Praktik

  • Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

    Det är väldigt mycket nu

    Det stämmer väldigt bra

    .

    Många som frågar om jag inte är på kaningården längre, men sanningen är att jag har fallit tillbaka till viss del. Jag kan åka hemifrån, men jag gör det helst inte ensam. Jag vill inte vara med folk.

    .

    Jag har dock inte isolerat mig igen. Jag brukar titta på någon serie när Håkan åkt till jobbet, sen jobbar jag lite ute med att göra det lite fint, jag leker med hundarna, jag städar och donar inne. Leker hemmafru helt enkelt. Jag trivs bäst med det just nu.

    .

    Jag tänker inte så mycket på cancer. Jag har ändå lyckats med att hålla negativa tankar borta utan problem. Men det är bara det sociala som står åt sidan. Men nu har jag fått igenom kontaktperson och jag känner redan Anna och jag trivs väldigt bra med henne.

    .

    Jag följer med Håkan så mycket jag kan, jag har kontakt med Elin samt en kurator via onkologen. Så jag har stöd så, vilket känns väldigt viktigt. Jag skulle ha träffat båda idag, men jag är fortfarande förkyld, så jag ska prata med Elin i telefon i morgon.

    .

    Jag har blivit väldigt känslig för stress och krav. Så jag är hemma, vet inte hur länge eller vad som händer sen. Men jag vet att jag måste lyssna på mig själv och vad jag klarar av.

  • Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

    Sån jävla seger

    Mitt segertåg…

    Äntligen är det färdigt. I helgen har vi tömt min lägenhet i Gnesta. Jag ska lämna städningen till ett städbolag. Och jag har idag lämnat in min nyckel.

    .

    Jag har bott på ett särskilt boende sen oktober 2017 och nu är jag redo att stå på egna ben. Jag kommer att ha boendestöd 4 timmar i månaden för att få mina mediciner. Men utöver det så….

    Det känns så himla bra, men overkligt att jag ändå har kommit så långt. Men det var Håkan som jag behövde. Det var när jag träffade honom som jag faktiskt vågade leva, lämna lägenheten, få hjälp med att hitta en ny daglig verksamhet.

    .

    Nu har jag dock backat lite.. Jag orkar inte vara på praktiken med kaninerna. Jag vill tillbaka. Men det är för att jag saknar att hänga med djuren. Men allt jobb. Jag måste backa bandet när det gäller att hitta tider som är lämpliga.

    .

    Men jag känner att jag måste prata med Elin om det hela. Hon är ändå den som är mest insatt i allt som gäller mig, min faktiska ork och vad jag vill orka. Så jag ska prata med henne om det på onsdag. Då ska jag även träffa Liselott från onkologen.

    .

    Men. Jag är fri. Som en fågel.

    .

    Tack till Håkan som verkligen har hjälpt mig. Nu är det min tur att försöka att finnas för dig, för oss. För framtiden

  • Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Sport,  Tvåsamhet

    En sån dag…

    Började rätt bra, vaknade innan larmet och gick då upp för att fixa frukost till Håkan att ta med till jobbet, passade även på att fixa lunch medan han duschade och så. Sen kaffe på trappan som vanligt.

    .

    När han hade åkt så tittade jag på två avsnitt av SWAT. Fixade sen kaffe för att fylla termosen så det hela tiden fanns färdigt åt mig.

    .

    Sen var det lite prat med Tobbe, var tvungen att berätta att Nisse har fått mask så att de kan hålla koll på hundarna. Sen blev det dags att rensa sly i ena slänten och även fått fönstren putsade, men bara på utsidan. Tar resten i morgon.

    .

    Sen kom Håkan hem, men innan dess så frågade han om det var något vi behövde ha handlat och jag tyckte att det var dags för semlor igen, så han köpte det och varsin stor Pucko.

    .

    På kvällen var det dags för andra playouten mot Troja Ljungby. Bäst av 7 gäller för att försäkra sig om en plats i allsvenskan nästa säsong också. Södertälje vann den första matchen och ikväll var det match nummer 2.

