomisk hjälp med samt att jag fick skicka in en kopia på kontoutdrag. Sen var det privatpersoner som köpte mat till mig.

    .

    Jag gick även till soc men fick avslag. Så att inte kunna göra rätt för sig, på något sätt. Det gräver hål i mitt samvete.

    .

    ~ MARIA ~ den eviga snyltaren ~

  • Bipolär,  Djur,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi

    Den totala kärleken till en katt

    Timme efter timme….

    .

    Tänk, att hon ligger nära, spinner hela tiden och svansen rör sig försiktigt. Jag klappar henne hela tiden, pussar på henne, luktar i pälsen, och jag kan inte sluta le.

    .

    När jag tittar på henne, ögonen, teckningen i ansiktet, hennes små tassar. Jag kommer ofta på mig själv med att på något sätt skratta till, jag kan inte hålla lyckan tyst för mig själv. Jag tittar och blir alldeles tårögd hur ofta som helst.

    .

    Hon kan ligga så hos mig, timme efter timme.. Även fast jag klappar henne nonstop så får hon aldrig nog. Vi satt/låg så i soffan ganska länge och Håkan valde orden ”det är inte normalt” men då inte nedlåtande, utan mer att de flesta katter ligger gärna nära och sover och spinner. Men om man klappar dom för länge så går de iväg. Men inte Pepsi.

    .

    Hon vill alltid vara med, vara nära

    .

    Det jag inte är beredd att göra för henne, det finns inte.. Jag gör allt, går genom eld.. Jag älskar henne så ofattbart mycket. Efter allt som hon har gjort så är jag skyldig henne allt och lite till.

    .

    När jag har legat och bara varit orolig så har hon inte lämnat min sida. Ligger jag i sängen och behöver gå på toa så följer hon med, har jag riktigt svår ångest så lägger hon sig inte i höjd med min mage, då är det tätt intill bröstet som gäller.

    .

    Att ha hennes namn förevigat känns som det minsta jag kan göra, men jag är inte klar med den… En liten detalj fattas. 🐾

    .

    Kärleken hon visar, nyfikenheten till det nya livet. Hon. Jag älskar henne

  • Livet

    På ortopedakuten

    På en brits i korridoren

    .

    Det är mycket nu. Misstänkt diskbråck. Extrem smärta, urinläckage, bortdomnade ben, en stickande känsla över rygg och ut över baksida av överarm.

    .

    Nu ligger jag i korridoren, kan inte sitta eller stå särskilt länge utan att det gör ondare. Har fått börja röra mig annorlunda för att lindra smärtan i ländryggen så nu har jag ont längre upp också. Väldigt vanligt när man måste kompensera för att stå ut.

    .

    Men jag måste vara beredd på att lämna ifrån mig sängen om det kommer en äldre människa. Frågan är vad jag gör då? När stol eller stående funkar. Jag får räkna med 5-6 timmar på att träffa läkaren. Kanske mer än så. Det är helt sjukt, vi är flera stycken som ligger i korridoren.

    .

    Men. Jag hoppas att ingen tror att jag överdriver eller hittar på en smärta som inte finns. Det brukar alltid vara någon som tror sånt. Jag förstår inte varför, så jag ligger mest och Hoppas att det ska synas något på röntgen, för jag måste tydligen ha någon form av bevis från bättre kunnande.

    .

    Jag vet för flera år sedan, när jag bodde i Viskafors, då var det väldigt ofta som folk trodde att jag bara var ute efter uppmärksamhet. Ni som har följt mig länge kanske minns att jag var tvungen att lägga ut kopior på journalen och det fick jag även göra när det hände något med djuren.

    .

    Bevisa att jag faktiskt tog dom till veterinären om det behövdes. Jag vet inte, men folk tror helt enkelt inte på mig. Jag vet inte vad jag gör för fel för att alla misstror mig.

    .

    Varför ska jag vara tvungen att bevisa? Varför kan folk bara inte tro på mig?

    .

    Jag är en människa med känslor och det gör faktiskt ont att ingen tror på mig.

    Men, nu ska jag visst klä av mig och få ett finger där solen aldrig lyser