Uncategorized

  • Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Tvåsamhet,  Uncategorized

    En härlig dag hemma på gården

    Vaknade strax innan kl 7 och gick ut på trappan och tog en cigg. Håkan sov fortfarande så jag kröp ner i sängen igen för att ligga där och bara titta på den jag älskar.

    .

    Men självklart så somnade jag om, men vaknade då vid 08:30 så jag gick upp och fixade kaffe. Så när det var klart så gick jag tillbaka till sängen och pussade på Håkan lite försiktigt.

    .

    Han vaknade och berättade att han inte alls har fått sova särskilt mycket, men vi låg kvar och pratade lite.

    .

    När vi skulle gå ut på trappan så fick vi besök av Zorro och Labbe. Självklart så skulle de få lite skinka som de alltid får. Men eftersom att Labbe är så liten och klumpig och bara Skulle ha kattmat så fick jag städa lite efter det. Vatten i hela köket.

    .

    Sen satt vi och pratade med Tobbe och Nancy, men jag vet egentligen inte vad vi pratade om för jag hade Zorro hos mig.. Underbara jycke 🖤

    .

    Sen har Håkan beskurit äppelträd och jag rensade sly i ena slänten. Jag hoppade in i duschen och Håkan la sig för att vila. Den där strålningen har verkligen tagit på honom. Han blir helt förlamande trött för minsta lilla.

    .

    Så nu ligger jag bredvid honom, han snarkar lite lätt. Jag smorde in mig med duscholja så det ska få torka in ordentligt innan jag försöker få på mig byxor.

    .

    Sen måste vi åka och handla lite till middagen och jag har ett paket som jag ska hämta ut..

    Den här cancern, jag är så himla trött på den, att gå här och se hur Håkan mår, det är så jävla tungt. Jag bara hoppas att han mår bättre snart. Biverkningarna efter strålningen kunde sitta i upp till 2 veckor..

    .

    Jag vill ha Min Håkan tillbaka, den som jag träffade. Det är tungt att vara anhörig ska gudarna veta…

    .

    #fuckcancer

  • Musik,  Uncategorized

    Återigen är det han som för min talan

    .

    Have you ever been beaten and broken
    And you could not find your way
    When you found your hope was stolen
    Did you have the strength to stay

    .

    Have you ever been badly defeated
    Cruched and left for dead
    Abused and so mistreated
    Something you won’t forget

    .

    You can’t give up
    You don’t give up
    You give it all you got
    You carry on
    You getting strong
    You give it all you got

    .

    Have you ever had someone you trusted
    Stab you in the back
    Betrayed let down and gutted
    Dirailed and off the track

    .

    Have you ever told someone a secret
    But ended up exposed
    No matter who believed it
    It felt like you’d been sold

    .

    I know it ain’t easy
    I’ve been there many times
    But somehow we just carry on

    .

  • Uncategorized

    Besvikelse är ett faktum

    Jag tar en paus…

    .

    Måndag, Håkan har åkt tillbaka till Eskilstuna och kommer hem i morgon. Jag är så jävla glad att vi har våra katter. De är helt klart mina bästa just nu. Eller det är dom alltid. Dom och Håkan.

    .

    Men bilden; jag smittar inte, men det verkar som att det är så alla tror. Jag har aldrig haft så uselt socialt liv som jag har nu. När jag berättade att Håkan har cancer så försvann nästan alla. Det är som att folk tror att det enda jag vill prata om är sjukdomar.

    .

    Men, jag saknar ett vanligt liv. Att prata (skriva) om väder och vind typ. En paus från det nya livet som vi tvingas leva med. Jag har tänkt mycket på framtiden, vill jag ens ha folk tillbaka? De har ju visat så jävla tydligt var de står.

    Självklart har jag några som vågar prata med mig. Men det är inte dom som jag har känt länge. Om jag vill prata med någon så är det bara mig det hänger på. Om jag inte skulle börja prata så skulle fan ingen märka om jag försvann.