    .

    Men det var bara första perioden som de spelade bra, andra och tredje var det enbart vår målvakt som rent mentalt var på isen, men det räckte idag. Södertälje vann med 2-0 och den sista pucken i tom kasse.

    BELARUS – NIKITA TOLOPILO

    .

    Under tiden vi kollade på hockey så var det ett fasligt spring på katterna och sen kom det en sån fin sak.

    Äntligen är de sams

    .

    Jag blir så fånigt glad att se dom. Pepsi har blivit helt förändrad. De kan nu sova tillsammans, de sitter bredvid varandra och äter, de leker ihop och det är även Pepsi som bjuder in till lek.

    .

    Sen har jag pratat med Tina om min praktik och frånvaron där. Jag orkar inte jobba. Hemma är det lättare för att om jag behöver en paus så kan jag göra så mycket annat som jag blir lugn av. Så Tina sa att jag är hemma och börjar jobba igen den 4 april och då är hon med mig för att få en bild av hur det ser ut där.

    .

    Men, nu ska jag släcka lampan och försöka sova, varit en riktigt jobbig dag med svåra saker att hantera. Men, det är bara att bita ihop igen.

  • Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet,  Vänner

    Betyder jag inte mer än så?

    Jag behöver bara få ur mig hur jag känner och mår. Om jag försöker att prata så är det nästan ingen som lyssnar.

    .

    .

    Jag har kämpat med psykisk sjukdom i många år, haft kontakt med psykiatrin sen jag var 13, men då var det inte lika regelbundet. Plus att jag inte var beredd att låta någon veta om det. Till skolan sa jag att jag skulle till tandläkaren eller så.

    .

    2004 tog jag kontakt med psykiatrin mer på riktigt, jag träffade en psykolog som hette Birgitta. Jag bodde i Blekinge vid den tiden. Det var även då jag började äta medicin.

    .

    2009 kkraschade jag, jag tog då till den enda metod som jag klarade av, att lämna allt jag hade. Om jag flyr, då kan jag börja om på nytt på ett ställe som inte har dåliga minnen och jag kan då börja om på nytt.

    .

    Jag blev sjukskriven i januari 2010 och har varit det sen dess. Men min taktik funkade inte, jag började må dåligt och flyttade igen. Och igen.

    .

    Men något som jag alltid har gjort är att finnas där för mina vänner. Även om jag var inlagd så fanns jag. Jag la mig själv åt sidan, för då flyttar jag fokus från mig till en vän. Även folk som jag egentligen inte kände mer än via bloggen.

    .

    Sen kom jag på fötter hösten 2020. Nu är det mars 2022 och nu när jag verkligen mår dåligt av en annan anledning, vem finns där för mig? Kan du gissa? Ingen av de som jag trodde på.

    .

    Jag vill inte ha kontakt med mina vänner för att prata om det som är svårt just nu. Jag vill inte prata om cancer, sjukhus, cellgifter, operation.

    .

    Jag vill ha någon som kan hjälpa mig att leva normalt för några timmar. Prata om film, musik, dagens tråkiga mode, djur, dricka kaffe.

    .

    Förstår ni? Jag har fallit bakåt igen, jag är hemma. Jag klarar inte av att jobba på kaningården som jag egentligen älskar att göra.

    .

    Min ork räcker inte. Vad ska man göra egentligen? Jag känner rent spontant att den dagen som någon ber mig om hjälp, så känner jag att jag vill säga nej. Problemet är att jag inte fungerar så. Är man vänner så hjälper man.

    .

    Även nu är det så, folk börjar inte prata med mig om något rent spontant. Det är jag som får ta första steget. Någon kan börja, de skickar en bild eller länk till en film. Jag kommenterar. Och där dör samtalet.

    .

    Jag menar inte att alla har dragit, men de som nu finns är såna som känner både mig och Håkan. Men de som jag har känt i många år, de som jag trodde på.

    .

    Det här inlägget kanske är formulerat lite fel. Det kan låta som att de som finns inte räknas. Men det gör dom. Verkligen.

