• Uncategorized

    Den sista dagen

    Idag är det 4 år sedan jag träffade min pappa för sista gången då han var vaken. Det blir en dag som jag aldrig kommer att glömma. Min pappa var så himla med liksom, prat och bullrigt skratt.

    Idag tänkte jag på honom mycket och jag har pratat om honom. Jag tänker lite extra mycket på honom på torsdagar då jag jobbar med utegruppen och vi tar den typen av jobb som han gjorde då han jobbade. Jag har tagit över efter honom.

    Mycket som betyder mycket för mig som jag påminns om men som är sånt som inte är någon idé att skriva om. Men en sak, det är när jag går runt på ställen där han jobbade och då hör jag honom muttra tyst om hur illa det ser ut när latmaskar gör egna stigar över gräsmattan.

    Jag kan inte gena över gräsmattorna för att jag då hör honom. Men han har ju rätt. Är vi så lata eller har vi alltid så bråttom att vi inte kan gå runt, gå längs gångvägen? Jag tror inte det.

    Jag vet hur mycket tid han la på just att hålla alla grönområden fina, då kan ju inte jag gå över och förstöra hans jobb.

    Men, att gå runt i Björnlunda och Stjärnhov väcker så mycket minnen av honom.. Det är ju i Björnlunda som jag växte upp och jag har varit i Stjärnhov så mycket då jag alltid skulle vara där han var.

    Min älskade pappa

    Karl-Evert Östmark 1941 – 2018

    6 oktober 2018 var jag i Malmköping för att ta farväl, han levde fortfarande, men han var inte talbar. Han sov den stunden jag var där. Jag höll hans hand hela tiden och jag pratade med honom. Hur jag kände mig där och då, minnen och så.

    När jag berättade om saker som var roliga så kramade han min hand lite svagt. Men när det var dags för mig att gå, och veta att det var den absolut sista gången vi sågs… Det gjorde så ont i mig, jag ville bara skrika rakt och, be honom ta mig med sig på den sista resan.

    Händer, år av hårt arbete är nu över

    Men jag ställde mig upp, smekte hans kind och över håret, sa till mig själv att jag inte får glömma känslan av hans hud. Sen böjde jag mig fram, ena handen i madrassen och som i en kram så kysste jag hans kind och panna. Så sa jag att jag aldrig kommer att glömma honom och att jag har haft en sån tur som har haft just han som pappa.

    Det är faktiskt helt sant, bättre pappa kunde jag inte drömma om.

    Så när jag väl ska slita mig från honom så säger jag det allra viktigaste. Jag älskar dig pappa. Då kom det en riktig kraft i hans hand, den kramen runt min hand. Det var så fruktansvärt jobbigt och svårt att lämna honom där, helt ensam och jag visste att det bara var dagar kvar.

    Den 9 oktober kommer samtalet jag fasat för. Min pappas hjärta har slutat att slå.

    Min pappa är död 💔