    .

    Jag är den som kacklar hemma. Stackars Håkan, men. Jag försöker att inte.. Ta för mycket energi och plats. Särskilt när jag märker att han inte orkar, vilket är det vanliga nu. Han har varit jättetrött sen han började med strålning. Det är inte konstigt då att han inte orkar lyssna på mig, men det blir inte roligare för det, men jag klandrar honom inte.

    .

    Jag hoppas bara att han kommer tillbaka till min Håkan snart. Men jag har full förståelse för att han inte har samma ork som tidigare.

    .

    Men mina vänner… Jag vet inte vad jag ska säga.. Nå väl.. Jag tänker inte skriva vad jag känner, för det skulle bli fel.

    .

    Sen vet jag inte hur det ser ut framöver, jag ska inte jobba denna vecka. Och inte på måndag. Sen vet jag att jag har lite undersökningar som väntar, men det är inget jag kommer att gå in på just nu.

    .

    Men nu. Jag klarar inte av att jobba. Jag orkar inte, jag är bara så förbannat ledsen hela tiden. Så ledsen och rädd.

    .

  • Uncategorized

    I’m just pathetic

    .

    Det är 4 timmar kvar.
    4 långa timmar. Jag sa till Håkan att jag känner mig en smula patetisk.
    Det är krig, Håkan har cancer
    Och jag är rädd för att jag till tandläkaren.

    .

    Men vetskapen om allt annat gör mig faktiskt inte lugnare.
    Min rädsla finns där ändå, sen många år tillbaka
    Den har blivit lite bättre, förra gången jag skulle gå så var jag lugn tills jag såg tandläkarstolen.
    Nu, 4 timmar och jag mår illa.

    .

    Finns det någon som förstår mig och min känsla av att negligera mig själv? Men det är svårt. Förra gången blev jag rädd först när jag såg stolen.

    Men nu sitter jag här i soffan och benen darrar, jag kan inte kontrollera min rädsla.

    .

    Vuxna människa – rädd för tandläkaren.

  • Uncategorized

    Det har hänt så mycket, men ändå står det still

    Jag har saknat att skriva, men bloggen och jag har varit ovänner. Det har varit strul med hur det ser ut när jag har publicerat något nytt och det har stört mig.

    .

    Men. Idag är det tisdag och jag har redan gått på helg. I morgon ska jag träffa min psykolog och direkt efter det ska jag till onkologen och träffa en kurator. Jag är anhörig och jag måste få någon att prata med.

    Men det är bara lite för att se om vi klickar.

    .

    Sen på torsdag ska vi till Eskilstuna och träffa läkaren, vi vet inte vad som väntar, men vi hoppas att vi kan få veta när det är dags för strålning och cellgifter.

    .

    Jag vill inte att det ska vara en del av vårat liv, men nu är det bara så det är. Men just nu är vi faktiskt lugna. Eftersom att vi inte vet något än så tar vi det som det kommer.

    .

    Jag har fått en massa otrevliga kommentarer från ett ex om det här, jag har tydligen inte rätt att må dåligt av det här för att det är inte jag som är sjuk. Nej, det är jag faktiskt fullt medveten om, men jag är anhörig och jag är orolig, jag vill inte att han ska behöva må så här.

    .

    Och jag kan inte rå för att jag bryr mig. Jag kan inte rå för att jag ibland är orolig. Och Vem kan komma och förbjuda mig att känna känslor som jag inte kan styra över?

    .

    Ett ex, som är sjuksköterska och nära anhörig till just cancer. Borde då inte han veta att det även drabbar oss anhöriga?

    .

    Han som brukar lägga sig på golvet i badrummet hos sin mamma, lägga sig på samma ställe och i samma ställning som hans pappa låg i när han dog. Jag tänker inte klandra själva grejen, men det blir väldigt skevt att han kan göra så, känna så, men förbjuda mig att vara ledsen.