    .

  • Cancer,  Håkan,  Hälsa,  Livet,  Praktik

    Det ffinns så sjuka tävlingar i livet

    Många vet om att jag har haft en mångårig kontakt med psykiatrin. Inlagd, intox, självskador, suicidförsök osv.

    ..

    .

    .

    Men inte så många vet om att jag har väldigt svåra problem med magen. Eller ryggen. Det märktes inte så mycket utåt när jag låg med gallsten och dessa kramper som man får på köpet.

    .

    Jag har väldigt svårt för att ta plats och gnälla. Jag är säker på vad det beror på och jag ska berätta om det.

    .

    Livet när man tillhör psykiatrin, både ute i livet och som inlagd. Då ska det verkligen vara en stor och viktig tävling, en tävling som jag alltid förlorade.

    .

    Det var rent skryt och jag valde bara att inte delta i den. Den man tydligen ska tävla i är saker som ;

    .

    Den som fick en psykisk diagnos tidigast, ju yngre du var, desto sjukare var du – status

    .

    Självskador; självskadat längst tid, börjat tidigast, flest stygn, eventuellt fått opereras pga självskador som blev riktigt allvarliga, bredast ärr, svåraste brännskadorna,

    .

    Flest självmordsförsök, att vara den som överlevde mot alla odds.

    .

    Flest mediciner, starkaste doserna, starkaste behovsmediciner

    .

    Jag kan för mitt liv inte förstå varför det ska vara en tävling. Varför kan vi inte försöka att stötta varandra i det som är så jävla tufft? Vi är trasiga, och vi förstår varandra på ett särskilt sätt då vi har en annan typ av erfarenhet som de andra utan det psykiska vet.

    .

    Har man själv inte kämpat mot demoner och ångest så blir det faktiskt omöjligt att förstå. Då borde väl vi drabbade stötta istället för att tävla.

    .

    Jag skrev att jag var den som förlorade och det var helt enkelt så att jag pratade aldrig så mycket eller detaljerat om när jag började träffa en psykolog, eller när jag började med mediciner, vad jag har varit med om. Jag kunde prata lite, men jag lämnade detaljer.

    .

    Självskador, jag förlorade för att jag aldrig pratade om antal stygn, jag mätte aldrig varken sår eller ärr. Jag har självklart varit med och pratat om sånt, men jag sparade på det som var det viktiga.

    .

    Jag skar mig aldrig för att jag inte hade något alternativ, utan det gjorde jag enbart för att få vara med i gänget. Det var så det lät.

    .

    Seriöst. Varför är det så? Fortfarande.

    .

    Det har resulterat i att jag har riktigt svårt för att säga till om jag mår dåligt psykiskt eller somatiskt. Men jag har lättare för att be om hjälp när psyket bråkar. Men mår jag dåligt på något annat sätt så tiger jag.

    .

    Men jag måste bli bättre på det. Men jag vill inte ta plats, kräva något, stjäla er energi. Men nu kan jag säga, jag har problem. Jag och min mage har varit ovänner så många år och jag har sökt hjälp flera gånger.. Runt 2000 så uteddes jag till viss del och de sa att jag har IBS. Men, för att kunna sätta den diagnosen så måste de undersöka allt i hela matspjälkningsapparaten. Från strupe till slutet på ändtarmen för att först utesluta chrons, cancer, tarmfickor, ulcerös kolit osv. Men det det har dom inte gjort.

    .

    Jag har fått göra gastroskopi 3 gånger, lämnat avföringsprov och gjort ultraljud över galla, lever och bukspottkörteln. Men sen gjordes det inget mer. Men jag har även varit tvungen att testa att utesluta gluten och laktos.

    .

    Men nu orkar jag faktiskt inte. Håkan sa en sak som jag behövde höra. Du kan ju inte ligga på om att jag ska söka hjälp när du själv inte gör det.

    .

    Men det har varit att jag har gjort det så många gånger, men blir inte tagen på allvar. Och nu är jag feg, eftersom det visade sig att han har cancer, då blev jag feg. Det räcker med att en av oss har det. Typ.

