Pepsi

  • adhd,  Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi,  Tvåsamhet

    Kärleken till en hund

    ⭐⭐⭐⭐ ZORRO ⭐⭐⭐⭐

    .

    Zorro, han är en riktigt bra vän och stöttepelare. Han ser direkt när jag har det tufft och är ledsen. Det gör ju självklart Pepsi också, men hon finns främst på kvällar och nätter, eller om man är inne ändå.

    .

    Men jag är så himla tacksam för att Zorro finns. Han ser mig, hela mig enda in i själ och hjärta. Och smärta. Han kommer fram, låter mig lägga armarna runt hans hals och tar emot litervis med tårar utan att kräva något i gengäld. Inte mer än lite skinka.

    .

    Jag skulle vilja skriva riktigt fina ord om honom, dikt eller så. Men jag vet att han vet hur mycket jag älskar honom. Det gör jag verkligen. Han är så speciell, hundar är viktiga för mig och eftersom att Håkan inte vill ha hund så är jag glad att Zorro finns.

    .

    Visst har vi en liten Labbe här också, men det är Zorro som söker upp mig på ett särskilt sätt. Han visar att han gillar oss alla typ, men ingen i världen kan slå matte. Absolut ingen. Och nej, jag skulle aldrig försöka att konkurrera med henne, för dels är det fel! Sen är det Omöjligt att bestämma över djur och känslor.

    .

    Men jag är så glad att han gillar att hänga med oss och jag är så tacksam för att jag får låna hans hals och gömma mina tårar där. Han vet vad jag känner, hur jag mår, vad jag tänker på, oroar mig för, hoppas på, vad jag inte vågar tänka på.

    .

    Han vet allt, och en dag ska jag dela med mig tror jag, i alla fall till Håkan. Men jag är rätt säker på att han och ni vet till viss del, men jag vill inte sätta det i ord än. Jag väntar lite.

    .

    Jag är orolig för så mycket, men jag låter inte det styra mitt liv. Det försöker jag att låta bli. Men Zorro kommer att bli viktigare än någonsin om ett litet tag. Jag kommer att behöva honom för att jag inte ska jobba ihjäl mig. Gå in i väggen.

    .

    Jag är världens sämsta på att vara ensam när Håkan är långt borta och inte mår bra, jag är hemma och kan inte finnas där för honom. Han kommer att ligga där, jag oroar mig här. Att hantera att någon jag älskar mår dåligt på något sätt… Hur i hela friden gör man det?

    .

    Men jag vet att det är han som är sjuk, han som opereras, han som kommer att ha ont. Jag vet det och det är ingenting som någon behöver påminna mig om. Men jag har känslor, jag har ett överflöd av empati. Jag vill bara trolla bort det onda. Men jag kan inte. Inte ens om jag hade varit där, men det hade känts bättre att vara det.

    .

    Då skulle vi kunna prata om allt mellan himmel och jord och få honom att kanske kunna glömma smärtan för en stund. Inte glömma, men den värsta känslan kan dämpas för stunden.

    .

    Men jag kommer att vara hemma och då blir Zorro så himla viktig. Det får mig att sakna Dipp ännu mer.

    .

    Dipp

    .

    Jag och Dipp
  • Bipolär,  Djur,  Känslor,  Kärlek,  Livet,  Pepsi

    Den totala kärleken till en katt

    Timme efter timme….

    .

    Tänk, att hon ligger nära, spinner hela tiden och svansen rör sig försiktigt. Jag klappar henne hela tiden, pussar på henne, luktar i pälsen, och jag kan inte sluta le.

    .

    När jag tittar på henne, ögonen, teckningen i ansiktet, hennes små tassar. Jag kommer ofta på mig själv med att på något sätt skratta till, jag kan inte hålla lyckan tyst för mig själv. Jag tittar och blir alldeles tårögd hur ofta som helst.

    .

    Hon kan ligga så hos mig, timme efter timme.. Även fast jag klappar henne nonstop så får hon aldrig nog. Vi satt/låg så i soffan ganska länge och Håkan valde orden ”det är inte normalt” men då inte nedlåtande, utan mer att de flesta katter ligger gärna nära och sover och spinner. Men om man klappar dom för länge så går de iväg. Men inte Pepsi.

    .

    Hon vill alltid vara med, vara nära

    .

    Det jag inte är beredd att göra för henne, det finns inte.. Jag gör allt, går genom eld.. Jag älskar henne så ofattbart mycket. Efter allt som hon har gjort så är jag skyldig henne allt och lite till.

    .

    När jag har legat och bara varit orolig så har hon inte lämnat min sida. Ligger jag i sängen och behöver gå på toa så följer hon med, har jag riktigt svår ångest så lägger hon sig inte i höjd med min mage, då är det tätt intill bröstet som gäller.

    .

    Att ha hennes namn förevigat känns som det minsta jag kan göra, men jag är inte klar med den… En liten detalj fattas. 🐾

    .

    Kärleken hon visar, nyfikenheten till det nya livet. Hon. Jag älskar henne

  • Djur,  Håkan,  Kärlek,  Livet,  Nisse,  Pepsi,  Tvåsamhet

    En smärre bildbomb

    ~

    ~

    ~

    Ibland är Facebook bra att ha, för idag fick jag veta att det är 9 år sedan jag började leta efter en ny katt. 9 år.

    Det betyder att det tog mig 1,5 år att hitta vem jag sökte efter. För i oktober 2014 hittade jag Pepsi och i november var hon stor nog att lämna sin mamma.

    ~

    ~

    ~

    ~

    Tänk att hon räddade mitt liv. Men jag kommer inte ihåg vilket år, men jag kan gissa på 2016. Väckte husse. Jag till sjukhus.

    Utan henne hade jag inte överlevt natten. Så jag är så jävla glad och tacksam för att jag har henne.. Nu har jag dessutom Nisse också och just nu när jag skriver så ligger han i sängen med mitt ben som kudde.

    ~

    Pepsi är nog ute, det är ju ändå bra väder. I morse när vi satt i köket så fick vi syn på henne, hon gick på gräsmattan mot buskarna. Vad hon såg vet vi inte, men hon gjorde sig liten, redo för anfall. Smög så försiktigt hon kunde.

    ~

    Jag satt och njöt för fullt, just för att jag vet hur gärna hon vill vara ute. Alltid. Men när jag skulle lära henne att gå i koppel så var det ingen lätt match. 3 år höll jag på, men hon ville verkligen inte och var så himla lättskrämd.

    ~

    Men att vara på balkongen och på loftgången dög. Varje dag skulle hon ut. Men hade ingen möjlighet att se någonting. Sen nu. Hon har en lucka bredvid dörren och kan nu gå ut precis när hon vill. Jag ser hur hon älskar att gå, grus eller gräs under tassarna.

    ~

    Möjlighet att jaga. Det tror jag att hon kommer att klara, hon har ju ändå fångat en blåmes. På loftgången. Jag vet inte hur det gick till, för hon vågade inte hoppa. Jag har iakttagit henne tillräckligt för att vara säker.

    ~

    Men jag tror att fågeln kom upp ur de hålen som är längs loftgången där eventuellt regnvatten ska rinna ut. Det är min enda förklaring till det.

    ~

    Hur som, nu ska jag vila lite och sen fixa lite här hemma. Vi har sått frön och planterat blommor. Så nu börjar det hända lite här.