    .

    Men men. Jag kan inte låta honom styra mig. Det är som det är. Nu ska jag försöka att sova. Nisse ligger intill mina ben och sover. Jag tror att han väljer att sova hos mig för att jag ligger still när jag sover. Håkan vet jag inte riktigt vad han gör, men han ligger allt annat än still…. 😅

  • Uncategorized

    Sämsta starten ever – 2022

    Håkan –
    3 januari
    Koloskopi i Nyköping.
    Cancer 💔
    Utredning om eventuell spridning startar

    4 januari
    Skiktröntgen i Nyköping

    7 januari
    Magnetröntgen i Eskilstuna

    13 januari
    Läkarkonferens om resultat och behandling, vi blir kallade efter det
    Plus rektoskopi i Eskilstuna

    Nu väntar strålning, cellgifter och sen operation. Han kommer att få permanent stomi. Den kommer att rädda oss båda, vi kommer att få ett helt nytt liv.

    Ett liv utan att alltid ta reda på var närmaste toalett finns. Så jävla lättad jag är, jag har aldrig varit så rädd vad jag kan minnas. Men jag kommer att få min Håkan kvar.

    Håkan, du vet att jag inte lämnar dig ensam genom det här.

    H̲å̲k̲a̲n̲,̲ j̲a̲g̲ ä̲l̲s̲k̲a̲r̲ d̲i̲g̲ s̲å̲ j̲ä̲v̲l̲a̲ m̲y̲c̲k̲e̲t̲

    Vi tar fighten tillsammans

  • Uncategorized

    V. V. R = Våga Vara Rädd

    Denna jävla rädsla

    Det här året har börjat så jävla dåligt, rädsla, ovisshet, att inte kunna göra något, att inte kunna ändra något.

    Det enda jag kan göra är att finnas där som stöd. Jag vill inte behöva göra det, jag vill inte… Men självklart så gör jag det, av kärlek och omtanke.

    Jag finns för de som finns för mig. Jag kommer att tillbringa mer tid på jobbet än vad som blev sagt från början, allt för att jag inte ska tänka mer än nödvändigt.

    Jag är nu rädd av två anledningar. Först och främst för det som händer i livet, sen att jag ska krascha. Men jag vågar knappt säga det sista, för det känns nästan egoistiskt.

    Inte för att jag just nu bryr mig om mig själv på det sättet, men jag är så jävla rädd för det som vi inte vet än. Väntan på alla svar.

    När någon annan blir sjuk, det är så mycket svårare än när det är jag som inte mår bra.

    Jag önskar att jag kan få vakna ur denna mardröm. Jag vågar inte tänka på vad som komma skall, men jag kan inte sluta heller.

    Enda gången som jag inte tänker så mycket är när jag jobbar, men jag tänker då med. Tänker och oroar mig.

    Jag vet varken ut eller in.

    Snälla livet, gör inte så här!!

    Jag vet att jag kan faktiskt prata med Håkan, och det gör jag så klart, men jag kan inte förstå. Jag vill bara veta varför det ska hända saker som jag inte kan kontrollera eller hantera.

    Kan någon bara väcka mig ur det här.

  • Uncategorized

    Det är väl nu det börjar på riktigt

    Klara, färdiga, gå…

    Jag vill skrika rakt ut, men jag vet att ingenting blir bättre för det. Så jag försöker att hålla mig samlad. Ta varje dag som den kommer och inget mer än så.

    Inte måla fan på väggen och inget övrigt katastroftänk. Jag vågar inte skriva mer om vad som händer i livet nu, dels för respekt plus att jag inte kan stava till det. Nästan.

    En valde att göra det värre, men andra gör tvärtom. Jag får jobba mer än jag ska om jag behöver, för att inte tänka för mycket.

    Chock just nu, men jag hoppas att det lugnar ner sig.. Jag måste bara få samla mig, förstå och få veta mer än vad jag vet nu.