    .

    Men nu har jag fått en tid till vårdcentralen på måndag. Jag var tvungen att vara hemma från jobbet idag för att jag kan inte minnas när jag fick skita senast. Jag kan få ut något som är lika stort som en harlort typ.

    .

    Jag har nu tagit 3 påsar Movicol på inte ens en vecka, plus laxoberaldroppar så sent som igår. Jag har fått resultat, men långt ifrån så som jag egentligen borde.

    .

    Jag känner hur det krampar i tarmarna, det händer att jag måste ställa mig upp, kan inte sitta pga kramper. Det gör så jävla ont. Så jag måste faktiskt ta tag i det här. Man ska inte ta laxerande medel för ofta för att då slutar tarmens naturliga funktion att fungera

    .

    Så. Jag vill inte gnälla och ta plats, för jag känner som att jag då tar upp en plats i den där tävlingen

  • Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Sport,  Tvåsamhet

    Så mycket, men ändå ingenting

    Jag vet inte vad jag känner, eller jo.. Jag har misslyckats med att orka jobba. Jag har misslyckats med att orka andas. Men jag har försökt att få ordning här hemma.

    .

    När jag hade sorterat vad som ska ställas ner i ladugården så gick jag och ställde mig och tittade på kossorna i 45 minuter. Rena snålblåsten. Plötsligt kom det någon, det var Milo som bor ovanför oss.

    .

    Där stod vi ganska nära varandra och bara tittade i tystnad. Mitt i allt så började tårarna att rinna. Bara rann, men inget fulgråt. Jag vet inte ens om Milo märkte det.

    .

    Men djur, att bara titta på när dom åt och tittade mot mig. Det var så rogivande. Det är bara det bästa med djur, som kan ge ett sånt lugn utan att de gör mer än bara att finnas och utan att förstå vad de gör för mig, vad de betyder för mig.

    .

    Sen har jag sett Pepsi när hon är ute, vi visste inte hur långt hon går eller om hon bara sitter på trappan. Men hon går iväg runt det andra huset, utom synhåll och hon reagerar inte ens när lampan över garaget tänds. Så hon är van vid den.

    .

    Nu blir det mjölk och kardemummasnurra framför hockeyn. Leksand – Timrå som vi ska se, jag får nöja mig med att hålla koll på Färjestad – Malmö via flash score, men det är lugnt, jag är inte sugen på något just nu.

    .

    Bara få sova till all behandling är över

    .

    Min allra största kärlek är sjuk. Jag är bara maktlös. Det gör jävligt ont. 💔

    Sån jävla kärlek ska inte få bli störd av cancer
  • Bipolär,  Cancer,  Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kampen tillsammans,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

    Så jävla besviken på mig själv…

    Jag är inte så stark som jag vill tro, eller som jag försöker att intala alla andra. Innan jag kraschar igen så måste jag försöka att förhindra det, för om jag kraschar så kan jag inte vara en bra partner och jag kan inte heller vara det stöd som Håkan behöver.

    .

    Jag kan heller inte glömma bort vårat hem, lägenheten som ska tömmas eller våra djur. Nu är det mer struktur på mina dagar. Fasta tider att förhålla mig efter.

    .

    Även fast det känns som ett nederlag och att jag är besviken på mig själv så var alla dessa förändringar min idé. Och bara det tycker jag ändå är ett jävligt stort steg att ta. Men nu är det inte så mycket för min skull och då är det kanske lättare.

    .

    Men. Nu är rasten slut….

  • Djur,  Framtid,  Håkan,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Tvåsamhet

    2021 är snart slut…

    VAD HAR JAG LÄRT MIG AV LIVET?

    Oj, vilket år det har varit och så mycket som har hänt, både bra och dåliga saker. Men jag börjar med de bra.

    I februari bytte jag daglig verksamhet från Flamman till Åsbacka, och där fanns det mer att göra för mig. Men det var saker som gjorde att jag inte orkade vara kvar, men jag kämpade på och letade efter ett nytt ställe vid sidan av.

    Men tillslut så hittade jag ett nytt ställe via Market Place på Facebook och det var på en kaningård 2 mil från där jag bor.

    Men i början på sommaren så var det bara för mycket i mitt liv, mycket som jag inte kunde hantera själv och i vanlig ordning så hanterar jag det på ett jävligt dumt sätt. – jag flyr från de som betyder något för mig –

    Jag har gjort det en gång tidigare, men den här gången så vågade jag ta svansen mellan benen och öppna mig för honom, han som äger nyckeln till mitt hjärta

    Redan från första dagen så var Håkan på mig, han vägrade att sluta prata. Jag vet inte vad det var som gjorde att han inte gav upp, för jag var inte rolig. Jag mådde riktigt dåligt men jag Vägrade att erkänna det. Erkänna = svag

    Men, den 6 juli så skrev jag till honom och frågade om vi skulle äta lunch dagen efter. Det sa han Ja till. Sen har det bara varit så himla bra!!

    Men sen har det varit mycket gällande boende då mitt beslut har gått ut. Så jag har sökt både praktik och boende hur länge som helst. Men nu har det ena löst sig i alla fall och jag trivs så himla bra där.

    Men, nog har det varit ett omtumlande år minst sagt, lite fuffens som pågår just nu, eller vad man nu ska kalla det, men ni får veta vid ett senare tillfälle.

    Nu är vi båda lediga och det är helt underbart.! Lediga tillsammans mer än bara helger. Då har vi bara lördagen tillsammans eftersom jag åker hem på söndagar, men det är bara en natt i veckan som vi sover på olika håll.

    Håkan har fått ett vikariat på 6 månader där han har varit en tid, men det finns ingen ekonomi till att kunna anställa honom. Sen har ju han fått tillbaka sitt körkort och det har gjort en enorm skillnad på både jobb och fritid.

    Det hhar varit ett riktigt bra år trots allt. Jag är bara så oerhört glad och tacksam för att jag får ha Håkan i mitt liv. Kärleken jag känner går inte att förklara….

  • Djur,  Framtid,  Håkan,  Hälsa,  Kärlek,  Livet,  Praktik,  Uncategorized

    Hos tandläkaren

    Idag var det dags för tandläkaren, jag är så rädd för att gå dit, men min tandläkare är så himla bra. Men när jag kom dit så fick jag veta att hon var sjuk, men jag fick boka om tiden om jag ville.

    Men jag valde att försöka att låta Ulrika och Malin peta i munnen på mig. Det började faktiskt bra, jag är så rädd för kroken men jag sa att känna var okej, men tandsten får hon ta med maskinen. Men hon var så försiktig så jag sa att hon kan få testa att ta tandsten med kroken.

    Kerstin fick ta lite med den för 6 månader sedan, men idag så gick det så bra att Ulrika tog allt med den.

    Men sen såg hon en blåsa som visade sig vara en fistel som satt inte så långt ifrån tandraden och efter att ha röntgat och pratat med den andra tandläkaren så visade det sig att det är en fistel som har en fistelgång upp mot en tand intill. En tand som är rotfylld.

    Så nu fick jag lite nya tider minst sagt, den första är till Kerstin som jag brukar gå till, hon ska få ta den tandstenen som sitter under kanten för de hann inte idag då de fokuserade på min fistel.

    Så nu ska Malin borra upp hela tanden, Tanden som bråkar är en gammal lagning från 2003.

    Borras upp till roten och titta igenom kanaler i tanden. Leta efter en ev spricka.Borra igen om det går, annars en tand mindre….

    Just nu är jag glad att jag har fått beslut om att få nödvändig tandvård med anledning av mina mediciner. Jag har frikort på all tandvård till 9 november – 22

    Men, jag är lika rädd för det. Nu är det inte bara en annan som jag oroar mig för, nu har jag det här också. Och sen tidigare har jag även boende. Var fan kan man bo om man har en katt som följer med?