    Jag har kämpat i många år gällande mig själv, sen blev jag stabil. Nu börjar en ny typ av kamp. Men inte bara för mig. Men på helt olika sätt för oss som är inblandade på något sätt.

    Men, jag känner mig rätt stabil nu, men jag måste hålla mig sysselsatt och inte vara ensam för mycket. Därav mer jobb.

    Men, jag kanske skriver mer om det när jag kan. Kan sätta ord på det. Men, så är det. Livets nyck.

  • Uncategorized

    Jag hatar denna oro

    Jag är bra på att oroa mig för saker lite för lätt. Nu är det dags igen. En som ska göra en undersökning snart och som mår väldigt dåligt. Jag är livrädd för vad det kan vara för fel. Oroar mig för det värsta.

    Jag blir så klart ännu värre när det gäller någon som betyder väldigt mycket för mig. Jag vill kunna göra något, hjälpa till, underlätta vardagen.

    Men jag tappar allt. ”tvättar kinderna när ingen ser”. Men, jag hoppas att de hittar något som man kan göra något åt på ett enkelt sätt. Inget farligt får det vara.

    Men jag är rädd

  • Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Uncategorized

    Hos tandläkaren

    Idag var det dags för tandläkaren, jag är så rädd för att gå dit, men min tandläkare är så himla bra. Men när jag kom dit så fick jag veta att hon var sjuk, men jag fick boka om tiden om jag ville.

    Men jag valde att försöka att låta Ulrika och Malin peta i munnen på mig. Det började faktiskt bra, jag är så rädd för kroken men jag sa att känna var okej, men tandsten får hon ta med maskinen. Men hon var så försiktig så jag sa att hon kan få testa att ta tandsten med kroken.

    Kerstin fick ta lite med den för 6 månader sedan, men idag så gick det så bra att Ulrika tog allt med den.

    Men sen såg hon en blåsa som visade sig vara en fistel som satt inte så långt ifrån tandraden och efter att ha röntgat och pratat med den andra tandläkaren så visade det sig att det är en fistel som har en fistelgång upp mot en tand intill. En tand som är rotfylld.

    Så nu fick jag lite nya tider minst sagt, den första är till Kerstin som jag brukar gå till, hon ska få ta den tandstenen som sitter under kanten för de hann inte idag då de fokuserade på min fistel.

    Så nu ska Malin borra upp hela tanden, Tanden som bråkar är en gammal lagning från 2003.

    Borras upp till roten och titta igenom kanaler i tanden. Leta efter en ev spricka.Borra igen om det går, annars en tand mindre….

    Just nu är jag glad att jag har fått beslut om att få nödvändig tandvård med anledning av mina mediciner. Jag har frikort på all tandvård till 9 november – 22

    Men, jag är lika rädd för det. Nu är det inte bara en annan som jag oroar mig för, nu har jag det här också. Och sen tidigare har jag även boende. Var fan kan man bo om man har en katt som följer med?

    Nä väl, på torsdag åker vi till Norrby, Pepsi också. Där stannar vi till den 2 januari.. Det ska bli riktigt skönt, hoppas jag.

    Jag ska jobba i morgon och på torsdag, sen är det julafton på fredag, på juldagen kommer Pontus och Elin, annandagen vet vi inget om. Sen är det lite mer som kommer, sen är det nyår som vi ska unna oss libanesisk mat.

    Den 2 januari åker vi till Gnesta och sen Äntligen är det dags att åka till Nyköping, Håkan ska göra en undersökning som jag oroar mig för rätt mycket. Eller inte undersökningen, utan resultatet.

    Men. Jag kämpar på med att hålla masken. Haha. Inte min grej kanske. Men men..

  • Uncategorized

    Nervositeten äter upp mig

    Jag ska till tandläkaren idag. Jag har väldiga problem med sånt folk. Min tandläkare är dock bra, men mina nerver är inte upplagda för det här.

    Försöker att lugna ner mig

    Jag har nog gått igenom hela min Spotify och Youtube, men jag kan inte lugna ner mig. Jag hatar det här.

    Men jag får försöka tänka på annat. Vi ska rensa ut min lägenhet så att det kan bli klart. Så jag ska fixa kaffe så att det är klart när Håkan kommer.

    Sen ska jag få hjälp med att fixa naglarna inför jul. Om det ens är någon idé när jag ändå ska jobba i veckan.

    Men. Vi får se

  • Uncategorized

    Jag känner mig lite off…

    I min lilla värld så är det dock så att det kan bara vara svart eller vitt. Just nu är det så.

    Jag hatar vissa dagar mer än andra, söndagar är en sån dag. Ensam och rastlös

    Jag måste göra något hela tiden för annars går min hjärna på högvarv. Jag vill ha någon att sova med, någon att vakna med, gärna vakna lite tidigare så jag kan ligga där och bara titta på den finaste jag vet.

    Jag saknar honom. Sällskapet, någon som ständigt jävlas med mig, någon som spöar mig i yatzy. Om jag vinner så är det bara för att jag fuskar. Men självklart bara på skoj.

    Jag har Pepsi, men det är svårt att prata med henne. Jag försöker att hitta något att hyra. Men det är så svårt.

    Jag har börjat min praktik, jobbat 4 dagar. Jag har fått göra en akutflytt till lägenheten bredvid min gamla pga fuktskador och hela badrummet ska rivas. Men jag gillar den här lägenheten bättre. Pepsi har kommit till ro och det är ju det viktigaste.

    Jag måste ta ett samtal gällande katt över jul och nyår. Vi ska ju vara på Norrby, men det vore skönt att slippa pendla. Jag vill inte heller att mamma ska gå till henne varje dag under så lång tid som innebär att Pepsi blir lämnad ensam så mycket.

    Men jag drar mig ändå för det. Jag vet reglerna.

    Jag vill kunna planera en framtid, men jag vet inte hur. Så fort jag hittar något som är ett bra boende så står det i annonsen att man inte får ha husdjur. Jag vet att det inte är tillåtet enligt Hyresgästföreningen att förbjuda så länge det inte är ett allergihus.

    Men det struntar folk i. Jag söker ändå, för det kan ju vara så att dom skriver så för att förhindra att det kommer någon med hundar som tuggar på väggarna.

    Men, just nu känns det mesta rätt hopplöst och onödigt svårt. Så när dessa tankar kommer så tänker jag på en dag framöver som jag längtar efter.

    Nå väl. Söndagsmonsret ska gå och lägga sig nu. Hoppas att John Blund vill vara min vän. Jag behöver sova.. Typ. Ingen väckarklocka i morgon.

    Jag tänker åka till Norrby över dagen och vika tvätt och städa lite. Det är på tiden.

    Fy fan vad jag älskar dig Håkan ❤️
  • Djur,  Uncategorized

    En riktigt härlig film

    https://www.facebook.com/ron.hoenig/videos/242196854440472/

    Jag fick den här filmen skickad till mig från en vän. Den är offentlig på Facebook och jag tror att alla kan titta på den även om man inte har ett konto där. Men jag är osäker på hur det funkar.

    Sen hittade jag den här på Ikea igår, eller den jag såg var lite större, men den här har ju en kalv också. Så himla fina dom är.

  • Uncategorized

    Vad är det som händer i min kropp?

    I måndags, 22 november åkte jag till Stockholm och St Göran för att operera bort cystan och sterilisera mig. Allt gick bra och jag fick åka hem några timmar senare. På tisdag eftermiddag börjar jag få ont i kroppen, främst nacke och axlar. Mycket vanligt efter en sån operation.

    Men det var ändå så pass lite smärta så jag var dålig på att ta Alvedon som jag skulle göra. På tisdag kväll hade jag så fruktansvärt ont i vaderna, precis som vid kramp eller sendrag..