    Nä väl, på torsdag åker vi till Norrby, Pepsi också. Där stannar vi till den 2 januari.. Det ska bli riktigt skönt, hoppas jag.

    Jag ska jobba i morgon och på torsdag, sen är det julafton på fredag, på juldagen kommer Pontus och Elin, annandagen vet vi inget om. Sen är det lite mer som kommer, sen är det nyår som vi ska unna oss libanesisk mat.

    Den 2 januari åker vi till Gnesta och sen Äntligen är det dags att åka till Nyköping, Håkan ska göra en undersökning som jag oroar mig för rätt mycket. Eller inte undersökningen, utan resultatet.

    Men. Jag kämpar på med att hålla masken. Haha. Inte min grej kanske. Men men..

  • Djur,  Framtid,  Kärlek,  Livet,  Praktik

    Min nya praktikplats

    Den 7 december började jag på en ny praktik som jag lyckades hitta på Marketplace på Facebook. Jag både ville och behövde komma vidare i livet, jobba med något som ger mig något. Ett jobb där jag får jobba med hela kroppen, kanske även vara ute mycket. Sen har många sagt att jag måste jobba med något där det innebär djur.

    Så, jag hittade Stjärnhovs kaningård, jag skrev så fort jag hade läst klart. Men då dessa kaniner föds upp till slakt så var jag väldigt tydlig med att jag inte vet hur Jag skulle klara av att vara med på det.

    Men han hörde av sig, jag fick komma dit och träffa George som han heter. Vi pratade om moral, djurhållning, en eventuell nödslakt, nutid och framtid.

    Sen lämnade jag telefonnummer till Pär som han kunde ringa till, och när George sen ringde så hade han sagt att Hon är som klippt och skuren för det här jobbet!

    Bättre omdöme kunde jag inte få. Men jag skulle dit med en av mina handläggare och sen när allt var klart så bestämde vi datum och tid. Så just nu i början så jobbar jag tisdagar och torsdagar, men redan direkt i januari så ska jag även jobba på måndagar.

    Frukostrast på gödselstacken

    Mina dagar börjar kl 8 egentligen, men då min buss kommer in strax efter 8 så börjar jag så fort jag är framme och har bytt till kängor. Då har han redan hunnit ge kraftfoder till alla digivande honor och jag börjar direkt med att ge hö till alla, pratar lite med dom och kollar så att alla mår bra.

    Födda 22 december 2021

    Sen lagom när jag är färdig så kommer det in kaffe och då brukar jag dricka det i lugn och ro hos djuren och det är då jag kan knyta band så att de lär känna mig så att de känner sig trygga när jag är där och stökar runt.

    Kaniner blir väldigt lätt skrämda och stressade och de triggar igång varandra så den stunden är viktig för mig.

    När jag är färdig med mitt så börjar jag med att städa burar och då kör jag en sektion per dag. Just nu. Jag har inte hunnit få upp tempot än för jag städar hellre lite sakta så att jag även kan lära känna djuren.

    Men eftersom att jag inte kan börja jobba i tid så kan jag inte gå tidigare för att hinna med bussen hem, för den går 2 minuter innan jag slutar och det tar ett tag att gå.. Det är nästan 1 km från buss till gård

    På gården finns det en drås med hönor, 2 tuppar, en hund och just nu runt 220 kaniner. Precis bredvid finns det en hästhage. Det är inte hans hästar, men han har hästar ibland. Men just nu uthyrda

    Så, nog har jag fått det jag vill.. Och ja, det är verkligen fysiskt jobb

    SEN EN ANNAN SAK SOM ÄR VIKTIG

    Att Håkan har varit nykter så länge är värt att nämna! Men idag gör vi inget särskilt av det men om 2 veckor så blir det god mat och sen ska vi dricka mousserande vin, alkoholfritt så klart. Gott och lite sånt.

    Nu ska jag kika runt bland nyheterna, jag har inte hunnit med det idag.