    Onsdag morgon var det så illa att jag ringde till sjukhuset och frågade om det skulle vara så och då sa de att jag skulle ta maxdos med Alvedon även om jag inte har ont, annars riskerar man att få ett smärtgenomnrott och det är svårare att häva. Det var det jag hade fått.

    Jag tog det jag skulle, men senare under veckan så fick jag problem med att kissa, inte så att det gjorde ont, men det var svårt att få ut liksom. Så på lördag morgon så kom sjuksköterskan och tog en sticka där de kunde konstatera att jag har blod i urinen och ett positivt svar på nitrat. Jag skulle gå till vårdcentralen som i morgon bitti och lämna in ett urinprov för odling.

    Idag har jag varit rent allmänpåverkad och jag har ont runt mina ärr fast på insidan, jag har frusit och svettats om vartannat hela dagen och jag har ont i ryggen. Men det har jag så ofta så jag vet inte om det hör ihop.

    På kvällen kom en sköterska och hon var den mest virriga jag har stött på.. Men hon kunde prata med nattpersonalen, men jag fick fel uppfattning om henne så jag valde att ringa till 1177 istället.

    När jag sagt hur jag känner mig så sa hon att jag uppfyller alla kriterier för att åka till akuten redan ikväll. Så jag ringde och bokade sjukresa in.

    Nu äär klockan 21:33 och jag sitter i taxin nu. Det var inte längesen jag hade urinvägsinfektion och fick göra en cytoskopi och det var inte längesen jag fick åka in för att operera bort gallblåsan (februari – 21).

    Nu vet jag inte vad det kan vara, men jag har inte tid att vara sjuk. På tisdag ska jag på studiebesök på min nya praktikplats och sen börja där den 7 december. Så jag har inte tid. Fan liksom.

    Men trots att det har varit en tuff vecka så är det ändå en lördag morgon (igår) som väger upp väldigt mycket.

    Håkan & jag

    Håkan är Helan och jag är Halvan – utan Håkan är jag halv trasig och Icke-komplett. Jag har inte tid att sura ihop just nu, men om Håkan får bestämma så är jag bara en grinig kärring hela tiden 🤣

    Ta det lugnt nu, han får faktiskt säga så, vi kan vara ganska hårda i tonen. Jag brukar säga saker om hans ålder och att jag har blivit en antiksamlare. Men det är verkligen ingen sanning i våra ord.

    Men. Tiden med honom har gett mig så oerhört mycket på alla plan. Vi kör framåt, satsar på en framtid ihop. Både här och där.

    Hur som, nu ska jag försöka att slappna av lite grann, luta stolen lite för att få lite avslappning i det onda. Sen ska jag kanske börja våga gnälla när det är något som är fel. Men, jag får ju inte mindre ont av att gnälla. Typ

  • Uncategorized

    Tänk en tystnad

    Tänk, det är gratis att drömma och det är nog det jag får fortsätta att göra en tid framöver. Men, ett litet hus som ligger i närheten av en sjö och har skogen inpå knuten. Jag, Håkan och våra katter.

    Ingen trafik, inga störande ljud. Bara vi och naturen. Det är min dröm. Men det är nog svårt att få till. Jag har saker runt mig nu som liksom sliter i mig, jag kan inte vänja mig heller.

    Men jag hoppas att det går att få en liten del av det i alla fall. Bara jag får vara med dom jag älskar mest. Men jag vill ha det lugnt runtomkring. Inte sånt som skapar kaos i hela mig. Eller inte bara mig.

    Sista april går mitt beslut ut. Vad händer sen? Jag vet inte. Men det visar sig då.

    Nu ska jag lägga mig tillrätta och mysa med både Honom och Nisse. Jag saknar Pepsi… Som vanligt. Men med henne i närheten så saknar jag Nisse.

    All denna saknad