  • Djur,  Framtid,  Livet,  Praktik

    Jag är trött på problem

    Jag bbörjar tröttna på motgångar. Nu när det börjar bli lite bättre med att jag har fått en ny praktik, men. Jag har inte hittat något annat boende, jag letar verkligen. Söker allt jag kan och anmäler intresse för allt hos Gnestahem. Utom det som jag tycker är för litet.

    En stor del av tiden så är ju även Håkan här och jag har inte hjärta att stänga in Pepsi på 25 kvm. Det känns verkligen inte rätt.

    Men nu. Jag har fått en fuktskada i mitt badrum och hela utrymmet kommer att göras om. Jag har nu haft kontakt med min bovärd och det bästa är att jag bor på annat håll under tiden som de är här och jobbar.

    Inga problem för min del då Jag kan bo hos Håkan, som även innebär att jag får närmare till min praktik. Men återigen så råkar jag äga en katt. Som inte kommer överens med mammas katt, Yamas äger alla ytor och hon kan inte ens gå på lådan i lugn och ro, så jag kan inte lämna in henne där.

    Aldrig att jag kunde tro att en katt skulle vara till besvär. Jag blir nu bara mer stressed och desperat att hitta något annat. Men har man inte körkort så försvinner mycket annat som alternativ. Allt bara hopar sig över mig och jag kan inte göra mer än det jag har gjort under en lång tid nu.

    Jag som både hoppas och vill tro att det löser sig, men jag vet inte hur jag ska göra och vad jag kan göra annorlunda. Jag bara tappar allt.

    Maktlös

    Hur som. Något positivt nu är att jag börjar min praktik i morgon. Alltid något. Sen är det en sak till som verkligen glädjer mig, men just nu är det lite hemligt.

  • Framtid,  Livet,  Praktik

    Väntan på svar

    Nya kompisar?

    Idag var jag på intervju på ett ställe där jag kanske kan göra min praktik istället för det jag har idag. När jag kommer hem från praktiken i nutid så är jag så himla trött i huvudet och jag har inget tålamod med något alls och jag är en partner som jag inte är nöjd med.

    Jag vill vara en som trivs med livet oavsett vad det är för dag. Så jag har insett att jag Måste vidare i livet. Söka något nytt. Och det jag har tittat på idag är ett jobb där jag vissa tider jobbar för mig själv och det är ganska fysiskt krävande. Lite mer min stil.

    Vintertid så är det mycket lugnare, fortfarande lite tungt men som när våren kommer så ska vi odla, slå sly och gräs, det väntas golvläggning och målning i butiken och pyssel med djuren som finns på gården.

    Kaniner, höns, tuppar, hund, lite snickeri. Lite av varje helt enkelt. Att lägga golv har jag aldrig gjort, men som jag sa till honom så, om jag inte vågar testa nya saker, hur ska jag då hitta ett eventuellt drömjobb? Om man inte testar så vet man ju inte.

    Hur många gånger har man inte hört talas om folk som tar studielån och utbildar sig till något och när man väl är färdig så visar det sig att man inte alls har valt rätt. Jag kommer visserligen inte att kunna plugga vidare, men bara som exempel.

    Jag kan ju på det här sättet komma på något helt nytt som visar sig vara riktigt kul. Sen vill jag gärna ha ett jobb som innebär variation. Sen är det flera som jobbar där under sommarhalvåret och jag kommer att få jobba med folk då men sen är man inte så många resten av året. Men det är alltid något som måste göras, så jag vet att jag inte blir utan.

    George som han heter lät intresserad och det blev nog ännu bättre när han fick veta att om jag börjar som praktikant så blir det ingen ekonomisk kostnad för honom, för han sa att han inte har råd att anställa någon på heltid. Så jag hoppas verkligen att det gynnar mig.

    Jag hoppas att jag kan få börja där. Jag kan inte skriva för mycket om jobbet nu, för jag vill inte gå in på detaljer förrän jag vet om jag får börja eller inte. Sen är det vissa saker som går under sekretess av säkerhetsskäl så innan jag vet så säger jag inte mer än så här.

    Håll tummarna för mig, snälla!!